âThe importance of being Earnestâ. Medverkande: Sebastian DurĂĄn, Hannes Ăberg, Nils HĂŒbinette, Richard Hamrin, Ingrid Tobiasson, Francine Vis, Vivanne Holmberg, Emma Sventelius. Scenografi och kostym; Marika Feinsilber. TonsĂ€ttare och dirigent: B Tommy Andersson. Librettist och regi: William Relton.
Vadstena slott 21 juli
Andersson har klÀtt Oscar Wildes komedi frÄn 1895 i musikalisk drÀkt. Relton har varsamt skalat bort drygt hÀlften av pjÀsens manus sÄ att orden fÄr plats i den halvannan timme lÄnga förestÀllningen.
Handlingen Ă€r â som sig bör i en komedi â aningen skruvad. De bĂ„da unga kvinnorna Gwendolen (Francine Vis) och Cecily (Vivianne Holmberg) har var för sig planerat att de ska gifta sig med nĂ„gon som heter Earnest (en ordlek; namnet Ă€r ocksĂ„ engelska för âuppriktigâ). VĂ€nnerna Jack (Sebastian DurĂĄn) och Algernon (Hannes Ăberg) gör vad de kan för att leva upp till förvĂ€ntningarna. Men Gwendolens mor, Lady Bracknell (Ingrid Tobiasson), drar minst sagt öronen Ă„t sig nĂ€r hon fĂ„r veta att Jack inte bara Ă€r förĂ€ldralös utan till rĂ„ga pĂ„ allt hittades i en vĂ€ska pĂ„ Victoria station. En minst sagt distrĂ€ guvernant, Miss Prism (Emma Sventelius), visar sig ha en hel del att förklara och naturligtvis slutar allt lyckligt.
De tvÄ akterna (en inomhus och en utomhus) spelas pÄ en sparsmakat och effektivt scenograferad golvyta. Instrumentalisterna skymtar bakom en av tvÄ stora vepor. Tv-skÀrmar och speglar gör det möjligt för sÄngarna att se dirigenten i alla vÀderstreck.
B Tommy Anderssons musik Àr modern och definitivt hans egen, men dÄ och nu vÀver han in teman frÄn de stora mÀstarna. Den femtonhövdade orkestern levererar en diskret matta av ackord och harmonier pÄ vilken sÄngarna sjunger sina repliker med en tydlighet som operagenren inte Àr sÀrskilt bortskÀmd med. Den vÀlartikulerade brittiska engelskan flödar fram sÄ att man nÀstan glömmer att det Àr en operaförestÀllning man bevistar. HÀr Àr verkligen den fyndiga texten i centrum.
Andersson har bland mycket annat tidigare Àven komponerat för körer, vilket mÀrks. SÄngarna tillÄts sjunga i bekvÀma lÀgen och det finns inte ett spÄr av de grÀnstÀnjande tonsprÄng som annars verkar locka sÄ mÄnga nutida tonsÀttare. Det hÀr Àr samtidigt bÄde frÀscht och vÀlljudande.
Ensemblen Ă€r jĂ€mn och alla kĂ€nns som klippt och skurna för sina roller. Richard Hamrins betjĂ€nt/butler har ett komiskt driv med nerverna pĂ„ utsidan av kroppen. Och hovsĂ„ngerskan Ingrid Tobiasson vĂ„gar slĂ€ppa fram riktigt fula toner i sin frustration â underbart att höra. Vi som minns Edith Evans som Lady Bracknell i filmen frĂ„n 1952 har inget att frukta. Tobiasson sjunger den klassiska repliken âA handbagâ sĂ„ att det dryper av nedlĂ„tenhet.