Kategori: Pop/rock
RONGEDAL
"Rongedal"
(Lionheart)
Betyg: ++
Musiker har inte samma musiksmak som vi andra. De behöver skivbolagschefer och oss kritiker som håller dem i schack. Men på något sätt har Rongedal obemärkt lyckats ta sig igenom vår försvarsmur till en skivaffär nära dig med en platta innehållande ren och skär musikerrock med rötter i 70-talet.
Mika-pastischen "Just a minute" i Melodifestivalen var en lyckoträff. Resten av skivan är nämligen en hisnande resa genom 70-talet. Dammig gitarrdisco, Queenharmonier och lite falsett samsas med gitarrock, sedvanliga Beatlesstölder och till och med fingerknäpp. Och så lite Crowded House-pastisch. Det är lite av varje och låter så omodernt att man häpnar.
Men det går inte att ta miste på energin och jag misstänker att Rongedal gör en bra show av det här live, men på platta håller det inte.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Pop
SCARLETT JOHANSSON
"Anywhere I lay my head"
(Rhino/Warner)
Betyg: ++++Ännu en skådis som får göra en skiva på grund av sitt kändisskap. Glöm det! Scarlett tolkar i tio fall av elva Tom Waits - bara en sån sak. Och när hon gör det som bäst är det inget annat än imponerande.
Med sig har hon en producent vid namn David Andrew Sitek och ett handplockat band med en enorm verktygslåda. Det är en stor anledning till framgången, det ska sägas, men Scarlett är långt ifrån ointressant som sångerska, tvärtom. Det är ganska mycket pratsång, en dov eller sprucken och ibland närmast manlig röst. Den känns förstås igen från filmerna, men här är den som förstärkt. Möjligen hade den inte gjort sig lika bra till något annat än just Tom Waits.
"Anywhere I lay my head" svajar något och efter ett tag känns konceptet en aning välupprepat. Men inledningen är magnifik. "Town with no cheer" är ett av många spår som fått en stark elektronisk prägel. För att återkoppla till filmens värld är det lite som att sätta Scarlett och Waits i "The virgin suicides" (Air).
Att David Bowie gästar ett par spår är förstås en krydda, men långt ifrån en nödvändig sådan.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Pop/rock
MADRUGADA
"Madrugada"
(Emi)
Betyg: +++Norges storheters sista album som det verkar. Under inspelningarna avled bandets gitarrist Robert Burås. Arbetet med skivan slutfördes som en hyllning till kamraten, vilket resterande två medlemmar gjorde rätt i. Skivan - från det svarta "caset" till texthäftet - är efter omständigheterna smakfullt designat och en mörk ton ligger över hela produktionen. Det är väldigt värdigt.
Det är naturligtvis inte heller något som känns särskilt lätt att kritisera. Låt oss konstatera att "Madrugada" också är ett värdigt slut på en norsk framgångssaga. Ett nytt jämnbra album från ett band som oftast saknat de toppar som krävs för att även en svensk massa ska ta ett band till sig.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Rock
MOGWAI
"Mogwai young team"
(Chemical Underground/Border)
Betyg: +++Lite härligt nördig återutgivning från Glasgowbandet Mogwai. Det är debutalbumet från 1997 som kommer i ny version, nu i dubbelformat. Disc 2 är liveupptagningar som är superkul för de hänförda och helt okej för de flesta andra.
Mogwai är extremt experimentella, gillar konstiga instrument och 16 minuter långa instrumentallåtar ("Mogwai fear satan" är ett bra exempel). Bara riktiga genier lyckas ro sådant helt i land, men Mogwai har genom åren kommit ganska långt. Band som Jesus & Mary Chain och Joy Division är en tydlig grund till det som i sina bästa stunder är riktigt dramatisk filmmusik.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Rock
FOXBORO HOT TUBS
"Stop drop and roll"
(Make records/Border)
Betyg: +++
Fråga: Hur följer man upp en superframgång som sålt i miljontals exemplar?
Svar: Man gör det inte.
Eller man gör det, men ändå inte.
För det är precis vad Foxboro Hot Tubs gjort. Fox vadå? undrar ni kanske.
OK då. Om jag säger Green Day.
Efter "American idiot" tyckte Billie Joe Armstrong, Mike Dirnt och Tré Cool att det var dags att ta av sig punkstassen tillfälligt och trycka på sig garagerockkostymen, och packa ner popslipsen utifall den skulle behövas.
Hur låter det då? Lite som Kinks, lite Doors, ett stänk av gamla Hives men också mycket Green Day, konstigt vore väl annars? I övrigt är det som de flesta sidoprojekt: lekfullt och kanske inte helt fokuserat. Men även bagateller kan fylla en funktion.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se
Kategori: Visa/Folk
PETER CARLSSON & BLÅ GRODORNA
"Ursäkta att vi finns..."
(Gazell)
Betyg: +++
Peter Carlsson och Blå Grodorna borde vara större stjärnor än vad de är. Men Grycksbosonen verkar medvetet undvika de stora arenorna och spelar hellre i de små sällskapen, för de invigda i små intima lokaler där det nästan alltid är utsålt.
Det här är den underfundige typiske dalkarlens första skiva på hela fem år och den innehåller några pärlor om saknaden av svunna tider, udda existenser och längtan efter portvin...
Peter Carlsson har en väldigt speciell och varm stil, men den passar inte så bra på skiva, ärligt talat. Man ska se honom och Grodorna. Höra mellansnacket och känna värmen från scen. Det är bra på skiva, men som sagt, den extra dimensionen saknas.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Rock
SCOUTING FOR GIRLS
"Scouting For Girls"
(Epic/Sony BMG)
Betyg: ++
Eftr Arctic Monkeys kommer nu Londonbandet Scouting For Girls. De har samma attityd och glada sväng i musiken som aporna från norr och jag fastnade för singeln "She's so lovely" som jag gav några snurr i Ipoden tidigare i våras, men debutalbumet håller inte samma klass.
Styrkan ligger i texterna där halsbrytande historier berättas på ett charmigt sätt, men musikaliskt är det ganska så ooriginellt. Det känns som att de faktiskt bara är kopior på de så mycket bättre förebilderna från Sheffield.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Singer/songwriter
SARA BAREILLES
"Little voice"
(Epic/Sony BMG)
Betyg: ++
Sara Bareilles "Love song" har varit en jättehit i USA hela vintern och våren och har börjat spelas i radio även här. Albumet följer samma spår; småcharmig singer/songwriterpop. Lite tuffare än albumaktuella Colbie Caillat, men samtidigt inte så värst mycket som skiljer det här från det allmäna radioskvalet. Bortsett då från "Love song" och charmiga "Vegas.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
(TT Spektra)