Kategori: Rock
BABIAN
"Fullproppad, listtoppad, livrädd & uppstoppad!"
(Troglodyte/Border)
Betyg: ++
Medlemmarna i Babian skulle säkert uppskatta en Iggy Pop-diskussion med Thomas Öberg. Babian kommer att jämföras friskt med Bob Hund, men det är inte skånskan som är den största likheten, det är Iggy.
När Babian helt obehindrat visar upp sin kärlek för Stoogesrocken är de ganska svåra att värja sig emot. Men bandet har vidare ambitioner och när man går ifrån det gamla men aldrig uttjatade konceptet - när Babian lämnar aprocken helt enkelt - kickar det inte alls in på samma sätt. Mer apa, Babian!
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Rock
CAROLINA LIAR
"Coming to terms"
(Atlantic/Warner)
Betyg: ++
Innan Martin Sandberg blev demonproducenten Max Martin var han hårdrockare och mycket av det arvet tog han med sig när låtarna till Britney och de andra skulle skrivas. Men ibland längtar han tillbaka till rockvärlden och då producerar han band som detta - svenskamerikanska Carolina Liar.
På många sätt är det här en popplatta, fast arrangerad i rockigare toner. Hitkänslan känns igen och de låtar som Max Martin också varit med och skrivit håller hög klass.
Men den ganska så polerade produktionen är en besvikelse med sina svepande ljudbilder och försök till Killers-riff. Det är inte tillräckligt rockigt och heller inte tillräckligt direkt och poppigt. I stället hamnar bandet någonstans mitt emellan och gör väl ingen särskilt glad egentligen.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Rock
WHITE LIES
"To lose my life"
(Polydor; finns att köpa digitalt nu, släpps på skiva 2 mars)
Betyg: +++
2009 års första stora brittiska fenomen är White Lies, tre allvarliga killar som slarvigt jämförts med Glasvegas, när det i själva verket handlar om en slags hybrid mellan Echo & The Bunnymen och Ultravox och banne mig om det inte finns lite Simple Minds i det här också.
Vi snackar stilsäker gitarrock med svepande syntmattor och den där karaktäristiskt stora ljudbilden som bara finns hos band som tar sig själva på lite för stort allvar. Lägg till det texter åt det pretentiösa hållet och en sångare som tror han sjunger i Tears For Fears.
Klart det retar vissa. Men jag tycker det är helt okej om man kan ro i land med båten och det gör White Lies.
Jag kan tänka mig att de är fullständigt odrägliga live, men i det kompakta formatet på ett album, när de koncentrerar sig på låtarna visar de upp starka låtar och för någon som tycker att ovanstående grupper hade lite att komma med blir det här ganska oemotståndligt.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se