Kategori: Pop/blues/klassiskt
ANTONY AND THE JOHNSONS
"The crying light"
(Rough Trade/Border)
Betyg: ++++
Världen går käpprätt åt skogen, som bekant. Arbetsmarknadsministern kallar 2009 för "ett skitår", kriget rasar i Gaza och det enda som värmer är dessvärre klimathotet.
Mitt i alla domedagsprofetior kontemplerar Antony and the Johnsons över Moder Natur. Antony Hegarty, exotisk sångfågel i en förgiftad popvärld av plast, söker tröst hos tillvarons andliga väsen, besjunger jorden, träden och de utdöende haven med sin tillbedjande, ömsinta röst.
Den pastorala idyllen på "The crying light" är en överraskande kontrast till den hjärtskärande dramatiken på "I am a bird now", genombrottsskivan för fyra år sedan. Med stråkar, akustiskt gitarrplock, träblås och försiktigt pianoplink spelar Antony and the Johnsons kammarmusik för 2000-talet men de utelämnar inte heller bluesen och Staxsoulen, som i "Aeon".
Den är en vågad skiva, i all sin återhållna prakt, och den emotionella effekten är inte omedelbar.
När känslorna väl växer fram, bländar de dig som solljuset i gryningen.
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se
Kategori: Hip hop/r 'n' b
JAMIE FOXX
"Intuition"
(Jive/Sony BMG)
Betyg: ++
Jamie Foxx fick uppenbarligen hybris när han belönades med en Oscar för sin roll i filmen om Ray Charles. Nu skulle filmstjärnan ta upp sin gamla musikkarriär och bli r 'n' b-stjärna - också. Det märkliga är att han faktiskt lyckas riktigt bra - nästan.
På sina andra platta sedan "comebacken" visar Jamie Foxx att han har en fin röst och låter riktigt bra när han lugnar ner tempot och kör lite fin sängkammarsoul.
Däremot är det inte alls lika lyckat när han drar upp tempot och kaxar till sig. Det känns som lite dussin-hiphop och då hamnar han dessutom lite i skymundan av alla stora namn som gästar plattan, som TI, Lil Wayne, Kanye West, T-Pain och Ne-Yo. Man får lyssna noga efter honom och undrar ett tag varför han överhuvudtaget är med på låten. Det är som om han blir lite blyg.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Folkrock
J TILLMAN
"Vacilando territory blues"
(Bella Union/Bonnier Amigo)
Betyg: +++
Mera skäggrock, någon? J Tillman är måhända bekant som trummis i rosade Fleet Foxes men han har också en egen solokarriär. "Vacilando territory blues", hans fjärde skiva, rymmer inte så mycket av bandkollegornas himmelska körstämmor. Tillman är snarare ännu en i raden av lågmälda singer-songwriters som inte har missat så många lektioner i musikämnet Americana.
Folk- och bluesrötterna är lika tydliga som hans tradiga Will Oldham/Nick Drake-komplex, men den vemodsanstrukna sångrösten tillför inget nytt till genren. Mitt i allt lerigt bluesjämmer och elände finns dock ett par pärlor som gnistrar riktigt fint. Lyssna framförallt på den Midlake-klingande "Steel on steel", med delikat blåsarrangemang och hjälp från Fleet Foxes-medlemmen Casey Wescott på keyboards.
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se
Kategori: Dansmusik
KYLIE MINOGUE
"Boombox - The remix album 2000-2008"
(Parlophone/Emi)
Betyg: +
Med tanke på Kylies status bland dansproducenter fanns det höga förväntningar på att den här plattan skulle nå en högre nivå än vanliga remixplattor och kanske likt Pet Shop Boys tre "Disco"-skivor erbjuda något extra.
Det börjar med den geniala mashupen av Kylies "Can't get you out of my head" och New Orders "Blue monday", en bootleg som Kylie gjorde till sin egen på en tv-gala 2002. Men resten av plattan är full av intetsägande och erbarmligt tråkiga versioner som det knappast går att dansa till.
Kanske bidrar Kylie själv till misslyckandet genom att bara hålla sig till låtar från de senaste skivorna. Förmodligen hade nya dansversioner av 80-talsklassiker som "I should be so lucky" varit roligare att höra.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se