Kategori: Krautrock
Chicken El Diablo
"Love it or level it"
(Airwaves/Dead Frog)
Betyg:++++
Bomber faller över Stockholm på omslaget till Chicken El Diablos första album. Kanske är bandet på krigshumör efter alla motgångar. Trots att de har snart tio år bakom sig som en av landets mest intressanta krautgrupper har debutskivan dröjt på grund av diverse missöden.
Men trägen vinner. Och Chicken El Diablos dedikation återspeglas i låtarna: modern, övertygande krautrock med ena foten i psykedelia och den andra i vackert skimrande synthexperiment. Ovana lyssnare kanske tycker att deras envetna Neu-riffande är monotont men bakom gitarrväggarna finns rytmiska infall och improviserade partier, där endast stundens ingivelse bestämmer färdriktningen. Ibland, som i covern på Kraftwerks "Kometenmelodie", ger musiken en känsla av att rusa fram på autobahn i en sportbil som plötsligt förvandlas till en rymdraket, medan den mer kontemplativa "City waves" låter det motoriska beatet vila.
Chicken El Diablo förtjänar en mer tursam karriär framöver.
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se
Kategori: Pop
SIGUR RÓS
"Med sud i eyrum vid spilum endalaust"
(EMI)
Betyg: +++
Det finns de som avskyr Sigur Rós, är allergiska mot Jonsi Birgissons ljusa falsettröst, låtsasspråket hopelandic och bandets höga pretentioner. De har förmodligen lättare att ta till sig islänningarnas nya skiva "Med sud i eyrum vid spilum endalaust". Den enda låten som direkt återknyter till Sigur Rós magnifika ljudepos "()" är sakrala "Festival" där Jonsis röst lyfter, faller, svävar som en svala genom hittepåorden.
Annars är "With a buzz in our ears we play endlessly", som skivan heter på engelska, lite mer av en feelgood-affär - om man nu kan säga så om ett gäng stillsamma låtar i moll. Samarbetet med Smashing Pumpkins-producenten Flood har resulterat i nästan löjligt glada popdängor som "Gobbeldigook" och "Inni mer syngur vitleysingur". Omslagsbilden känns i det här fallet kongenial, med fyra nakna islänningar som skuttar omkring i ett sommarlandskap. Det är inte helt fel, det är bara inte mitt Sigur Ros.
Sara Ullberg/TT Spektra
sara.ullberg@ttspektra.se
Kategori: Pop/rock
SILVER JEWS
"Lookout mountain, lookout sea"
(Drag City/Border)
Betyg: ++++
Stephen Malkmus har varit medlem och Silver Jews har felaktigt kallats ett sidoprojekt till Pavement. Det är inget annat än David Bermans huvudprojekt, den enda medlemmen som varit med sedan starten för snart 20 år sedan.
Berman är poet, men minst lika intressant som musiker. Silver Jews rör sig vant mellan Lou Reed, de gamla kompisarna i Pavement och hemmascenen i countryhuvudstaden Nashville. Gillar man pratsång gillar man Berman och gillar man den countryinfluerade amerikanska pop som en gång Lemonheads var bäst i världen på så är det helt omöjligt att motstå en låt som "Suffering jukebox".
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Country/rhythm and blues
RY COODER
"I, flathead"
(Nonesuch/Warner)
Betyg: ++
Ry Cooders konceptuella utflykter ska snart ta nya vägar. "I, flathead" är nämligen avslutande kapitlet i en Kalifornientrilogi, nu med Cooder i rollen som uppdiktade musikern Kash Buk. Det är country, r'n'b och texmex i kalifornisk 60-talsstil för hela slanten, men tyvärr inte riktigt så svängigt som det låter - trots viss hjälp av namn som Flaco Jimenez. Cooder är inte heller själv den mest spännande historieberättaren. Några andra röster hade inte skadat.
På plussidan hittar vi ett par hyfsade countrylåtar av fint snitt, bland annat en lekfull hyllning till Johnny Cash.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Elektro/pop
HOTEL PERSONA
"In the clouds"
(Playground)
Betyg: ++++
Hotel Persona började som ett blandband. Ja, nästan i alla fall. Svenske Stefan Olsdal från Placebo och spanske David Amen inledde sitt samarbete med att göra låtar till och agera dj:s på vänners hemmafester i London. Samarbetet växte och "In the clouds" är resultatet, inspelat under ett par år över halva världen.
Det är en spretig cocktail de bjuder på men grunden står stadigt förankrad på dansgolvet. Det är ofta smittande och även när de ger sig på vådliga äventyr som att göra en cover på Samantha Fox gamla hit "Touch me" - samt bjuder in Fox att medverka - lyckas de över förväntan. Och för de som längtar efter ett nytt Placeboalbum finns här en gnutta tröst - i "Modern kids" håller bandkollegan Brian Molko i micken.
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se