Vandraren växer med tiden

Stiko Per Larsson verkar vara en väldigt intressant person. Förra året drog den unge dalkarlen på sig sin folkdräkt och snörade vandringskängorna för att ge sig ut på en vandringsturné från Rättvik i Dalarna ner till Stockholm. På vägen spelade han för de som ville lyssna.I går släppte han sitt elva låtar långa debutalbum, Flyktsagor. Det är ett ganska varierande sound på låtarna. Ibland känner man ett stråk av folkmusik, men de flesta låtarna har ändå rock som grund.Det är inlevelse och känsla i sången. Stiko Per Larsson menar det han sjunger. Ju mer jag lyssnar desto bättre blir det och låtarna håller en ganska jämn nivå men det når ändå inte riktigt ända fram. Låtarna med full sättning kan emellanåt bli aningen platta för min smak.Den gången jag verkligen rycker till är då Ps Sthlm sätter igång. Jag har alltid varit svag för en ensam gitarr och stråk och i den låten får han mig verkligen dit han vill. Det räcker dock inte riktigt till för att dra upp betyget till en fyra trots att han är där och nosar ibland.Efter releasefestligheterna i Stockholm snörar han åter på sig skorna för att vandra hem igen. En sak är i alla fall säker. Jag kommer att ha ögonen på honom för att se vad han hittar på härnäst.