THE CONCRETES: "WYWH"

Sedan sist har The Concretes skaffat sig en medlem till och stökat undan gitarrerna. Det är som om bandet har harklat sig, städat skrivbordet och tagit ett steg snett framåt. Smart drag, för allt har blivit bättre. Man har slopat pang på till förmån för en slags drömsk, filmisk, nästan visuell disco. "WYWH" har faktiskt ett litet knippe fantastiska låtar, som discostänkta "All day" som inledningsvis har värsta Chris Rea-vibbarna. Refrängen i "My ways" är briljant och "I wish we'd never met" skickar dig tillbaka till tonårens desperat olyckliga kärleksliv.
Allt är inte perfekt, på minussidan finns en slags kyla som inte bara är vacker. Stundtals blir "WYWH" lite för välklädd hipstermuzak, duktig och väldressad - för min del får The Concretes gärna bli lite skitigare.
Vid första lyssningarna finns inga omedelbara käftsmällar. Trist, tänker du. Men håll ut. När du väl fattat galoppen vill du inte sluta lyssna.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se

THE CONCRETES: "WYWH"

Först och främst: "WHWH" behöver lite tid. Som en en bok där man måste kämpa sig igenom de första två kapitlen men sen blir allt asbra.