Jag vidhåller att det var en struntprodukt som inte skulle läggas några pengar på. Strömlinjeformad punkpop med så nedslipade kanter att Anja skulle glidit rätt ut i Åresjön vid förra årets VM på hemmaplan.
Den självbetitlade uppföljaren bör egentligen inte få bättre betyg.
Eller?
Både nej och ja.
Nej. Det är fortfarande minsta motståndets lag som gäller med massiva överdubbningar av gitarrer och röster. Och stundtals rena melodismörjan.
Ja. Några musikaliska utflykter höjer betyget ett snäpp - och faktiskt en och annan hit som inte känns så otroligt fabrikstillverkad.
Men jag mår trots det lika dåligt av musiken.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se