Slätstruket men med ljusa ögonblick

Brolle (bilden) ska nog vara glad över att han gått och blivit tv-kändis. Om det inte vore för uppmärksamheten kring "Körslaget" hade "Ett hjärta som glöder, som en gång brann" lämnat vaga spår efter sig. Det är en slätstruken popplatta norrlänningen levererar. Men några få gånger glimmar det till, och då faktiskt hyfsat ordentligt. Singeln "Solo i Stockholm" till exempel, är en skön poplåt som utan tvekan hade kunnat ta Brolle till åtminstone Andra chansen om han varit med i Melodifestivalen. Överlägset bästa låten på skivan är dock "Nu", skriven av bland andra Sebastian Fronda, där Brolle visar upp ett väldigt mycket fräschare röstregister än de vanliga Elvis-manéren.Ett högre betyg hänger i luften, men fastnar någonstans mellan de ibland pinsamma textraderna, som balanserar fram och tillbaka över gränsen mellan banalt platt och subtilt vackert.