Skivrecensioner v. 51

Snoop Dogg.

Snoop Dogg.

Foto: Chris Pizzello/Scanpix

Musik2009-12-16 16:59
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kategori: Hiphop
SNOOP DOGG
"Malice n wonderland"
(Capitol/Emi)
På nätet: www.snoopdogg.com/
Betyg: +++

Jag var på väg att skriva av Snoop Dogg för några plattor sedan, men förra skivan "Ego trippin'" var en nytändning och det här är riktigt kul. Problemet är att han inte riktigt står att känna igen längre. Det är inte så mycket västkust kvar, Dr Dre är borta för länge sedan och Eminem får sig en skopa ovett på nya albumet.
Snoop Dogg låter sig fotograferas som "the chairman" i konvolutet. Han är skivbolagsbossen, men musikaliskt är det andra som drar lasset. Så frågan är hur mycket Snoop egentligen ligger bakom det här, faktiskt ganska så poppiga soundet.
Kanske känner Snoop att han behöver bredda sig, få några pophits. Så han lutar sig tungt mot hitmakare som Pharrell Williams, The-Dream och unga kommande superstjärnor som Jazmine Sullivan och Problem.
De levererar några riktigt stora blivande radiohits. Jag förmodar att traditionalister inte riktigt gillar det här, men jag tycker det är rätt kul. Men det är inte gamla Snoop.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se

Kategori: Elektropop
PET SHOP BOYS
"Christmas"
(Parlophone/Emi)
På nätet: www.petshopboys.co.uk
Betyg: +++
Julsingeln "It doesn't often snow at christmas" gavs ursprungligen ut till fansen för över tio år sedan, men ges nu ut i en upphottad version. Varför fattar jag inte, men det är en riktigt kul och bra jullåt som inleder den ep som Pet Shop Boys nu släpper.
Det är så vitt jag vet den första jullåten duon har gjort och man undrar varför det har tagit så länge, nästan 25 år.
Plattan innehåller bland annat även den intressanta mashen mellan "Viva la vida" och gruppens egen "Domino dancing". Och som vanligt gör Pet Shop Boys en smart egen version av en sönderspelad nutidsklassiker, kombinerad med något eget.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se

Genre: Pop
AK VON MALMBORG
"Vår tids rädsla för AK von Malmborg"
(How sweet the sound/Make Records)
Betyg: ++++
På nätet: www.myspace.com/akvonmalmborg
Riktigt bra musik är som bra poesi. Ni vet, den där lite larviga känslan av att plötsligt se allt klart, att med framgång torka bort imman på rutan och tänka: precis så!
Som en ung, kvinnlig Evert Taube med det trolska hos Kate Bush instucket mellan lager av Lisa Ekdahlsk perfektion kommer AK von Malmborg, där AK står för Anna-Karin, garanterat röra om i din decembergrå tillvaro med "Vår tids rädsla för AK von Malmborg",en hejdundrande motsvarighet till Ronjas vårskri.
Bara vid ett fåtal tillfällen blir det påklistrat, texten till "Atlantiska dyningar" tenderar till exempel att vara retfullt nära klichéernas landskap, ett område AK von Malmborg annars skickligt undviker.
Bäst är "Silverblond" och duetten med Olle Ljungström, "Mer än så", en fritt översatt version av Bryan Ferrys "More than this".
Kerstin Magnusson/TT Spektra
kerstin.magnusson@ttspektra.se

Kategori: Elektro
ANIMAL COLLECTIVE
"Fall be kind"
(Domino)
På nätet: www.myspace.com/animalcollective
Betyg: +++
Dessa innovatörer av modern popmusik har älskats från bloggosfärguden Pitchfork hela vägen till konservativa Mojo.
De blandar surrealistiska drömmar med polyfoniska elektroexplosioner. Och bjuder mellan de experimentella eskapaderna på riktigt fina små melodier.
Inledande "Graze" ger med sig efter cirka tre och en halv minut och löses då upp i ett afropopnummer av Vampire Weekend-mått.
"What would I want? Sky" har samma långa startsträcka med progressivt elektrodravel - men vecklar mot finalen vackert ut sig till en popsymfoni med syntar samspelta som en hord syrsor.
Viktor Johansson/TT Spektra
viktor.johansson@ttspektra.se

Kategori: Rock
OHOLICS
"Disgraceland"
(Border)
På nätet: www.myspace.com/oholics
Betyg: ++
Oholics rock'n'roll-drömmar börjar någonstans vid Oasis "Definitely maybe" och slutar vid Soundtrack of Our Lives "Origin part 1".
Producerat av Ebbot Lundberg är det mantrarullande basgångar, skenande gitarrer och psykedeliska orglar.
I "Lose it" väver de också in sitaren - ett instrument som har obligatorisk närvaro på minst ett spår för varje band fostrat i Rolling Stones-skolan.
Men även om Oholics sitter inne på både god smak och fingertoppskänsla i valet av influenser når de aldrig de riktigt höga höjderna.
Det blir en aning poserande, en aning inövat.
Guldstjärna i kanten till ösiga "Columbine" vars trumintro för tankarna till... Oasis "Columbia".
Viktor Johansson/TT Spektra
viktor.johansson@ttspektra.se

Kategori: Rock/Americana
ALEXANDER DUREFELT
"Hearts on repair"
(Loma/Plugged)
På nätet: www.myspace.com/alexanderdurefelt
Betyg: +++
Tranåsbördige Alexander Durefelt hyllades för en demolåt redan för för sju år sedan men debutalbumet har dröjt ända till nu - på gott och ont. Gott för att det gett honom tid att putsa på sin traditionstrogna americana, ont för att förhoppningarna på den blir så stora.
Jag vill så gärna att denne bildsköne 34-åring ska motsvara mina önskemål om en svensk Ryan Adams eller Ray LaMontagne. En multibegåvad musikant och låtskrivare som blandar gitarr med banjo, Stonesrock med bitterljuva ballader.
Och han lyckas faktiskt rätt bra. Alexander Durefelt har en brutalvacker röst, som gör sig allra bäst i hjärtskärande "Darling".
Men precis som Ryan Adams tampar han ibland snett, ner i det opersonliga skvalträsket. Lite onödigt kanske.
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se

Kategori: Rock
SATAN TAKES A HOLIDAY
"Satan takes a holiday"
(I Made This/Bonnier Amigo)
På nätet: www.myspace.com/satantakesaholiday
Betyg: ++++
Ett inledande trumsmatter. Sedan följer trettio minuters frenetiskt, outtröttligt gitarrös.
Satan Takes A Holiday påminner mig om Sewergrooves, Eagles Of Death Metal, ja till och med Jon Spencer Blues Explosion. Det är garagerock, en gnutta metal och otaliga 50- och 60-talsblinkningar framfört av tre stencoola snubbar från Stockholm. Ett adrenalinstinnt partygäng helt omöjligt att värja sig mot.
Det som imponerar mest med debutskivan är trions förmåga att matcha så många och olika stilar utan att det låter det minsta krystat. Första singeln "Missy" är en given hit där sångaren Big Fred rockabilly-vibrerar och vrålar som om det vore på sista versen.
Men det lär det inte vara. Satan Takes A Holiday har precis den mix av kompetens och humor som behövs i ett lite för gravallvarligt rock-Sverige.
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se

Kategori: Rock
WE FELL TO EARTH
"We fell to earth"
(Essential Music/Playground Music)
På nätet: www.myspace.com/wefelltoearth
Betyg: ++
Rätt in i 90-talets trip hop.
Så känns det vid första lyssningen av förre Unkle-medlemmen Richard Files nya konstellation We Fell To Earth - och det håller i sig.
Här jobbar File med Wendy Rae Fowler (ex-Mark Lanegan, ex-Queens of the Stone Age) och resultatet blir tyvärr inte speciellt nydanande. Suggestiva oljud, blandat med beats från ett annat årtionde, och så lite rock och shoegazingpsykedelia på det, lite som ett försök att göra om Massive Attacks "Mezzannine" - tio år senare.
Alla ljud och oljud till trots, det brister lite i låtmaterialet.
Inte direkt dåligt men kanske inte heller något att lägga under granen i år.
Speciellt inte efter en sådan här mörk och dyster höst.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se