Kategori: Industrimetal
RAMMSTEIN
"Liebe ist für alle da"
(Universal)
På nätet: www.rammstein.com
Betyg: +++
Det har väl inte undgått någon att Rammsteins senaste lansering går i pornografins tecken. Först en porrvideo av det grövre slaget och sedan själva plattan som i den exklusiva utgåvan kan fås med bland annat medlemmarnas ståndaktiga könsorgan avgjutna.
Är musiken så kass att det behövs lite kontroversiell pr?
Så är det inte. Plattan är inte dålig, men ganska ojämn.
Fyra år efter melodiösa, "hittiga" och varierade "Rosenrot" har Rammstein åter satsat mer på riffen. Och det blandas och ges, högt som lågt. I "Rammlied" dammas gamla Rammstein-kören av till härligt Daf-sväng, sedan blir det mycket Ministry ("Ich tu dir weh", "Waidmanns heil"), Sister of Mercy ("Haifisch") och Sepultura ("Wiener blut"). Bakom videon och nonsenstexten till "Pussy" döljer sig faktiskt en bra popdänga.
I andra ändan av kvalitetsspektrat finns exempelvis "B********" som är en ganska tröttande skapelse.
Rammstein kan sin sak och faller egentligen aldrig ur ramen men fortfarande har bandet förtvivlat svårt att göra ett helgjutet album.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se
Kategori: Pop/rock
MATTIAS ALKBERG
"Nerverna"
(A west side fabrication)
På nätet: www.myspace.com/mattiasalkberg
Betyg: +++++
Thåström har flyttat till Danmark för länge sen, Håkan Hellström gjorde inte många livespelningar i år och Bob Hund höll inne med senaste albumet i sju år.
Men spela roll. Vi har ju Mattias Alkberg.
"Nerverna" är Luleåsonens fjärde album under eget namn. Och jag älskar det. Från första ackordet i "Nya nya testamentet" till avslutande "Kom och lägg dig" är albumet en uppvisning i energi, febrighet och samtidigt en loj, nästan nonchalant lekfullhet.
Och få kan konsten att vara skev och kantig och alldeles innerlig på samma gång som Mattias Alkberg. "Nerverna" flörtar hejdlöst med både dansband, pop och rockabilly, samtidigt som punken sticker fram sina spretiga tentakler både här och där.
Några axplock: febriga och samtidigt tillbakalutade "Andra känner", det omemotståndliga drivet i "Alla hade gått hem" och "Jag bara tänkte liksom att" - en brylcreme-doftande historia värdig självaste Bill Haley.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se
Kategori: Jazz/psykedelika
JEANETTE LINDSTRÖM
"Attitude & orbit control"
(Diesel music)
Betyg: +++
På nätet: www.myspace.com/jeanettelindstrom
Jeanette Lindström sägs vara ett av våra nya, stora jazzlöften. Hon har varit produktiv sedan mitten av 90-talet, men det är ändå först på senare år hennes talang fått den uppmärksamhet den förtjänar.
På nya "Attitude & orbit control" tar hon sin jazziga bas ett steg vidare och ger sig på något så ovanligt som den lite lätt bortglömda musikgrenen canterbury scene.
Tillsammans med Robert Wyatt, en legend inom psykedelisk jazzinfluerad musik och grundaren av canterbury-pionjärerna Wilde Flowers på 60-talet, förgyller Jeanette Lindström och Wyatt min tid med stundtals rent magiska duetter och kompositioner.
I "Morning" lyckas duon blanda en härligt krispig jazzig känsla med flummig rock á la Cream när de var som bäst.
På "River" tar Robert Wyatt kommandot medan Lindström generöst lutar sig tillbaka.
De spår där Jeanette Lindströms röst härskar ensam ger inte lika starka avtryck, och den framgång jag spår "Attitude & orbit control" är nog, och inget ont i det, starkt baserad på ett dynamiskt samarbete snarare än en ensam kvinnas verk.
Kerstin Magnusson/TT Spektra.
kerstin.magnusson@ttspektra.se
Kategori: Jazz/mjukpop
MICHAEL BUBL...
"Crazy love"
(Reprise/Warner)
På nätet: www.michaelbuble.com/
Betyg: ++
Det här är alltså plattan som snuvade Kiss comebackskiva på förstaplatsen på USA-listan. Tänka sig. Men jag har väldigt svårt att fatta poängen med den charmige kanadensaren som så gärna vill vara Dean Martin, men inte ens når Harry Connick Jr:s nivå.
Killen kan sjunga, men jag tycker framförallt han är slarvig med låtvalet. Sönderspelade "Georgia on my mind" får mig att gäspa och ännu en version av tidlösa "Stardust" får mig att somna.
Om hela världen ligger för ens fötter och man kan få jobba med vilka låtskrivare som helst borde man utnyttja den möjligheten och utveckla sitt artisteri.
Nej, det här känns som det är gjort med vänster hand.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Pop
MILEY CYRUS
"The time of our lives"
(Universal)
På nätet: www.myspace.com/mileycyrus
Betyg: +
Miley Cyrus hade kunnat vara en produkt av barnprogrammet "Idol". Med en blandning av pop, rock och r'n'b - stöpt ned i samma platta form - påminner "The time of our lives" på många sätt om artistkollegor som Kelly Clarkson.
Med barnslig stämma kvittrar Miley om ingenting alls och melodierna smälter ganska snart ihop till en. I "Before the storm" - där hon sjunger "live" med Jonas Brothers - jublar publiken för varje tonartshöjning. Stämningsfullt.
Det är i Avril Lavigne-flirten "Time of our lives" som Miley lyckas bäst. En given hit med både schlagerrefräng och feel good-text.
Victor Johansson/TT Spektra
victor.johansson@ttspektra.se
Kategori: Blues/rock
SEASICK STEVE
"Man from another time"
(Atlantic/Warner)
På nätet: www.myspace.com/seasicksteve
Betyg: +++
Det finns något charmigt med den här "omkring" 70 år gamle amerikanen som bär grånat skägg, snickarbyxor och truckerkeps - och sitter i svensk tv och pratar om hur han i sin ungdom hoppade på och av tåg i södra USA, ensam med sin gitarr. Han står för det där självständiga och otillgjorda som rockkritiker älskar. Bygger till och med sina egna instrument.
På ålderns höst har han fått framgång med flera hyllade skivor. Det här är hans fjärde.
Och erfarenheten gör än en gång avtryck. Seasick Steves låtar känns ärliga och angelägna, ofta framdrivna av en rå elgitarr. Han brummar, ylar och muttrar, precis som en gammal man ska.
Albumet spretar lite, ett par låtar tenderar att bli lite bluestradiga. Men på det hela taget är det ett skönt och medryckande urval.
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se
Kategori: Pop/humor
FLIGHT OF THE CONCHORDS
"I told you I was freaky"
(Sub Pop)
På nätet: www.myspace.com/conchords
Betyg: ++
"I told you I was freaky" är den nyazeeländska humorduon Flight of the Conchords tredje album. Och det är ett ganska fånigt album.
Tv-serien, där vi får följa duons misslyckanden har skapat några fantastiskt roliga ögonblick, men låtarna håller inte riktigt måttet utanför rutan.
Flight of the Conchords vill vara kvicka, men resultatet blir rätt billigt, trött och svårt att ta på allvar. "I told you I was freaky" fungerar förmodligen alldeles utmärkt i en spexig studentkorridor, där "too many dicks on the dancefloor" är det studentikosa personifierat.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se
Kategori: electro/dans
SPACE COWBOY
"Digital rock star"
(Interscope/Universal)
På nätet: www.cherrytreerecords.com/spacecowboy
Betyg: +++
Till sitt fjärde album har den franske dj:n, producenten och sångaren Space Cowboy tagit svensk hjälp. Red One har producerat ungefär halva albumet, och det är ur svenska ögon glädjande att det är under dessa låtar som "Digital rock stars" starkaste ögonblick kommer.
Förstasingeln "Falling down" hör dit, och likaså blivande hitten "Party like animal".
I längden är det dock rätt tröttsamt att lyssna på Space Cowboy. Låttexterna når sällan längre än till fotbollsrefränger av arten "ooh aah", "booze all night" och "talking in your sleep yeah yeah". Tonläget är alltid detsamma: Party, party, party - ut på dansgolvet och shake that booty.
Space Cowboy är som en mer kvalitativ Basshunter.
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se
Kategori: pop/rock
MARK EITZEL
"Klamath"
(Decor Records)
På nätet:/www.myspace.com/markeitzel
Betyg: ++
American Music Clubs forne frontman Mark Eitzel har en hel hög soloalbum i bagaget och nu kommer "Klamath", ett svårmodigt, finstämt och ganska tråkigt album som inte lär reta upp någon.
För att hitta inspiration till albumet parkerade sig Eitzel vid en flod i Nordamerika och började gräva bland sina minnen. Och när medelålders män med gitarrer parkerar sig vid floder och tänker tillbaka kan det bli antingen fantastiskt eller outsägligt trist. I Mark Eitzels fall blir det ingetdera - snarare ett ganska släpigt mellanmjölksalbum.
Det doftar lite Red House Painters, lite Mark Knopfler och faktiskt lite svenske Love Olzon. Höjdpunkten är tveklöst mycket vackra klump i magen-spåret "I miss you".
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se
Kategori: Pop
THE TINY
"Gravity & grace"
(Determine Records/Bonnier Amigo)
På nätet: www.myspace.com/thetinythetiny
Betyg: +++
Man får försöka lägga undan de där givna Kate Bush-tankarna. Det finns många gemensamma nämnare, men det tar ju inte udden ur det fina i The Tiny. Ellekarin Larssons sång till exempel. Eller konststycket att skapa så mycket av så lite.
Är ingen stor Kate Bush-fantast, men det här funkar bra ändå. Det är välarrangerat och vackert och det kan garanterat få fler amerikaner att tro på isbjörnar på svenska gator.
Tankeväckande dock att det bästa stycket är bonusspåret "Pet semetary". Japp, en cello- och sångtolkning av Ramones klassiker.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Pop
GINO VANNELLI
"A good thing"
(TMC)
På nätet: www.myspace.com/ginovannelli
Betyg: +
Här är nio nyskrivna spår, där Gino Vannelli, enligt egen utsago, söker sig tillbaka till sina jazzrötter.
Dessutom bjuder han på hela 23 nyskrivna dikter, ömt förpackade i skivans konvolut. Om dikterna har något med låtarna att göra och vice versa bringas ingen klarhet i, men en gemensam nämnare är att Vannelli har misslyckats rätt rejält med båda.
Han faller rakt i klyschfällan i "Gypsy days", om en kvinna som är mystisk och går klädd i trasor, och inledningsspåret som skulle vara så good faller platt redan i de inledande ackorden.
De utlovade jazztonerna kommer i skymundan, tråkigt nog, för om något skulle kunna ha räddat "A good thing" vore det kanske Vannellis flört med klassisk jazz.
Kerstin Magnusson/TT Spektra
kerstin.magnusson@ttspektra.se
Kategori: Hårdrock
Wasp
"Babylon"
(Demolition/Sound Pollution)
På nätet: www.myspace.com/wasp
Betyg: +++
Åttiotalets blodigaste hårdrocksband fick finfina omdömen när de lirade i Kilafors i somras, så helt förvånande är det inte att Blackie Lawless och hans kumpaner levererar på sin 15:e platta. Inga trötta gubbar här inte - men så är det bara frontfiguren som varit med sedan starten också.
Det börjar fantastiskt i inledningsspåret "Crazy", med ett intro som påminner inte så lite om Wasps gamla brakhit "Wild child". Blackie Lawless övertygar fortfarande i sin karakteristiska, själfulla sång.
Det finns några fler fullträffar, sådana där metalklassiker där man vet exakt när det smäktande gitarrsolot ska komma.
Men i övrigt är resultatet inte mycket mer än okej. Och Chuck Berry-covern "Promised land" är olidligt fjantig.
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se
Genre: Pop/Folk
WILLIAM FITZSIMMONS
"The sparrow and the crow"
(Groenland records)
På nätet: www.myspace.com/williamfitzsimmons
Betyg: +++
Varningsflaggorna vajar hysteriskt redan vid en första genomlyssning:
1. Det handlar om en snubbe som precis gått igenom en skilsmässa.
2. Det handlar om en snubbe som precis gått igenom en skilsmässa och som därtill sjunger med viskande, raspig röst.
Trots detta, som ändå får betraktas som farliga fällor, balanserar William Fitzsimmons hyfsat stadigt på sin singer-songwriterlina, och hoppar till och med galant i mål på andra sidan med en hoppfull "Goodmorning" (bäst på skivan).
Receptet, tror jag, stavas stabil musikalisk grund och en genuin ångest.
Kerstin Magnusson/TT Spektra
kerstin.magnusson@ttspektra.se