CHELSEA WOLFE
"Abyss"
(Sargent House/Border Music)
Bästa låt: "Carrion flowers"
Betyg: * * * *
Kategori: Indie/metal
Vi människor älskar att kategorisera, att sortera in allt från knappar till andra personer i prydliga mentala fack. Men när det gäller den amerikanska sångerskan och låtskrivaren Chelsea Wolfe blir det plötsligt väldigt svårt. Itunes listar hennes musik som "blues". Wikipedia drar till med det långt spretigare "drone-metal-art-folk".
Om det finns ett bluesigt element i Wolfes musik så handlar det om känsloläget. På "Abyss" skildras ögonblicket mellan sömn och vakenhet, ett förhöjt tillstånd när känslorna kryper utanpå huden och de inre monstren är redo att ta steget ut i verkligheten.
Chelsea Wolfes undersköna röst kontrasteras effektfullt mot distade gitarrer, riktigt hård metal och kylig electronica. Själv har hon sagt att hon drömt om en skitigare röst, ungefär som Kurt Cobains, men att hon försökt kompensera för den "bristen" med hjälp av instrumenten. På plattan påminner hon ibland om Björk, ibland om PJ Harvey – inte så mycket vad gäller sångstilen, som i kompromisslösheten och integriteten. Saknar man något är det möjligen en gnutta humor. "Abyss" är så dyster att det ibland blir lite fnissigt.
Sara Ullberg/TT
THE MYNABIRDS
"Lovers know"
(Saddle Creek)
Bästa låt: "Hanged man"
Betyg: * * *
Kategori: Elektronisk pop
The Mynabirds är en grupp, men det är frontkvinnan Laura Burhenn som är kreativ motor, låtskrivare och sångerska. Som sådan har hon tagit sitt band genom flera spännande musikaliska resor de senaste fem åren. Från debutens studie i countryfärgad elektronisk soul till uppföljarens betydligt taggigare ekon av The Kills och avskalad bluesig rock, har Burhenn åter bytt spår. Nu lotsar hon i stället sin grupp till atmosfäriska höjder, där både synthar och hennes djupa karaktäristiska röst lagts på lager i en luftig mix.
Det är välgjort och begåvat, ingen tvekan om det. Men inledningsvis lägger arrangemangen sig i vägen för texternas personliga innehåll om kärlek, förlust och nystart. Det känns kyligt och lite platt och jag kommer på mig själv med att hellre vilja lyssna på dynamiska "Generals".
Men "Lovers know" visar sig vara en smygare som växer för varje lyssning. Plötsligt skalas lagren av, ett efter ett. Och nu blottas fantastiska melodier, ett blytungt djup och musikaliska små presenter man inte hör först. Jag fastnar direkt för långsamt suggestiva "Hanged man" som bjuder på textrader av guld. Den axelryckiga tvåan klättrar upp till en trea som är farligt nära fyran.
Anna Hedlund/TT
MAC DEMARCO
"Another one"
(Captured Tracks/Playground)
Bästa låt: "No other heart"
Betyg: * * * *
Kategori: Lo-fi/pop
Förra våren släppte Mac DeMarco albumet "Salad days". Skivan hyllades nästan unisont av kritiker, men musiken blev bitvis överskuggad av DeMarcos tramsiga persona. Lite mer än ett år senare kommer nu den lämpligt betitlade "Another one", och det är direkt uppenbart att vi har med en öppenhjärtigare artist att göra.
Det åtta spåren är sommarbrisigt tillbakalutade, och alla instrument förutom trummor och bas är tillskruvade med samma skeva choruseffekt som genomsyrade hela förra skivan. Men den 25-årige kanadensaren vågar lägga sin egen röst längre fram, och med större tydlighet, i mixen än tidigare.
Låttexterna är befriande i sin raka banalitet och det, bokstavligt talat, hemmasnickrade soundet gör "Another one" till oemotståndlig lyssning.
Alla som ännu inte har stiftat bekantskap med Mac DeMarco uppmanas härmed att, som han själv sjunger i "No other heart", ge denne "loverboy" en chans.
Patrick Stanelius/TT