OMAR SOULEYMAN
"Bahdeni Nami"
(Monkeytown/Border)
Bästa låt: "Bahdeni Nami"
Betyg: 3
Kategori: Dabke/Electronica
I svenska medier är han "den syriske musikern som inte fick visum till spelningen på Stockholm Music & Arts". Men Omar Souleyman förtjänar ett annat epitet. Två år har gått sedan det exempellösa myndighetshaveriet, men Souleymans internationella renommé har knappast blivit mindre sedan dess.
På nya skivan "Bahdeni Nami" samarbetar han återigen med Kieran Hebden från Four Tet, men också med den brittiske dj:n och skivbolagsdirektören Gilles Peterson och den tyska electronicaduon Modeselektor. Det elektroniska soundet gifter sig osökt med klassiska toner och rytmer från Mellanöstern. Det är hårt och mjukt på en och samma gång; dansant, monotont, oupphörligen fascinerande och – ibland – snudd på outhärdligt.
Souleyman framträdde i flera decennier på bröllopsfester i Syrien innan han slog igenom utomlands. Hans hesa och samtidigt märkligt böjliga röst ekar av det självförtroende som bara lång erfarenhet ger. Allra bäst låter det i Four Tet-producerade titelspåret "Bahdeni Nami", som visar precis hur modernt traditionell dabke kan låta.
Sara Ullberg/TT
LIANNE LA HAVAS
"Blood"
(Warner Music)
Bästa låt: "Unstoppable"
Betyg: 3
Kategori: R'n'b
När Lianne La Havas slog igenom för ett par år sedan beskrevs den brittiska artistens musik som soulig folk i stil med Michael Kiwanuka och Laura Marling. Men med "Blood" rör sig La Havas mot ett urbanare sound som snarare för tankarna till Alicia Keys.
Hittills i år är det bara Amanda Bergmans stämma som smekt trumhinnorna och kittlat nackhåren på samma sätt som Lianne La Havas gör det. Med en röst som skulle kunna få folk att dra på smilbanden åt ett dödsbesked finns det nog inga gränser för vad hon kan uträtta framöver.
Tyvärr visar sig ungefär hälften av låtarna på skivan vara tråkiga och helt friktionsfria, till den grad att de mycket väl kan komma att ersätta Norah Jones evighetsnummer "Come away with me" i kaféhögtalare världen över. Dessutom borde de smöriga funkövningarna i "Tokyo" vara direkt olagliga.
Men det kan ändå förlåtas. Lianne La Havas har ju känslan, och hon har framför allt rösten – den där himmelska rösten.
Patrick Stanelius/TT