Kategori: Reggae UB40 "Twentyfourseven" (Reflex/Playground) Betyg: ++ Även gamla reggaepopare vill ibland gå vidare. Den engelska musikpressen har skrivit spaltmeter om UB40-avhoppen och "Twentyfourseven" blir nog sista gången Ali Campbell spelar in med sina barndomsvänner tillika bandkollegor. Tyvärr blir skivan inte det mest minnesvärda gruppen åstadkommit. När de engelska roots-älskarna släpper nytt för första gången på tre år försöker de leta sig tillbaka till sina musikaliska rötter. Det gör de tillsammans med lovers rock-sångaren Maxi Priest, som redan gjort inhopp under bandets turnéer, och folk från Arrested Development. Resultatet blir ett småtrevligt album i baktakt där de flesta låtar tyvärr är snabbt glömda. Att de har slängt in en cover av Marleys "I shot the sheriff" känns som ett oinspirerat försök att återupprepa sina framgångar med gamla covers som "Red red wine" och "(I can't help) Falling in love with you". Bättre funkar i så fall fina "Lost and found" där Campbell lägger sången. Desmond Dekker-samplade "Dance until the morning light" kan också få det att spritta lite i benen på en och annan oldschool reggaefan. Mirjam Johansson/TT Spektra mirjam.johansson@ttspektra.se Kategori: Rock BASEBALL PROJECT "Vol 1: Frozen ropes and dying quails" (Yep Roc/Border) Betyg: +++ Ett helt album tillägnat, eh, baseball? Scott McCaughey (Minus 5) och Steve Wynn (Dream Syndicate) spånade på den kuriösa idén i flera år innan de bildade en alternativrockig "supergrupp" tillsammans med bland andra Peter Buck från REM. Resultatet blev helt utan överraskningar: okomplicerad, tradig powerpop med ringande Byrdsgitarrer, stämsång, säkert en och annan paisleymönstrad skjorta i studion. Utan förkunskaper i baseballhistoria framstår låttexterna som obegripliga. Ändå är "Frozen ropes and dying quails" en sympatisk nostalgitripp för grånade indiemusiker som drömmer sig tillbaka till forna sportlegendarer och magiska matchögonblick. Extra plus för den nördiga stölden av temat till 60-talsfilmen "Our man flint" i "Gratitude". Nils Johansson nils.johansson@ttspektra.se Kategori: Rap/Hiphop THREE 6 MAFIA "Last 2 walk" (Columbia/Sony BMG) Betyg: +++ "Pundartugg" heter en fiffig handbok i narkotikarelaterat språkbruk. Den är utgiven av polishögskolan och innehåller en lista om drygt 340 sidor över slanguttryck för olika droger. Skriften finns att hämta från polisens hemsida och är ett fint gratisalternativ för den som inte vill lägga 159 kronor på Three 6 Mafias nya album. Memphisrapparna har skapat kontrovers hemma i USA. Det är skönt, ibland behöver man bli påmind om att folket som med jämna mellanrum startar invasionskrig egentligen är ett omtänksamt släkte. Framför allt värnar de om sina små (de som inte skickas med bössor till Irak) och då är det klart att den här skivan ska censureras. Med risk att få Föräldraföreningen mot narkotika på halsen måste jag erkänna att jag gillar "Last 2 walk". Three 6 Mafia är inget mindre än det svarta USA:s svar på Eddie Meduza - bonnigt, korkat och väldigt mänskligt. När raggarkungen skrålar "Mera brännvin" svarar Juicy J och DJ Paul med "I'm on that ecstacy", sätter sig i en Impala och glider rätt ut i ett flow som är segare än hostmedicin. Jag slutar inte garva. Carl Cato/TT Spektra carl.cato@ttspektra.se Kategori: Garagerock TURBONEGRO "Small feces, volume 1 & 2" (SLR/Playground) Betyg: +++
Det finns nog en anledning till att "Small feces" är limiterad till 5 000 exemplar. Det här är inspelningar från replokaler, covers och annat "outgivet" material. Även om ljudet på de 42 spåren är fixat innehåller dubbelskivan en hel del skåpmat för den som redan samlar på Turbonegros rariteter. Den som inte gör det har ingen större anledning att bry sig.
Men "Small feces" är en guldgruva för den lilla skara som inte har en massa rara sjuor, kajalpennor och matroshattar, men ändå är tokigt nyfiken på Turbonegro. Köp skivan, råplugga konvolutet och flerdubbla dina chanser att få ragg nästa gång du åker till Arvikafestivalen. För oss andra är det kul att konstatera att Turbonegro en gång i tiden var ett riktigt hungrigt punkband som kunde koka ner David Bowies "Suffragette city" till material för en moshpit. Carl Cato/TT Spektra carl.cato@ttspektra.se 
