FLORENCE + THE MACHINE
"How big, how blue, how beautiful"
(Universal)
Bästa låt: "What kind of man"
Betyg: ++++
Kategori: Indierock
Fyra år efter Florence and the Machines senaste album "Ceremonials", med singeln "Shake it out", är Florence Welsh och hennes band tillbaka med nya "How big, how blue, how beautiful".
Skivan är producerad av Markus Draves, som tidigare har jobbat med bland andra Mumford and Sons, Coldplay och Björk och ljudbilden är bitvis varmare än tidigare.
Men det är ändå Florence Welchs unika röst som gör hela soundet och den är lika fylld av kraft som tidigare. På "Queen of peace", som kommer att bli en energibomb när den spelas live, och på skivans första singel "What kind of man" visar hon tydligt prov på sin röststyrka. Men skivan innehåller också de mer avskalade balladerna "St Jude" och drömska "Long and lost".
Matilda Kvarnström-Lantz/TT
matilda.kvarnstrom.lantz@tt.se
KID WAVE
"Wonderlust"
(Heavenly)
Bästa låt: "I'm trying to break your heart"
Betyg: ++++
Kategori: Pop
Det är en fin historia: 18-åriga Lea Emmery lämnar en småstadstillvaro som inte längre har något att erbjuda och flyttar till London för att satsa allt på ett kort – musiken.
Nu, fyra år senare, står hon och hennes band och vinkar glatt från podiet efter att ha avlagt popexamen.
"Wonderlust" är en debut som står bredbent och självsäkert, ihopskruvad av de bästa beståndsdelarna från reverbtunga gitarrband som Teenage Fanclub och The Jesus and Mary Chain, och Emmerys röst är lika varm som den känns självklar där den seglar över ljudväggarna.
Det finns alltid en rädsla att bli lurad av band av detta slag, att behöva konfronteras med insikten att musiken aldrig höjer sig bortom en poserande hyllning till – eller pastisch på – huvudinfluenserna.
Men Kid Wave är på riktigt. Det här är verkligen bra.
Patrick Stanelius/TT
patrick.stanelius@tt.se
NOCTURNAL SUNSHINE
"Nocturnal sunshine"
(I/Am/Me/Playground Music)
Bästa låt: "Believe"
Betyg: * * * *
Kategori: Electronica
Maya Jane Cole, aka Nocturnal Sunshine, är både tillgänglig och exklusiv. Den brittisk-japanska artisten, som har samplats av Nicki Minaj, bygger minst lika dansanta beats som Calvin Harris och Avicii men klär sin dubstepinfluerade electronica i den lilla svarta i stället för i bak- och framvänd keps.
Svart är över huvud taget Nocturnal Sunshines färg. Det finns ett mörker på debutskivan som präglar alla låtarna och lyfter dem över det ordinära dansutbudet. Svärtan framhävs av de gästartister som Cole har lånat in, den argentinska sångerskan Catnap på låten "The river" och gåtfulle singersongwritern Chelou som sjunger på plattans absolut bästa spår "Believe".
Hade alla låtar haft samma klass som hypnotiska "Believe" skulle Nocturnal Sunshine ha kammat hem full pott i betyg. Men tyvärr har Cole låtit materialet svämma över lite för mycket, drygt en timmes lyssning hade gott kunnat skäras ner till 45 minuter.
Sara Ullberg/TT
sara.ullberg@tt.se
GOVERNOR ANDY
"Farozonen"
(Subcelcius)
Bästa låt: "Farozonen"
Betyg: +++
Kategori: Reggae
Det går inte lära gamla hundar sitta. Men tur är väl det. När nya reggaeartister börjar experimentera med baktaktsoundet känns det skönt att veteranen Governor Andy håller sig till det han är bäst på: grillfest-kompatibel mysreggae med tänkvärda texter.
I reggae talar man ofta om "roots", den ursprungliga stilen från 1970-talets Jamaica, fylld med samhällskritiska texter. Det har den 52-årige guvernören tagit fasta på och rest till Karibien för att spela in "Farozonen".
Att skivan är genuin och välproducerad råder det inga tvivel om, däremot har texterna blivit mjukare och mer lättviktiga än på tidigare skivor. Det behöver inte vara något negativt, men när samtliga spår är genomlyssnade är det bara det snirkliga ordvridandet i titelspåret "Farozonen" som läggs på minnet. Det går på repeat, samtidigt som briketterna dränks i tändvätska och gästerna börjar trilla in till kvällens grillfest.
Christoffer Urborn/TT
christoffer.urborn@tt.se.
(TT)