Kategori: Pop
THE DRUMS
"Summertime!"
(Moshi Moshi/Bonnier Amigo)
På nätet: www.wearethedrums.com/
Betyg: ++++
I princip varenda spår på The Drums skivdebut finns sedan länge att höra på nätet. Ändå kan jag inte sluta lyssna.
Singeln "Let's go surfing" kom i höstas och exakt två takter in i låten var jag golvad. Minialbumet som helhet har samma förödande effektivitet. The Drums nöjer sig med sju låtar och här ryms ingenting överflödigt. Jonathan Pierce och kompani har kokat ner sin halvelektroniska pop tills bara de absolut mest essentiella ingredienserna får plats. Det är grymt dansanta trummor, hullingförsedda melodikrokar och barnsligt hjärtslitande texter om hopplös kärlek och bortkastad ungdom.
Kan man önska sig något mer?
Ja, mer, men knappast något annat. Det är snuddande nära fullträff.
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Hiphop
GUCCI MANE
"The state vs. Radric Davis"
(Warner Asylum/Border)
På nätet: www.guccimaneonline.com/
Betyg: ++
Gucci Mane är hiphopens nya påläggskalv. Med en räcka mixtejper och ett album bakom sig har han hunnit bygga upp rejäla förväntningar sin andra "riktiga" skiva. I princip bygger hajpen på tre saker: ett - han är ovanligt produktiv och det gillar nedladdarna, två - han är från Södern och det gillar den vita skivköpande medelklassen och tre - han har dömts till fängelse för en musikrelaterad misshandel och det gillar alla.
Hur låter det då? Mer hajp än hiphop. På skivans 20 spår får han in 12 gäster (inklusive Lil' Wayne, Usher och Soulja Boy) och 13 olika musikstilar. Här finns inte en refräng som inte skulle kunna brytas loss och kastas in i vilken annan låt som helst.
För en rappare är två saker viktiga: tyngd och trovärdighet. Den här skivan är snarare ängslig och överproducerad.
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Pop
DAG FÖR DAG
"Boo"
(Snavely Cons/Bonnier Amigo)
På nätet: www.dagfordag.com
Betyg: +++
Dag För Dag säger "Boo". Jag tänker "Goo". De amerikanska syskonen Snavely bor i Stockholm och har länge rört sig i kretsen kring artister som The Shout Out Louds och Lykke Li. När de nu släpper sitt debutalbum är det mer än namnet som för tankarna till Sonic Youth.
Här finns en kvinnlig och en manlig sångare som var och en med samma utpräglade coolhet sjunger sig igenom ett välorkestrerat gitarrmangel. På sitt sätt är det helt ljuvligt att någon vill göra en slacker-gitarr-platta år 2010. Syskonen skriver snygga låtar som landar någonstans mellan "Dirty boots" och Peter Bjorn and Johns smarta pop. Ändå är det något som saknas.
Dag För Dag tar inte sin musik hela vägen fram. De låter oss ana en väldig kraft, men de släpper aldrig loss den. Det är synd. För med lite mer energi, kanske lite mer mod, hade det här kunnat bli riktigt bra.
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Pop
ANNA VON HAUSSWOLFF
"Track of time" (EP)
(Kning Disk)
På nätet: www.myspace.com/vonhausswolff
Betyg: ++++
Anna von Hausswolff hade inte ens släppt en singel när hon blev en av de stora snackisarna på Way Out West i somras. Folk gick från hennes spelning i Annedalskyrkan med hakorna kvar nånstans därinne på kyrkgolvet. Och det lär inte sluta pratas om 23-åringen från Göteborg.
Debut-ep:n "Track of time" är löjligt lovande. Fyra låtar där stringenta pianoslingor ackompanjerar Annas dominanta, mogna och djupt personliga röst. Det är PJ Harvey, det är Kate Bush, det är både dramatiskt och lekfullt och samtidigt mycket, mycket imponerande.
Fullängdaren kommer senare i år, men Anna von Hausswolffs stjärna har redan tänds.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se
Kategori: Indiepop
LIGHTSPEED CHAMPION
"Life is sweet! Nice to meet you!"
(Domino)
På nätet: www.lightspeedchampion.com
Betyg: +++
När Test Icicles splittrades 2006 sade sångaren Devonté Hynes att han ville sluta göra NME-intervjuer, sluta gå på kändisklubbar och enbart fokusera på musiken. Ett oväntat uttalande av den då blott 20-åriga indiestjärnan.
Hynes började istället ge utlopp för sina eklektiska begär under namnet Lightspeed Champion - med en överaktiv vulkans sprutande iver. Allt skulle komma ut samtidigt på debuten. På uppföljaren är utsvävningarna färre. Även om barocka pianoetyder, storvulna ELO-harmonier och afrikanska trumstycken tillåts spreta ut från stammen av Ed Harcourt-indie är soundet tajtare, arrangemangen intelligentare. Men samtidigt saknas de omedelbara hittarna. Det hade räckt med en enda för att ge stabila "Life is sweet! Nice to meet you!" en sylvass egg. Grymt frustrerande.
Olle Sjögren/TT Spektra
olle.sjogren@ttspektra.se
Kategori: Pop
PETER GABRIEL
"Scratch my back"
(Real world/Virgin)
Betyg: +++
På nätet: www.petergabriel.com
Idén är briljant. En av världens bästa sångare går i närkamp med låtar av David Bowie, Arcade Fire, Lou Reed, Regina Spector och ett antal andra kompetenta låtmakare. Men lyckas Peter Gabriel fullt ut på plattan "Scratch my back"?
Det är svårt att svara ett entydigt ja, eller nej på frågan. Gabriel har i denna "swap shop of songs" tillsammans med Pink Floyd-producenten Bob Ezrin bestämt sig för att göra sina coverversioner helt akustiska. Inte så att han ackompanjeras av en enstaka gitarr - nej, här är det en hel symfoniorkester som backar upp sångaren. Det ger rymd och tyngd åt tolkningarna, men gör dem också aningen pretentiösa och likriktade.
Så himla stor skillnad är det faktiskt inte mellan Gabriels tolkning av David Bowies "Heroes" och Bon Iver-covern "Flume". Som bäst är det när Gabriel lämnar det lågmälda för att låta sin säregna falsettröst spräcka ramarna. Magnetic Fields-låten "The book of love" är ett lysande exempel på när intention och genomförande funkar fullt ut.
Sara Ullberg/TT Spektra
sara.ullberg@ttspektra.se
Genre: Folk/pop
FIONN REGAN
"The shadow of an empire"
(Bonnier Amigo)
Betyg: ++++
På nätet: www.myspace.com/fionnregan
Jag vet inte riktigt vad jag ska koncentrera mig på när det gäller Fionn Regan.
Det harvande, lite punkiga, upprepande och alldeles, alldeles...underbara musicerandet som för tankarna till en mycket uttråkad man, eller de inspirerande och pigga låttexterna som kontrasterar mot den uttråkade minen å de grövsta.
Men det är gott med korv. Och med tårta. I det här fallet är det även gott med korvtårta.
Fionn Regans första album, "The end of history", som kom för bara något år sedan, kännetecknades av en viss försiktighet. Regan säkrade framgången med klassiskt singer-songwriter material, och resultatet blev rätt trist.
Nu rasslar det till ordentligt, och det är just det lite punkiga, arga och, som sagt, uttråkade som får Fionn Regan att sticka ut från sina kollegors mer slätstrukna material och från sina egna tidigare synder.
Jag beundrar Fionn Regan för att han ändå vågar stanna kvar i ett fack som annars lätt kan bli förutsägbart, och där inspirationskällorna av allt att döma heter Bob Dylan och Tim Buckley. Båda med mantlar som det knappast är lätt att axla.
Kerstin Magnusson/TT Spektra
kerstin.magnusson@ttspektra.se
Kategori: Pop
STESO SONGS
"Now it's dark"
(Lyckan/Border)
Betyg: ++
På nätet:www.myspace.com/stesosongs
Titeln på Steso Songs (Karolina Stenström) debutalbum avslöjar vad det handlar om. Ångestladdade texter om överdoser och självskador ackompanjeras av habil pop, och det skulle kunna vara lysande att låta arrangemangen förbli luftiga när man inte försöker dölja sin smärta i orden. För det kräver en uppmärksam lyssnare som inte bara vill vicka foten i takt. Och jag har stor respekt för hennes personliga erfarenheter och användandet av låtskrivandet som terapi.
Men något saknas. Låtarna har vi hört förut och det egna uttrycket lyser med sin frånvaro.
Kvar blir en önskan om att Karolina Stenström skulle vridit om ett varv till. Med sådana erfarenheter och sådan potential skulle albumet ha kunnat kännas som tusen nålar. Resultatet är i stället ett godkänt album som vare sig känns eller bränns.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se
Kategori: Pop
PER EGLAND
"Slut dina ögon och dröm om Egland"
(I made this)
På nätet: www.peregland.se
Betyg: ++++
Lär man sig att skriva självklara poplåtar när man studerar klassisk komposition i Italien? Uppenbarligen. Per Egland har skaffat sig fler högskolepoäng än en professor i kärnfysik. Han har gjort filmmusiken till "Farsan" och skriver regelbundet klassiska stycken åt symfoniorkestrar.
Den musikteoretiska kunskapen märks också i solodebuten. Harmonierna gör oväntade krumbukter hit och dit. Samspelet mellan instrumenten är minutiöst uttänkt. Inte en ton ska låta fel. Melodierna slingrar sig lekfullt runt om varandra utan att krocka.
Samtidigt är "Slut dina ögon och dröm om Egland" en riktigt fin svensk popskiva, med melodier och texter som trots sina sinnrika konstruktioner sätter sig direkt. Kanske är det bara en fördel att vara teoretiskt överkvalificerad som låtskrivare. Ungefär som om Gauguin hade målat en streckgubbe: den hade varit tydlig, men överlägset snyggare än alla andras.
Olle Sjögren/TT Spektra
olle.sjogren@ttspektra.se