Kategori: Electronica
FEVER RAY
"Fever Ray"
(Rabid Records)
Fotnot: Släpps på skiva 18 mars, men finns redan nu att köpa i digital form
Betyg: ++++
Karin Andersson Dreijer ger sig ut på egen hand utan brodern Olof och även om man borde vara van efter åren med The Knife så häpnar man över hur bra hon är. Hon lyckas (tillsammans med The Knifes producent Christoffer Berg) bygga upp en kolsvart elektronisk melankoli, som en slags musikalisk dystopi. Men hon gör det så elegant och självklart att man inget hellre vill än att sugas in i det svarta hålet som skivan dukar upp.
Faktum är att Karin Andersson Dreijer radar upp hits efter hits. Moll känns som dur och trots att The Knife-duon alltid verkar anstränga sig för att göra så otillgänglig musik som möjligt och hålla sig undan rampljuset går det inte att dölja så här bra låtar. Några av dem skulle ha kunnat vara Depeche Mode i sina mest experimentella stunder, men mest av allt låter det The Knife - Sveriges bästa band.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Rock
FRANZ FERDINAND
"Tonight"
(Domino/Playground)
Betyg: ++++
Det har alltid svängt om Franz Ferdinand trots att skottarna haft gitarren som grund. Men nu är det som om Glasgowkvartetten upptäckt dansmusiken, påträffat analoga styntljud i en garderob och lånat Peter Hooks basslingor från New Order.
Jag har alltid tyckt att stora band, riktigt stora band, utmärks av viljan att förändra sig och dessutom lyckas med det. Och det gör verkligen Franz Ferdinand på den här skivan, deras tredje.
Det finns lekfullhet, en genialitet i hur de kombinerar gitarrerna och det dansanta. Det här är ingen simpel funkrock utan Franz Ferdinand gör det till något eget. Riktigt bra.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Pop/rock
SEBASTIAN KARLSSON
"The most beautiful lie"
(Roxy Recordings)
Betyg: ++
Den forna "Idol"-deltagaren har tagit lång tid på sig att skapa sitt tredje album. Kanske har Sebastian haft lite för många timmar i studion eftersom plattan känns alldeles för genomarbetad. Inte ett enda strå sticker ut från denna välkammade produktion.
Därför lyfter heller aldrig plattan på riktigt. En låt som kittlar är "Wake up where your heart is", som garanterat är en blivande radioplåga. "Come on (bring out the love)" kan absolut bli ett fläskigt ess i rockärmen under kommande konserter.
Det är inget fel på vare sig sångrösten eller textförfattandet, men jag önskar mig lite mer riv från unge herr Karlsson. Än så länge är svaret på textraden "What will they remember me by?": inte så mycket tyvärr.
Camilla Sundell/TT Spektra
camilla.sundell@ttspektra.se
Kategori: Soulpop
DANIEL LINDSTRÖM
"D-day"
(Laluff/Playground)
Betyg: ++
Idoldeltagarna får ett helvete när de ska stå på egna ben. 2004 års vinnare Daniel Lindström har efter några svåra år som artist kommit ut på andra sidan och får äntligen göra det han själv vill - soulpop, precis mitt emellan Jamiroquai och Maroon 5.
Man hör glädjen i hans röst, som signalerar "Äntligen!", och det är ibland svårt att inte smittas av den. Några riktigt bra spår finns här också, jag gillar "Saturday night", "Caught in the feeling" och "Loving you (means hating too)". Problemet är bara att låtmaterialet inte riktigt håller hela vägen.
I en perfekt värld skulle Daniel Lindström ha fått jobba med bättre låtskrivare och producenter som gett honom ett mer distinkt sound. Nu låter det för mycket 90-tal och för lite soul. Han är bättre än så här.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Pop/Rock
THE VIRGINS
"The Virgins"
(Atlantic/Warner)
Betyg: ++
Tänk er partyscenen: Rika ungar från New Yorks Upper East Side på tillfälligt besök downtown, i en skitig rockbar med ett låtsas-Strokes på scenen...
The Virgins skulle passa perfekt.
Sångaren Donald Cumming har själv vuxit upp i hipstertäta Tribeca-kvarteren, varit fotomodell och hängt på 80-talsnostalgiska klubbar som spelar Talking Heads, The Cars och engelsk arenaindie (Franz Ferdinand, Hard-Fi) hela nätterna. Debutalbumet låter därefter: taggiga riff, knyckiga rytmer, hi-hats, loj sång och radiorefränger.
Om inte sisådär tusen andra band redan har gjort det här till leda, skulle The Virgins kännas mer upphetsande.
Att den snälla produktionen tvättar bort all smuts, som måhända fanns i musiken tidigare, är ytterligare bevis för att gruppen egentligen inte behövs - annat än som ljudspår till nästa episod av "Gossip girl".
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se
Kategori: Singer-songwriter
NEAL CASAL
"Roots & wings"
(Naive/Playground)
Betyg: * * *
Neal Casal tillhör Ryan Adams band The Cardinals, men lär väl säga upp det jobbet inom en hyfsat snar framtid. Det finns visserligen gott om singer-songwriters som kan countrypopens 70-tal både utan och innan, men Neal Casal tilltalar.
Han skriver direkta låtar, nästan på gränsen till klyschiga, och han sjunger som vore han världens snällaste man. Det är lätt att gilla Neal Casal, till och med för lätt. Världens snällaste män sticker sällan ut och där har nog Casal lite att lära av Ryan Adams trots allt. Stanna ett tag till.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se¨
Kategori: Hårdrock
DEATHSTARS
"Night electric night"
(Nuclear Blast)
Betyg: ++
Deathstars förra skiva "Termination bliss" resulterade i ett pris för bästa nykomling på Golden Gods Awards-galan i London. Nu är Stockholmsbandet, som förra året värmde upp för de amerikanska metalrockarna Korn på deras Europaturné, tillbaka med uppföljaren.
"Night electric night" spelades in i på hemmaplan samt i New York, och består av elva låtar som alla osar mörker, skräck och smärta. Här och där svänger det ordentligt, men på det hela taget känns plattan rätt intetsägande och enformig.
Först i "Via the end", som gitarristen Nightmare Industries skrev samma natt som han fick veta att hans bror tagit livet av sig, händer något. Gitarr-, trum- och syntmanglet får träda tillbaka för en känslosammare sång. Mer sådan variation skulle inte skada.
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se
Kategori: Instrumental/Retro/Blues/Jazz
IBRAHIM ELECTRIC
"Brothers of utopia"
(Tactic Records/Target)
Betyg: +++
Ibland gör folk musik för att de måste, ibland för att de har läst om Myspace och ibland för att deras farsa har misshandlat dem och deras bröder sedan de var små.
Ibland gör folk musik för att att de är bra på det.
Det senare verkar vara fallet när trion Ibrahim Electric släpper "Brothers of Utopia". Den här musiken är svår att sätta etikett på, men blanda lika delar The Shadows, frijazz, Karibien och Blues Explosion och sätt det i händerna på tre skickliga musiker som gillar hur orglarna lät för 40 år sedan, så är du åtminstone på kartan.
Jag har svårt att se hur Ibrahim Electric ska kunna hitta en större publik, men vad ska man med stor publik till? Om de här herrarna får hållas kan jag lätt se hur de får en mycket svettig, mycket liten lokal, att bli mycket, mycket banans.
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Sturm und drang-pop
GUSTAF SPETZ
"Good Night Mr Spetz"
(Imperial Recordings)
Betyg: ++
Chris Martin och kompani har mycket att stå till svars för. Senast i raden av Coldplay-imitatörer är Gustaf Spetz, sångare och låtskrivare med ett förflutet i bandet Eskju Divine.
På sin första soloplatta har han samlat elva spår som i sina goda stunder är riktigt medryckande. Gustaf Spetz har skaplig röst och vet onekligen hur man får en melodi att sätta sig. Men han vill för mycket.
Många av de här bitarna hade kunnat bli riktigt trevliga poplåtar, i stället rinner de över på alla bredder tills sångaren står och kippar efter andan i pompösa arrangemang som hotar att dränka både honom och sångerna. Resultatet är en urvattnad melodramatisk historia där Gustaf Spetz inte bara knycker förlagans patenterade pianoorgier utan även fastnar i Chris Martins hela-världen-gråter-i-kör-röst. Och sedan refrängen - och falsetten.
Snälla...
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se