Kategori: Pop
ROBBIE WILLIAMS
"Reality killed the video star"
(Emi)
På nätet: www.myspace.com/robbiewilliamsofficial
Betyg: ++++
"And the village drunk sadly passed away / It was a shame I never knew his name".
När Robbie Williams nu gör comeback gör han det med samma klädsamma självdistans som alltid varit hans artistiska signatur.
Där hybris, fuckups och kärlekskval bara adderar till popstjärneskapet som tagit honom högre än någon annan på 00-talets kändishimmel.
Musiken bär också den - med undantag för ett par retrofräscha 80-talsnummer ("Last days of disco" och "Difficult for weirdos") - Robbie Williams karaktäristiska ton. Brittiska popkarameller - med melodier i perfekta kurvor - blandas med powerballader stämda i pianot och stråkarnas euforiska ton.
Och stadionhitsen - de vi numera tar för givet - finns där också. "You know me" och "Won't do that" är två pompösa popunder av klassiska mått.
Victor Johansson/TT Spektra
victor.johansson@hotmail.com
Kategori: Pop
JESSICA ANDERSSON
"Wake up"
(Warner Music)
På nätet: www.jessicaandersson.com
Betyg: ++
På "Diggiloo"-turnén i somras gjorde Jessica Andersson dundersuccé med låten "Precis där du hör hemma", skriven av Niklas Strömstedt och hon berättade i intervjuer om sin önskan att driva det samarbetet vidare.
Så döm om min förvåning när den låten saknas på den här skivan, som i stället för Strömstedt-låtar med något undantag bara innehåller spridda coverlåtar, så vitt jag förstår utan röd tråd.
Jessica gör sitt bästa och sjunger bra, men det är i grund och botten en helt onödig skiva.
Det enda som räddar den här plattan från ett sämre betyg är en helt fantastiskt sorglig version av Dolly Partons "Here you come again". Men vad hände, Jessica?
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Pop
BRETT ANDERSON
"Slow attack"
(Edel/Playground)
På nätet: www.myspace.com/brettandersonofficial
Betyg:++
Trots att det är tredje soloskivan är det svårt att vänja sig vid Brett Andersons röst i ett sådant här arrangemang. Långt borta från blinkande neonljus och snärtiga refränger.
På "Slow attack" går allt just mycket långsammare. Det är mer rymd mellan ackorden och högre luft kring melodierna.
"Wheatfields" påminner om en höglandsballad av Led Zeppelin samtidigt som "Julian's eyes" bjuder på ett träigt folkkomp.
Annars bygger "Slow attack" till stor del på vemodiga stråkar, plockande nylonsträngar och nedstämda pianomelodier.
Kargt och kallt. Men med en varm röst som räddar mycket. "Pretty widows" är ett bättre exempel på detta.
Victor Johansson/TT Spektra
victor.johansson@ttspektra.se
Kategori: Visa
MIKAEL SAMUELSON
"Taube i Ligurien"
(Joglar)
På nätet: www.joglar.se
Betyg:++
Evert Taube är en av våra främsta svenska poeter. De till synes mest banala uttryck förvandlas i Taubes tappning till självklara svar på livets gåtor.
"Serenaden i San Remo" är till exempel ett stycke text som står sig mer än väl utan musikackompanjemang.
Mikael Samuelson kan, lyckligtvis, inte göra så mycket åt denna sanning. Däremot står det honom fritt att adoptera poesin på sitt eget sätt, och, framför allt, färga den musikaliskt, det område Taube själv inte behärskade fullt ut.
Tyvärr sker inte detta på "Taube i Ligurien".
Det är en hedervärd samling sånger Samuelson valt ut och som så ofta hos Taube har den anknytning till det italienska undersköna Ligurien.
Men, där Mikael Samuelsons arbete borde ha tagit vid, finner jag i stället en relativt svag musikalisk ansträngning, som i bästa fall liknar Taube-tolkarens mästare, Axel Falk. Lyssna på honom i stället.
Kerstin Magnusson/TT Spektra
kerstin.magnusson@ttspektra.se
Kategori: Visa
MARTHA WAINWRIGHT
"Sans fusils, ni souliers, a Paris - Martha Wainwright's Piaf record"
(V2/Cooperative)
På nätet: www.myspace.com/marthawainwright
Betyg: ++
Martha Wainwright följer upp utmärkta "I know you're married, but I've got feelings too" med ett knippe covers på husguden Edith Piafs sånger.
Det är en charmant tanke, och albumet gör precis vad det utlovar - Martha Wainwrigt sjunger Piaf, varken mer eller mindre.
Om man uppskattar Wainwright för hennes originalitet och egenhet är "Sans fusils..." inte ett album att kasta sig över. Hon låter visserligen bli att försöka härma originalet, men egenheten ligger snarare i ett knappt hörbart mjukare musikaliskt arrangemang.
Det är visserligen vackert, som i fantastiska "Un enfant", och Montreal-födda Wainwrights franska håller måttet, men det beror på att Edith Piafs sånger kan stå på egna ben.
Kompetent, men det finns ingen anledning att inte lyssna på originalet i stället.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se