Kategori: Pop
ANNA TERNHEIM
"Leaving on a mayday"
(Universal)
Betyg: +++
Anna Ternheims andra skiva är i mitt tycke ett av senare års bästa svenska album, det är ett nära på perfekt exempel på hur vacker melankoli, dramatik och ödesmättade avslut kan skildras i popmusik.
Tyvärr är "Leaving on a mayday" hennes tredje skiva. Anna Ternheim har flyttat till New York, verkar rätt tillfreds enligt de intervjuer jag läst och hon har satt Björn Yttling bakom producentspakarna.
Och det är då själva fan att klyschan om att bra humör inverkar negativt på kreativt skapande ska visa sig stämma. För om det nu är så att Anna Ternheim är lycklig, borde jag inte glädjas över det och inte skriva att det är synd eftersom hennes musik låter tristare än tidigare? Jo, det borde jag, och det GÖR jag - gläds alltså - men tyvärr är den här skivan Ternheims svagaste. Kanske är det Peter Bjorn & John-Yttlings fel - jag hoppas nästan det - för den luftiga ljudbilden och relativa avsaknaden av mörker på "Leaving on a mayday" känns fel.
Men dålig är på intet sätt Ternheim den här gången heller. Hon gör fortfarande briljanta förstasinglar - "What have I done" den här gången - texterna är fortsatt skarpa och albumtitelns dubbeltydighet skulle många poeter döda för. Det räcker en bit. Men inte hela vägen.
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se
Kategori: Singer-songwriter
TRACY CHAPMAN
"Our bright future"
(Atlantic/Warner)
Betyg: +++
Det har gått 20 år sedan genombrottet, sedan de riktigt stora singelframgångarna, men Tracy Chapman är så långt ifrån en föredetting man kan komma. Hon har hela tiden fortsatt att göra sin grej, inte toppat listorna, men hon har övertygat och visat upp en integritet som få andra. "Our bright future" är hennes åttonde studioalbum och kanske hennes bästa.
Att "Fast car" och "Talkin' 'bout a revolution" blev sådana monsterhits var ingen tillfällighet, det är fantastiska låtar och så här i efterhand känns det som om tajmingen var helt perfekt. Det kan vara lite samma läge 2008. Världen har ännu inte tröttnat på alla ensamma gitarrutrustade låtskrivare och Tracy Chapmans politiska medvetenhet är helt rätt. När världens alla börser faller samman kan en Tracy Chapman vara någon att söka lite stöd hos. "Our bright future" håller definitivt för det.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Soul
RAPHAEL SAADIQ
"The way I see it"
(Columbia/Sony BMG)
Betyg: +++
Många har kört Motowns magiska soulmusik genom Rank Xerox-kopiatorn genom åren.
Frågan är om någon har lyckats lika bra som Raphael Saadiq.
Varenda detalj på "The way I see it" låter e-x-a-k-t som en klassisk sjutumssingel med Stevie Wonder, The Temptations, Smokey Robinson och alla andra. Här finns samma alkemiska kombination av stompiga rytmer, ljuva melodier och sofistikerade arrangemang som Berry Gordys artiststall en gång frälste världen med. Gitarrerna, de funkiga basgångarna, tamburinerna, stråkarna och körerna - allting är enligt mallen.
Spela valfri låt på en Northern Soul-klubb och många skulle tro att det var en jätteraritet, precis upptäckt i något garage i Detroit.
Raphael Saadiqs egen sångröst är lite sval och opersonlig jämfört med förlagorna, men som stilövning får "The way I see it" MVG hela vägen.
Samtidigt är det förstås poänglöst att försöka återskapa det redan perfekta.
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se
Kategori: Operapop
IL DIVO
"The promise"
(Sony BMG)
Betyg: +
Egentligen borde jag i min roll som skivrecensent inte befatta mig med sådant här. Det spelar ju ingen roll vad jag skriver. Att jag slits mellan förtvivlade skrattanfall och akuta behov av att riva lurarna av skallen med sådan frenesi att öronen följer med hjälper inte - de anskrämliga plastoperakillarna i Il Divo kommer att ligga under julgran efter julgran i år ändå. På "The promise" mördar smörkvartetten ett nytt knippe låtar genom att göra kletiga "opera"-versioner så storvulna att man rodnar av genans, men vad hjälper väl det - gruppens fjärde album kommer att bli en miljonsäljare det också.
Tyvärr.
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se
Kategori: Rock
MATTIAS HELLBERG & THE WHITE MOOSE
"Out of the frying pan, into the woods"
(Playground)
Betyg: +++
Don't judge a book by the cover, säger klichéen. Med vissa skivor går det utmärkt.
Ta Mattias Hellbergs nya. På konvolutet rider han, långhårigare än någonsin, på en vit älg bland magiska flugsvampar, medan insidan pryds av honom poserandes halvnaken, med en rosa banan i handen.
Se där, en värmländsk hippie med kul Andy Warhol-referens för alla initierade.
Att även kalsongerna tycks 40 år gamla känns logiskt.
Mattias Hellberg döljer inte sin fixering vid det sena 60-talets musik, vare sig det handlar om Velvet Undergrounds skrammel, Thirteen Floor Elevators garagepsykedelia eller den deltablues som Stones sysslade med på "Beggar's banquet".
"Out of the frying pan, into the woods", med halva titeln snodd från en Wynder K Frog-skiva, är fullständigt irrelevant 2008.
Icke desto mindre är den svängigare än det mesta just nu, Dungen undantagen.
En dröm för alla som tycker att musikhistorien borde ha stannat 1968.
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se
Kategori: Country
Patty Loveless
"Sleepless nights"
(Saguaro Road/Bonnier Amigo)
Betyg: ++++
Med mestadels klassisk men också lite modernare country går Patty Loveless in och bevisar vilken grym sångerska hon är. Som hon framför Dolly Partons "The pain of loving you", det känns som om det är så country ska sjungas. Om man är traditionell vill säga.
Det välkända titelspåret har tidigare spelats in av Everly Brothers och Emmylou Harris och ja, det här är faktiskt i klass med dessa höjdare. All respekt!
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Blues
SKY HIGH
"Download"
(Pike)
Betyg: ++
Clas Yngström har mönstrat två nya medmusikanter. Kanske är det deras input som gjort "Download" till bitvis mer tungrock än blues, det är i alla fall en tydlig väg Sky High valt att gå. Yngström själv tycker att han närmat sig idolerna Hendrix och Cream. Det är ett understatement, för "Download" lider allt som oftast av svåra Hendrix-komplex. Lider alltså.
Som bäst är Clas Yngström nämligen när han framför spår som boogiebaserade "Lo rider". Skulle tro att den svenska pubscenspubliken håller med.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Vinter
ENYA
"And winter came"
(Warner)
Betyg: +
Bara de vedervärdiga bilderna på Enya i vinterlandskap har kostat mer än hela produktionen av ett genomsnittligt Kent-album, men hon/det har förstås råd. Här talar vi trots allt om ett av musikhistoriens största mysterier, Enyas exceptionella framgångar alltså. På nya vinterskivan (jul och lite till) staplas själlösa sakrala körverk på varandra. Vintern har aldrig känts så långt borta i mitten av november.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se