Kategori: Rock
JULIAN CASABLANCAS
"Phrazes for the young"
(RCA/Sony music)
På nätet: www.myspace.com/juliancasablancas
Betyg: +++++
Redan i första raderna i öppningsspåret "Out of the blue" försvinner alla tvivel. När Julian Casablancas bakfull i soluppgången vandrar nedför Lower East Side och kollar vad han egentligen har ställt till med. Till ett riff som hämtat ur Sid Vicious osnutna version av i "My way" - lika stöddig som självömkande - tar han farväl av 00-talets Strokes-era.
Och öppnar upp ridån för den färgstarka rock'n'roll-cirkus han har valt att kalla "Phrazes for the young".
En bekännelse av någon som inte ångrar någonting alls.
Julian Casablancas har - utan att ha förlorat melodisinnet och den omisskännliga coolheten - återuppfunnit sig själv. I en ljudbild uppmålad på en fond av syntar, elgitarrer och popstråkar.
Favoriten är vackra countrynumret "Ludlow St." där han börjar: "Everything seems to go wrong when I stop drinkin'". Och innan låten är klar har Julian Casablancas återigen fångat upp hela sin generation i en enkel popmelodi. Detta till en banjo behandlad som en elgitarr Albert Hammond Jr.
Victor Johansson/TT Spektra
victor.johansson@ttspektra.se
Kategori: Metal
SLAYER
"World painted blood"
(American/Sony)
På nätet: www.slayer.net
Betyg: +++
Slayer har kommit fram till album nummer tio och för första gången har bandet gått in i studion med låtarna inte riktigt färdigskrivna. Ett inte helt lätt upplägg att smälta enligt den ena av låtskrivarna, gitarristen Kerry King.
Men jag tycker processen har gjort bandet gott. Det spretar skönt och trots det variationsrika slutresultatet bildar plattan en jämn helhet som det var länge sedan det här bandet varit i närheten av. Både Kings snabbare och robusta riff och Jeff Hannemans mer melodiösa bidrag får sitt självklara utrymme.
Sedan ska jag inte ens försöka mig på att jämföra med tidernas metalklassiker "Reign in blood". Det är ungefär som att ställa Paul McCartneys soloalbum bredvid "Sgt Pepper". Ogörligt!
Skönt i alla fall att Slayer ger ett vitalt besked. Nu kan de hålla på ytterligare 26 år och tio album.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se
Kategori: Pop
THE MARY ONETTES
"Islands"
(Labrador/Border)
På nätet: www.myspace.com/themaryonettes
Betyg: ++++
Ett riktigt bra band som bara är en "Young folks" från ett stort internationellt genombrott. Åtminstone känns det lite så. De har spelats i stora tv-serier och är för tillfället i USA och gör tv-framträdanden. Det kan verkligen bli nåt.
De har också något riktigt bra att komma med. "Islands" är andra albumet och det är inte ofta vi stöter på svenska band som kan leverera ett så genomarbetat, jämnbra album. Ja, det är väl Peter Bjorn And John som brukar lyckas.
"Islands" tar vid där den två år gamla debuten slutade. Bandet har lyckats med försöket att skapa en större ljudbild, det finns en filmisk vacker ton som dränker hela albumet. Samtidigt förvaltar de mycket väl arvet från brittiska hjältar som Jesus And Mary Chain och The Cure. Bra så.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Electronica
NAME THE PET
"Name The Pet"
(Dolores/Emi)
På nätet: http://www.myspace.com/namethepet
Betyg: ++++
Det är förstås fel att Name The Pet kommer med det så hajpade debutalbumet i november, för det är rejäl sommarmusik Hanna Brandéns enmansorkester sysslar med. Och även om man nog måste sätta etiketten electronica på musiken, så varierar hon skickligt sinnesstämningar och attityd rakt igenom plattan. Det är mycket imponerande.
Det är dansgolvsmusik ena stunden och gitarrdriven pop den andra. I vissa låtar hör man 80-talsreferenser i och i andra är det 90-talet som lyser igenom.
Och det som är så fascinerande är att hon bemästrar det mesta. Det är i stort sett hitlåtar rakt igenom. Proffsigt.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Pop
MAKTHAVERSKAN
"Makthaverskan"
(Border Music/Luxury)
På nätet: www.myspace.com/makthaverskan
Betyg: ++
Jag får lätt panik av Makthaverskan. Den Myspace-hajpade gymnasiekvartetten från Göteborg förflyttar mig nämligen tillbaka till min egen indieungdom snabbare än någon hinner säga The Pixies. Men det är ju inte Makthaverskans fel att jag har problem med att känna mig gammal.
Makthaverskans debutalbum är lika delar tonårsångest, kärleksbekymmer och desperation, formulerade av sångerskan Maja Milner.
Allt förpackat i nio låtar som för tankarna till Ian Curtis, Sioxsie and the Banshees och Broder Daniel, och som i sina bästa stunder känns äkta. Det är uppriktig, uppfriskande och uppnosig indie, som dock hade behövt några vändor till i replokalen. Makthaverskan behöver inte rätta in sig i leden, men behöver växa till sig.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se
Kategori: Soul/Pop
DANIEL LEMMA
"Rebound"
(Dextra/Border)
På nätet: www.myspace.com/daniellemma
Betyg: ++
Daniel Lemma sysselsätter sig, enligt egen utsago, med så kallad roots music. Om jag har förstått saken rätt så handlar det om att behandla en musikgenre så som man "borde", som man gjorde "från början".
Och Daniel Lemma har, det ska erkännas, i den meningen förstått vad det handlar om. Nya "Rebound" är följsam och trogen, som en gammal snäll hund. Men tyvärr inte så mycket mer.
Titelspåret, "Rebound", skvallrar om fortsatta guldspår, men resten av skivan blir en besvikelse och mynnar ut i mesiga, men ok, välgjorda souliga små snuttar. Det är tråkigt att Daniel Lemma inte utnyttjar sin kapacitet mer och orkar hela vägen fram. Singeln "Rebound" kan Lemma vara stolt över, resten av materialet är, i ärlighetens namn, pinsamt trist.
Kerstin Magnusson/TT Spektra.
kerstin.magnusson@ttspektra.se
Kategori: Pop
PIXIE LOTT
"Turn it up"
(Universal)
På nätet: www.myspace.com/pixiesongs
Betyg: *++
De är ett gäng nu, de unga brittiska soulsångerska. Senast i raden är 18-åriga Pixie Lott. Som 14-åring gick hon på audition där man sökte "nästa popdiva, ålder 16-25", ljög om sin ålder och kammade hem skivkontraktet. Och det har ju delvis gått bra - singlarna "Mama do" och "Boys & girls" blev singelsuccéer.
Och visst är "Mama do" en stompig, bra och tydlig pop-historia. Och visst har Pixie Lott en djup och behaglig röst, och visst andas albumet kompetens.
Men som helhet är albumet en enda sås av "nästan". För på skiva är Pixie Lott inte sin egen ännu. hon är snarare en tillrättalagd Paloma Faith, en nedtonad Duffy, en Amy Winehouse utan den där riviga äktheten.
Proffsigt men så tillrättalagt att det blir dötråkigt. Synd på så rara ärtor.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se
Kategori: Pop/rock
WEEZER
"Raditude"
(Geffen/Universal)
Betyg: *++
Ett tag på 90-talet var Kalifornienkvartetten Weezer faktiskt ett riktigt hyggligt popband, med ett hyllat debutalbum och en hitsingel ("Buddy Holly") som gick varm i varenda indiekids cd-freestyle. Nu, fem album senare, ligger de närmare amerikanska tonårsfavoriter som Blink-182 och Bloodhound Gang än hippa rockband, vilket framför allt görs gällande i "Can't stop partying", en skränig dumlåt som mot slutet gästas av rapparen Lil' Wayne.
Weezer har verkligen stupat sedan de där första åren då de med rätta fick personifiera den nördiga och charmiga popmusiken - och "Raditude" skjuter dem knappast tillbaka till toppen.
Ninna Prage/TT Spektra
Ninna.prage@ttspektra.se
Kategori: Synt
HEAVEN 17
"Naked & advertised"
(Absolute Zero/Playground)
Betyg: ++
De gamla synthjältarna spelade in "Naked & advertised" inför en turné med Human League och ABC. Albumet innehåller ett nyskrivet spår, "Don't fail", som faktiskt tillhör de få topparna. I övrigt bjuds vi på nyinspelningar av klassiker som "Temptation" och ett par covers. Hur mycket man än vill så är det väldigt svårt att gå igång på det här. Det har helt enkelt hänt alldeles för lite. Inte i omvärlden, bara för Heaven17.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Indie
STELLA ROCKET
"To the birds"
På nätet: www.myspace.com/stellarocket
(Fashion Police Records)
Betyg: ++
En vän till mig fick följande kommentar när hon häromveckan skulle bege sig till ett av Stockholms mer sjaviga uteställen för att ta en öl: "Neej, det är som att placera en Ingrid Bergman-ros i en gödselstack".
Även om det är något drastiskt uttryckt, så passar åtminstone andemeningen i påståendet in på Stella Rockets nya sångerska, Tove Leander (även tidigare medlem men då inte vokalist). Hon har en djup, fyllig röst som påminner om 60-talsstjärnan Petula Clarks och är värd att få sjunga så mycket mer genomarbetade nummer än de som trängs på Stella Rockets tredje skiva "To the birds".
Titelspåret, med samma namn som albumet, håller dock hög klass, och här kommer Tove Leanders röst till sin fulla rätt.
Resten av plattan är tyvärr bara embryon av poplåtar och inget annat.
Kerstin Magnusson/TT Spektra
kerstin.magnusson@ttspektra.se