Kategori: Rock'n'roll
AC/DC
"Black ice"
(Colombia)
Betyg: +++
Det är åtta år sedan sist men AC/DC är AC/DC och på nya albumet "Black ice" gör de precis vad som förväntas: rak, bluesig rock'n'roll med texter om fordon, kvinnor, naturfenomen och - just det - rock'n'roll. Man kan fråga sig hur ett band som redan gett världen låtar som "Rock'n'roll singer", "Rocker", "There's gonna be some rockin'", "It's a long way to the top if you wanna rock and roll", "Let there be rock", "Rock'n'roll damnation", "For those about to rock", "That's the way I wanna rock'n'roll" och "RIP (Rock in peace)" (listan är långt ifrån komplett) orkar skriva en enda låt till på samma tema. Men jag antar att Angus och brorsan helt enkelt gillar rock'n'roll för på nya skivan finns "Rock'n'toll train", "She likes rock'n'roll", "Rock'n'roll dream" och "Rocking all the way".
Man måste ge det till gubbarna - de har bestämt sig och de kompromissar inte med framgångsreceptet. Just "Rock'n'roll dream" är dessutom skivans bästa spår. För en gångs skull inte en stor allsångshistoria utan en skönt bakåtlutad boogielåt med ett tokigt snyggt gitarrlick som sätter sig direkt. Det stora problemet med "Black ice" är annars att det inte finns någon given singel - ingenting som lever upp till den standard bandet satt med "TNT", "Hells bells" och "Thunderstruck". Vad som däremot finns är 15 stabila rocklåtar som kommer att fungera utmärkt som utfyllnad mellan de stora AC/DC-dängorna när bandet ger sig ut på turné. Och det var väl därför de skrev "Black ice" - för att ännu en gång fylla världens arenor med headbangande rockers i åldrarna 10-55. Rock on!
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Indierock
KAISER CHIEFS
"Off with their heads"
(Polydor/Universal)
Betyg: ++
Jag har aldrig varit något fan av Kaiser Chiefs, men när de slog igenom med "Employment" kändes deras postpunkiga indierock åtminstone ny. Nu kommer bandets tredje album och samma musik ger ett väldigt daterat intryck. Det är ett evigt stolpigt ryckande i stränginstrument översmetat av syntar och Ricky Wilsons ickesång. Tanken är väl att det här ska låta som "massor av otämjd partyglädje fångad på skiva", men resultatet påminner mer om melass än musik. Ingen luft och inget lyft.
Kaiser Chiefs verkar ha samma förhållande till melodier som fotbollshuliganer. Finns ens minsta misstanke om att man kan få igång en allsång så finns det också plats på plattan. Det absolut mest horribla exemplet är "Addicted to drugs". Låten har en oa-oa-kör som skulle få Attack att skämmas. Det här bandet borde fokusera mer på svängiga rockbeats (något de ändå gör hyfsat) och mindre på hur festivalpubliken kommer att ta emot nästa skråliga körrefräng. Kort sagt: Ricky Wilson - håll mun!
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Pop
SUGABABES
"Catfights and spotlights"
(Universal)
Betyg: +++
Sugababes öppnar starkt. "Catfights and spotlights" inleds med toner av triumf ("Girls") och fortsätter sedan med sköna, Robyn-influerade spår som "You on a good day" och "Side chick", som båda mycket riktigt skrivits av svenske Robyn-producenten Klas Åhlund (även känd från Teddybears Sthlm).
Trion bjuder också i rask takt på svängiga "No can do" och "Hanging on a star". Och så långt känns de dansanta brittiskorna igen.
Men sedan händer något. De går plötsligt från att vara klubbande, kaxiga partypinglor på höga klackar till att diskutera krisande kärleksförhållanden över en chailatte.
Alla ballader är förstås inte trista, men ansamlingen av aj-aj-krossat-hjärta-spår i stil med "Sunday rain", "Sound of goodbye" och "Every heart broken" känns trögflytande.
Sedan kan man undra hur de tänkte när de placerade en gräslig, akustisk och rätt kasst sjungen version av gamla hiten "About you now" som ett bonusspår. Inte precis en bonus.
Therese Nyberg/TT Spektra
therese.nyberg@ttspektra.se
Kategori: Singer/songwriter
RAY LAMONTAGNE
"Gossip in the grain"
(14th Floor/Warner)
Betyg: +++
Ytterligheterna är bäst. Ray LaMontagne inleder sin låt om Meg White med Morricone-vissling och bryter av den lite stompiga melodin med ett Strawberry Fields-parti. Från en kille som annars får betecknas som duktigare än modig är det upplyftande.
"Gossip in the grain" är inte dum, men LaMontagne behöver verkligen ta ut svängarna lite oftare. Näst bäst efter "Meg White" är helt klart inledande "You are the best thing" - tack vare årets pampigaste soulblås hittills.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Rock
DAVID SANDSTRÖM OVERDRIVE
"Pigs lose"
(Razzia)
Betyg: +++
David Sandström är så ivrig, så full av fraser om vår värdelösa moderna värld, att han snubblar över orden i den bredbenta riffrocken i förstasingeln "These are the days". Även om den forne Refused-trummisen "bara" har släppt tre soloskivor hittills, har musiken alltid präglats av samma hejdlösa överväxel, där texterna är som oreglerade forsar och skivorna utan vidare kan rymma 16 låtar, helst ännu fler.
"Pigs lose" doftar av svettiga flanellskjortor, lingon och myrmark - ett Neil Young & Crazy Horse som larmar med Elvis Costello i en lada i Västerbottens inland. "I'm trying my damnedest to turn this shit into art", sjunger Sandström på fina "Stop talk" - och ibland lyckas han med just det. Resultatet blir okonstlad, ogenerat daterad skäggrock som hade kunnat bli tungfotad och grå, om det inte vore för hans refrängstarka melodisinne.
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se
Kategori: Pop
TIGER LOU
"A partial print"
(Startracks/Bonnier Amigo)
Betyg: ++
"A partial print" är Berlinboende Rasmus Kellermans tredje album under namnet Tiger Lou, han har tidigare släppt "Is my head still on?" och "The loyal". På den nya skivan har han gjort nästan rubbet själv - skrivit, spelat in och producerat. Pressutskicket visar upp en väldigt noggrann person, processen från ax till limpa beskrivs med exakthet, arbetet har skett under kontorstid, utrymmet för förändringar verkar ha varit litet. Tiger Lou hade en vision, en exakt bild av vad han ville göra, här är resultatet, gilla det om ni vill eller inte.
Själv lutar jag mer mot inte. Det är en väldigt kompetent popskiva, proffsig, men det lyfter aldrig, berör mig inte.
Så är det ju heller inte min vision av bra pop som hörs på "A partial print".
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se
Kategori: Pop
ANNA MARIA ESPINOSA
"Glowing with you"
(Bonnier Amigo)
Betyg: * *
Egentligen inget fel med att, som Anna Maria Espinosa, lämna över låtskrivandet till andra, om man inte själv är intresserad av att skapa musik utan bara vill ägna sig åt sången. Det finns otaliga lyckade exempel på det i pop- och soulhistorien: Elvis, Aretha Franklin, Dionne Warwick, Dusty Springfield med flera.
Problemet är att själva låtmaterialet på "Glowing with you", komponerat av såna som Theodor Jensen, Nicolai Dunger, Moneybrother och Andreas Mattsson, ingalunda är några Bacharach- eller Goffin/King-klassiker, snarare slentrianmässiga låtar som måhända blev över när de herrarna jobbade på egna album.
Sen är hennes ljusa popröst så blodfattigt indiepoppig och kritvitt intetsägande, att näraliggande sångerskor som Marit Bergman eller - jo! - Agnetha Fältskog framstår som världens tyngsta blueskvinnor i jämförelse. Och då går illusionen - att Anna Maria Espinosa lyckas göra andras musik till sin egen - fullständigt förlorad.
Upplev henne hellre som körsångerska i Club Killers.
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se