Kategori: Schlager
CHRISTER SJÖGREN
"Schlagerminnen"
(Warner Music)
På nätet: www.christersjogren.se
Betyg: +
Engelska och amerikanska popdängor hjälpligt översatta till svenska. 1960- och 70-talen blev lite av fenomenets skyddsänglar. "Som en gummiboll", "Hej du glada sommar" och "Gröna små äpplen" ingår i denna bank av schlagers, eller, mer generöst kallade, evergreens.
Två av ovanstående fritt översatta låtar är med på Christer Sjögrens nya "Schlagerminnen".
En platta där Sjögren helt och fullt går lös på gamla favoriter, samt ger röst åt en nyskriven låt; "Ge oss år tillbaka".
Det hela är ganska intetsägande och förutsägbart och inget nytt tillförs de redan kända melodierna.
Jag kan förstå begäret att få göra evergreens (Rod Stewart gjorde det häromåret, men, till skillnad från Sjögren, med den äran), men jag tror många, inklusive jag själv, hade varit tacksamma om begäret förträngts och mynnat ut i ett ingenting.
Tyvärr verkar nu inte "Som en gummiboll" höra till Christer Sjögrens favoriter. Denna lite tokroliga variant av Bobby Vees "Rubber Ball" fungerade finfint för finska MA Numminen i slutet av 70-talet och jag hade gärna hört Sjögren köra sin variant (med tillhörande låga baspartier).
Kerstin Magnusson/TT Spektra
kerstin.magnusson@ttspektra.se
Kateogori: Dansband
LARZ-KRISTERZ
"Om du vill"
(Columbia/Sony Music)
På nätet: www.larzkristerz.com
Betyg: +++
Första skivan efter succén i "Dansbandskampen" sjabblades bort av ett skivbolag som gav dem några usla covers och dussinlåtar. Samtidigt visste man som lyssnare inte om Larz-Kristerz var ironiska eller på allvar.
Nu har orkestern från Älvdalen fått mer tid på sig till den andra plattan och mycket bättre låtar. De gör det här med kärlek och på allvar och det märks.
Med ett skönt countrysväng på några spår så närmar sig Larz-Kristerz genren giganterna i Lasse Stefanz har dominerat så länge och det passar dem riktigt bra.
Jag tror att "Monte Carlo" blir en jättehit som kommer att ligga länge på Svensktoppen.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Metal
MUSTASCH
"Mustasch"
(Regain/Warner)
På nätet: www.myspace.com/mustasch
Betyg: +++
Halva bandet utbytt men ändå är det inget direkt nytt under solen för Mustasch. Sångaren Ralf Gyllenhammar styr sitt band vidare i den egna upplöjda fåran där de tunga riffen blandas upp med en melodikänsla som inte många andra svenska metalband besitter.
Vågat att ta in folkmusik och spelmannen Kalle Moraeus i "Desolate" men resultatet känns mer som en kul grej än att det faktiskt är riktigt bra. Det blir lite väl mycket svensk proggmetal över det.
Jag saknar de där klockrena hittarna likt förra skivans "Double nature". Å andra sidan borde balladen "I'm frustrated" bli en stor hit. Även om jag inte faller för låten har den en tendens att fastna i huvudet, och det brukar borga för radiotid.
Bäst är "The man the myth the wreck" där bandet får till det i alla delar: riff, refräng och melodi.
Att Ralf Gyllenhammar onekligen har mest soul i rösten av alla svenska hårdrockssångare tycker jag också bör lyftas fram.
Men jag får fortsätta vänta på den där topplattan jag tror att bandet har i sig.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se
Kategori: Pop/rock
HOCKEY
"Mind chaos"
(Capitol/Emi)
På nätet: www.myspace.com/hockey
Betyg: ++++
Med dansanta förstasingeln "Too fake" blev Portlandbandet Hockey en av vårens indiesnackisar. Musiken jämfördes med hyllade The Strokes, och de fem jänkarna fick bland annat spela på Peace & Love-festivalen i Borlänge i somras.
Och debutalbumet "Mind chaos" visar att Hockey håller för trycket. Här finns garanterat fler pärlor än "Too fake", energiska pop- och rocklåtar som lämpar sig särskilt bra på ett svettigt klubbgolv.
Parallellen till Strokes känns relevant, liksom en liknelse med New York-trion The Rapture. Gitarr plus synt bäddar uppenbarligen för succé.
Unge Ben Grubin sjunger som om det vore på liv och död, som bäst i souliga andrasingeln "Learn to lose" och beatiga tredjesläppet "Song away".
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se
Kategori: Pop/hiphop/soul
TINGSEK
"Restless soul"
(World of its own recordings)
På nätet: www.myspace.com/tingsek
Betyg: +++
Magnus Tingsek har sagt i flera intervjuer att han vill låta det gå max ett och ett halvt år mellan sina skivsläpp.
Det låter rätt förnuftigt - inte ligga på latsidan och inte låta låtar få jäsa för länge.
Men det kan också bli för "ivrigt" och rentav rastlöst.
Tingsek avslöjar sig rätt rejält genom bara titeln på sin nya platta; "Restless soul". Tretton spår, karakteriserade av den ganska så unika "tingsek-soundet", skulle lätt tjäna på några månaders längre jäsning.
En svag start kompletteras dock till viss del av plattans riktiga guldkorn ungefär mitt i, där även Tingsek får stor draghjälp av kanadensiske Slakah the beatchild (bara namnet!).
"Leave it all behind" tillsammans med ovan nämnda kanadensare tillhör ett av plattans bästa spår, och ett obotligt Beatles-fan kan naturligtvis inte låta bli att notera melodislingan med toner från "Yes it is". Väldigt snyggt inbakat, skall tilläggas.
Kerstin Magnusson/TT Spektra
kerstin.magnusson@ttspektra.se
Kategori: Country
KRIS KRISTOFFERSON
"Closer to the bone"
(New West/Playground)
På nätet: www.kriskristofferson.com
Betyg: ++++
Texasgubben Kris Kristofferson har hunnit fylla 73 år, men kan fortfarande skriva låtar som naglar sig fast i hjärtat och hjärnan, mycket tack vare de fantastiska texterna. Hans tjugonde studioalbum "Closer to the bone" är som titeln antyder en naken och intim skiva, med kärleksförklaringar till både countrysångarens barn, irländska popstjärnan Sinéad O'Connor och framlidne cowboykollegan Johnny Cash.
Visst blir det lite långsamt ibland, Kris Kristoffersons röst har alltid varit dov och släpig, men "Closer to the bone" är knappast tänkt att vara en partyplatta heller.
Akustiskt, brusigt och stundtals ostämt - flera av låtarna fullkomligt sjuder av charm. Inte minst det gömda spåret, som visar sig vara den första låt Kris Kristofferson skrev, bara elva år gammal.
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se
Kategori: Rock
RICHARD HAWLEY
"Truelove's gutter"
(Mute/Emi)
På nätet: www.myspace.com/richardhawley
Betyg: ++++
Denna murriga samling skildringar från kärlekens rännsten tar sitt eget liv. Richard Hawley tycks, hur mycket han än försöker med sin bottenlösa stämma och sina dunkla melodier, vara inkapabel att hålla "Truelove's gutter" i moll. Låtarna svävar i väg på egen hand, över regnglittriga Sheffieldgator upp i dur över skorstenar och takåsar. Och snart börjar även Hawley att kvittra: "As the dawn breaks, over roof slates, hope hung on every washing line".
Med torra, plockande gitarrer och pompösa storbandsstråkar ramas låtarna in någonstans mellan nordengelsk folkmusik och Frank Sinatra. Och Hawley, han traskar vidare. Med fötterna i rännstenen och blicken fäst mot stjärnorna.
Victor Johansson/TT Spektra
victor.johansson@ttspektra.se
Kategori: Folk/Pop
DIVERSE ARTISTER
"Cohen - The scandinavian report"
(Sony Music)
På nätet: www.myspace.com/cohenscandinavianreport
Betyg: +++
Producenten Lars Halapi har kallat, och Sveriges artistelit har slutit upp. 16 låtar och artister som Rebecka Törnqvist, Jan Malmsjö, Moto Boy och Ane Brun (som ju är norska, men hon räknas ändå) hyllar Leonard Cohen på albumet "Cohen - The scandinavian report".
För att skapa rätt känsla har artisterna sjungit in sina låtar live och direkt, utan omtagningar, på samma dag direkt efter varandra. Och vissa av dem har verkligen lyckats. Bo Sundström imponerar ordentligt i tokdeppiga "Everybody knows", liksom Sophie Zelmani vars sköra röst framkallar rysningar i "Waiting for a miracle to come". Olle Ljungström gör dessutom en oförglömlig tolkning av "Chelsea hotel #2".
Kan man sin Leonard Cohen blir man glad av "Cohen - The scandinavian report", men inte extatisk. Ambitionsnivån är hög, men överraskningarna relativt få. Slutbetyget blir väl godkänt, men utan extra plus i kanten.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se
Kategori: Europop
BASSHUNTER
"Bass generation"
(Warner Music)
På nätet: www.basshunter.se
Betyg: ++
Jag tror folk retade sig så mycket på Basshunter när han slog igenom eftersom han gav ett sånt slackeraktigt intryck. Och dessutom fick en världshit utan att ens verka bry sig. Skriva om "Boten Anna" och att spela World of warcraft och sånt. Det fanns ändå en viss underlig charm kring det faktum att Jonas Altberg gjorde sin, något underliga, grej.
Men på den andra skivan finns det lite som skiljer Basshunter från andra euroartister. Det är en ganska tråkig platta, med en eller annan helt okej låt, men ingen som är i närheten av att vara lika enerverande som "Boten Anna".
När Basshunter försöker vara normal är han plötsligt ointresssant.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Folk/pop
KINGS OF CONVENIENCE
"Declaration of dependence"
(Capitol/Emi)
På nätet: www.myspace.com/kingsofconvenience
Betyg: ++
Norges svar på Simon & Garfunkel är tillbaka efter några år då Erlend Öye fått leka av sig dansmusikrommen i Berlin. Och det är som om ingenting har hänt.
Precis som förr är det finstämt och akustiskt, fläckfritt och skickligt, men faktiskt ganska så tråkigt. Det här utvecklar sig tyvärr inte till den hejdundrande comebacken man skulle vilja att det var.
Några av låtarna håller fin klass, framför allt "Mrs Cold" och "Me in you", men duon kör på i ganska så invanda hjulspår och på tredje skivan börjar man känna igen sig i maner och sätten att skriva låtar.
Tänk nytt, gutter.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Pop
NICLAS WAHLGREN
"Plommon"
(Bonnier Music)
På nätet: www.myspace.com/niclaswahlgren
Betyg: +
Jag fattar inte vad Niclas Wahlgren vill. Men jag kan gissa. Han vill vara lite Tomas Ledin. Det går sådär. Han vill vara lite Patrik Isaksson och Niklas Strömstedt. Det går också sådär. Han vill beröra med texter om kärlek. Det går superdåligt.
Och fraser som "ge dig hän och låt oss brinna i extas" i låten "Extas" påminner obehagligt mycket om Tommy Nilssons tveksamma dänga "Jag vill ha sex med dig", om en i en något mera barntillåten form.
Själva hantverket på Niclas Wahlgrens sjätte soloalbum "Plommon" är visserligen oklanderligt. Det tuffar på och jag sätter en hundring på att andraspåret "Det är du och jag nu" kommer att spelas på en rad bröllop framöver.
Men eftersmaken av Wahlgrens plommonkaramell är faktiskt outsägligt tråkig. Kanske vågar han vara mera på riktigt på nästa album. För om det här är Niclas Wahlgren på riktigt kommer det aldrig någonsin bli bättre.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se
Kategori: Pop
PALOMA FAITH
"Do you want the truth or something beautiful"
(Sony Music)
På nätet: www.myspace.com/palomafaith
Betyg: ++
Hon har varit en supersnackis i England hela sommaren. 22-åriga Paloma Faith är pophoppet som har en bakgrund som både burleskdansare, magiker och skådespelare. Och debutalbumet "Do you want the truth or something beautiful" är nästan lika spretigt som hennes brokiga bakgrund.
Paloma Faith har en imponerade mogen röst med retrofeeling som för tankarna till både Amy Winehouse och Duffy. Och det ska sägas med en gång, singeln "New York" är fantastiskt bra, och svänget i "Upside down" likaså.
"Do you want the truth or something beautiful" är ett mycket begåvat, men lite för tråkigt och löst sammanhållet album. Paloma Faith skulle vinna mera på att skriva låtar lika färgstarka som hon själv och sina uppmärksammade liveframträdanden.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se