Kategori: Jazz/Opera/Pop
ANTONY AND THE JONSONS
"Another world EP"
(Rough Trade)
Betyg: ++++
Det är ett bra tag sedan vi fick påhälsning av Antony Hegarty och hans Jonsons. När nu ep:n "Another world" släpps är det första gången på tre år som bandet bjuder på nytt material. Får man tro den officiella hemsidan kommer deras tredje album "Crying light" i slutet av januari nästa år. Därför är det glädjande att kunna konstatera att sångaren verkar vara i högform. Här finns inga storslagna fullträffar som "Hope there's someone" eller "My lady story", men väl en jazzigt lekfull Antony Hegarty som låter rösten leda vägen. Det är enkelt, avskalat och smakfullt - samtidigt mångbottnat och till bredden fyllt av känsla.
Det känns lite speciellt att kunna använda ordet "rolig" för att beskriva något som kommer från Antony and the Jonsons, men det är det enda sättet att förklara skivans bästa låt "Shake that devil"; en kuslig à capella-blues som växer till bakvänt dansant jazzpop. Slutet av januari. Fyra månader. Antony Hegarty får det att kännas som en lång, lång tid.
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Pop
TRAVIS
"Ode to J Smith"
(Red Telephone Box/V2)
Betyg: ++
Ingen har något emot Travis. Bandet som slog igenom med "Why does it always rain on me" har hunnit till sitt sjätte album och det låter som förväntat - kompetent och i total avsaknad av överraskningar. De som gillar Travis kommer att fortsätta gilla Travis och vi andra kommer att fortsätta att tänka på Travis som "Det där skotska bandet från 1990-nånting".
Nya skivan "Ode to J Smith" är välkomponerad gitarrpop med samma chockverkan som ett paket lättmjölk som hamnat bland mellanfilen. Tänk allroundkrydda, ostfralla, automatkaffe. På albumets titelspår "J Smith" har maestro Francis Healy tagit ut svängarna och "tänkt stort". Halvvägs genom låten drar bandet på en bisarr gregoriansk jättekör, men till och med den lyckas de få att låta som en eftermiddag på P 4. Travis ger slätstrukenheten ett ansikte.
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Technopop
NORDPOLEN
"På Nordpolen"
(Sincerely Yours/Border)
Betyg: +++
"Den som inte förstår Nordpolen är död." Så skrev DN:s recensent när han delade ut full pott till Nordpolens debutalbum. Om man fattar den lite så där halvt då? Räcker det med en rejäl influensa då? Hoppas det.
23-årige Pelle Hellströms enmansprojekt Nordpolen har utan tvekan lyckats tvinna ihop Göteborgsfalangerna Broder Daniel/Håkan Hellström och Tough Alliance på ett väldigt lyckat sätt, kanske krävdes det en kille från Uppsala för att det skulle gå. Det är hjärtat utanpå kragen, desperationen man bara kan känna när man är 20 (eller vägrar erkänna att man inte längre är 20) och VET att livet är bättre någon annanstans, var som helst, bara inte där man är.
Sett till äkta desperation och sturm und drang-känsla är "På Nordpolen" klockren. Men musikaliskt finner jag det aldrig riktigt medryckande. Tyvärr.
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se
Kategori: Hiphop
T I
"Paper trail"
(Atlantic/Warner Music)
Betyg: +++
Atlanta-rapparen T I snickrade ihop sin nya platta under den husarrest som han dömdes till efter att han hösten 2007 åkt dit för bland annat vapeninnehav. Han ska så småningom avtjäna ett ettårigt fängelsestraff.
Alltså hade han en hel del tid att ägna sig helt och fullt åt musiken. Kanske lite för mycket tid. Mitt enda egentliga problem med "Paper trail" är nämligen att låtarna ibland känns överjobbade. Lite som en plusmeny med extra allt - flottiga syntar, märkliga technosamplingar ("Live your life" med Rihanna är hemsk) och autotunad sång.
Bäst blir det när det i stället är lite mer avskalat, som i tajta "I'm illy", "Porn star", lågmälda "You ain't missin' nothing" och "Slide show" med gästspel av John Legend.
Men även bland de svulstigare låtarna finns det guldkorn. Hiphop-allstar-numret "Swagga like us" är riktigt catchy.
Många av texterna handlar förstås om det stundande fängelsestraffet ("Ready for whatever"), och i konvolutet - som för övrigt är ett av de snyggaste jag sett på länge - tackar T I sina advokater.
Therese Nyberg/TT Spektra
therese.nyberg@ttspektra.se
Kategori: Pop
UNO SVENNINGSSON
"Jag sjunger för dig"
(Warner Music)
Betyg: ++
Det har sagts många gånger, men tål att upprepas igen. Uno Svenningsson är mannen med Sveriges mest särpräglade röst. I hans ljusa falsett finns en nerv och sårighet som lyft ganska ordinära låtar som Fredas "Vindarna" och egna "Under ytan" till oanade höjder.
På nya Patrik Frisk-producerade plattan "Jag sjunger för dig" funkar Svenningsson-lyftet hyfsat på "Liten Bambi", som fått text av Sune-författarna Sören Olsson och Anders Jakobsson. Men trots att Uno tagit hjälp i låtskrivandet av ringrävar som Staffan Hellstrand och Bobby Ljunggren och sjunger duett med Irma Shultz Keller och Sonja Aldén vill det sig inte riktigt för honom. "Jag sjunger för dig" håller sig strax ovanför markytan, inte mer.
Sara Ullberg/TT Spektra
sara.ullberg@ttspektra.se
Kategori: Ragga/punk
ASIAN DUB FOUNDATION
"Punkara"
(Naive/Playground)
Betyg: +++
Säg vad du vill, men kalla inte Asian Dub Foundation tråkiga. När de drar på som värst, med en mix av Mellanöstern, ragga och punk, är det svårt att sitta still. "Punkara" är som energiinjektion ett utmärkt album.
Britterna går dock till överdrift emellanåt. Gillar när de skruvar ner tempot och bryter av med Faithless-triphop som i "Speed of light", men instrumental soca i Usain Bolt-tempo blir liksom för mycket.
Värd att notera är även den - förstås - ganska galna versionen av Iggy Pops "No fun". Iggy passar fint in i de flesta sammanhang.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Pop
MILEY CYRUS
"Breakout"
(Universal)
Betyg: +++
Tonåriga Disneyprinsessan Miley Cyrus är något av en multitalang. Hon spelar Hannah Montana i tv-serien med samma namn, släpper skivor (visserligen hittills alltid i rollfigurens namn) och skriver låtar. Och så har hon en sockersöt och oskuldsfull (ja ja, ge det något år bara) utstrålning.
Men faktum är att Cyrus, vars pappa är countrykillen Billy-Ray, har en riktigt bra och fyllig, ibland skönt småhes röst. Som en mognare Amy Diamond med tuffare attityd ungefär. Kanske lite som Avril Lavigne.
Hon står med som låtskrivare på de flesta av de otroligt energiladdade låtarna på "Breakout", och många av dem är riktigt hyfsade. Bäst är "Full circle" och punkiga "7 things", där hon på sant tonårsmanér listar sju saker hon avskyr med den där speciella killen (mest av allt hatar hon hur mycket hon gillar honom).
Dessutom gör Cyrus sin egen version av "Girls just wanna have fun", en låt som många av hennes fans förmodligen aldrig hört i original. Och tro det eller ej, hon gör det med den äran.
Balladerna är inte lika kul, men det kommer säkert det också. Man ska nog akta sig för att avfärda Miley Cyrus för snabbt.
Therese Nyberg/TT Spektra
therese.nyberg@ttspektra.se
Kategori: Singer-songwriter
ANE BRUN
"Sketches"
(Ballon/Sony)
Betyg: ++
På "Changing of the seasons" gick Ane Brun vilse bland arktiska stråkarrangemang och utstuderat mystiska stämningar. Det blev en snygg, ack-så-trist skiva.
Kanske är det därför som den norska singer-songwritern nu släpper demoversioner av låtarna på "Sketches". Med sitt akustiska gitarrplock och lite piano som enda komp hittar hon också en helt annan nerv.
Ändå skissar Ane Brun stilövningar, snarare än egna musikaliska uttryck. Hon sjunger förvillande likt Antony Hegarty, stundtals nära ren parodi, och tynger de folkklingande låtarna med ett jämngrått allvar utan självdistans.
Hyllningslåten till Gillian Welch är fin, liksom de tidigare osläppta spåren "Miss Moaning" och "My baby's arms", men i övrigt känns det här mest som en kompetent kopia av originalen.
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se