Kategori: Pop/folk
FIRST AID KIT
"The big black and the blue"
(Wichita/Bonnier Amigo)
På nätet: www.myspace.com/thisisfirstaidkit
Betyg: *++++
En hyllad ep och en uppmärksammad cover av Fleet Foxes "Tiger mountain peasant song" gjorde att många fick upp ögonen för First Aid Kit för något år sedan.
Och visst känns det tröttsamt att tjata om systrarna Klara och Johanna Söderbergs ålder, men i det här sammanhanget är den inte utan betydelse. Det är nämligen imponerande att vid blott 17 och 19 års ålder leverera ett debutalbum som är så sabla begåvat att man blir mörkrädd.
"The big black and the blue" är mogen folkpop, vacker utan att vara vän. Succésystrarna från Svedmyra presenterar en rad drabbande, nedtonade låtar med relevanta texter, förpackade i kraftfull stämsång, understödda av en återhållen akustisk gitarr, flöjt eller orgel.
Hade First Aid Kit låtit något mindre som sina skäggiga förebilder och lite, lite mer egna, hade betyget blivit full pott. Men man ska ju ha kläder att växa i också.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se
Kategori: Rock
PASCAL
"Orkanen närmar sig"
(Novoton)
På nätet: www.myspace.com/raukenroll
Betyg: ++++
Det börjar nästan bli lite tjatigt - tredje fullängdaren, tredje kanonalbumet. Pascal är ett av Sveriges bästa band. Inget snack.
På resans gång har det hänt sådär lagom mycket. Debuten "Förbi fabriken" var punkig och galen, på "Galgberget" hade trion lugnat ner sig en aning. Nu när orkanen närmar sig känns det faktiskt som... ja, lugnet före stormen. Nästa gång lär det smälla igen.
Det absolut finaste med Pascal är att mitt i detta mörker, i denna industriella omgivning, bland alla dessa textrader om "En död man", så finns det alltid nåt charmerande lekfullt. Som att inleda albumet med en "Tutti frutti", i en slapp deppig surfrockversion. Det är genialt.
Få band kan också som Pascal låta som sina hjältar - vill främst lyfta fram Reeperbahn denna gång - utan att det blir plagiat, utan att det stör det pascalska. Det är en balansgång på riktigt hög nivå.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Folk/rock
NORDMAN
"Korsväg"
(Universal)
På nätet: www.myspace.com/nordmantheband
Betyg: +
Minns en vattenfestival i Stockholm någon gång mot slutet av 90-talet. Femåringen var på sitt livs första rockkonsert. Nordman spelade "Vandraren" - föräldrarna suckade, men barnet satt med knäppta händer, helt saligt.
Många år har gått sedan dess, barnet är snart vuxet och har för länge sedan ersatt Nordman med Pete Doherty, The Strokes och MGMT. Men för Håkan Hemlin och Mats Wester verkar tiden ha stått stilla.
På gruppens sjätte platta "Korsväg" har duon återförenats med låtskrivaren Py Bäckman och allt låter precis som det gjorde 1997.
Det är vikingarock för hela slanten, nyckelharpor, hes hårdrocksröst och klichémässiga textrader som "jag sprang i regn längs vägar utan slut".
Värst fungerar det, märkligt nog, i de riktigt stompiga numren som "Om Gud var jag", medan ballader som "Månen är så stor i natt" skapar fin kontrast mellan Hemlins raspighet och musikens skirhet.
Nordman brukar sälja skivor, trots usla recensioner. Men den här gången har bandet ingen Melodifestival-medverkan att luta sig tillbaka på. Det skulle inte förvåna mig om Nordman, som titeln antyder, står inför en korsväg i karriären.
Sara Ullberg/TT Spektra
sara.ullberg@ttspektra.se
Kategori: Dansband
ZEKES
"En sån natt"
(Kavalkad/Lionheart)
På nätet: www.zekesband.com
Betyg: * *
Zekes blev snabbt favoriter i "Dansbandskampen" i höstas och de unga västgötarna liksom deras kollegor Scotts och CC & Lee är precis vad dansbandsgenren behöver för att klara generationsväxlingen.
Men precis som för de nykläckta idolerna i TV 4 måste Zekes nu bevisa sin storhet utanför tv-rutans trygga famn för att de ska ha någon framtid och på den här plattan går det sådär, faktiskt.
Sångaren Rickard Carlsson är verkligen ett fynd, men den busiga charmen från tv:n märks inte på plattan där de fått ett ganska så tråkigt låtmaterial. Det känns som en standardplatta för ett dansband även om den omtalade låten "Victoria" förmodligen kommer att spelas rätt ofta framåt försommaren.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Rock
IKONS
"Ikons"
(Service/Border)
På nätet: www.myspace.com/1kon5
Betyg: ++++
Redan för något år sedan satt Ikons från Göteborg och snackade favoritplattor med Per Sinding Larsen i SVT. Då hade sjumannabandet inte släppt något annat än singeln "Guns", men Sinding Larsen hajpade dem rejält.
Trots att albumdebuten dröjde bra länge kan man inte säga annat än att förhoppningarna infrias med råge. Självbetitlade "Ikons" är en skiva att spela på mycket hög volym, hypnotiskt malande, tung och dov, men också en melodisk skönhetsupplevelse.
För den som letar efter referenser ligger Göteborgskollegorna Silverbullit och Jesus and Mary Chain nära till hands. De rör sig i samma sorts tidlösa rocklandskap, har något av samma driv.
På minussidan finns sången, här är Ikons långt blekare och mer anonyma än sina själsfränder.
Men när låtar som "The hawk" eller "Guns" möljer i gång är det nästan omöjligt att värja sig från kraften i den gitarrbaserade musiken. Hajpen höll vad den lovade.
Sara Ullberg/TT Spektra
sara.ullberg@ttspektra.se
Kategori: Rock.
TINDERSTICKS
"Falling down a mountain"
(4AD/Playground)
På nätet: www.myspace.com/tindersticksofficial
Betyg: +++
Det började i Nottingham, med ett obskyrt band som hette Asphalt Ribbons. 1991 formerade Stuart Staples och hans polare om sig till Tindersticks och började nästan omedelbart hyllas av kritikerna. De två första skivorna - som båda kort och gott fick heta "Tindersticks" - satte standarden..
På bandets åttonde album är mycket sig likt, även om bandmedlemmarna kommit och gått genom åren. Staples djupa röst och lätt sluddrande sätt att sjunga, vemodet i musiken, de noggrant arrangerade stråkarna och blåsinstrumenten, allt finns där.
Ändå är det som att Tindersticks inte når ända fram den här gången, trots utropstecken som "She rode me down" och instrumentala "Piano music". Det hjälper inte ens att hyllade Mary Margaret O'Hara sjunger duett med Staples på "Peanuts". Mycket mer än behaglig loungemusik blir det inte den här gången - beklagligt nog.
Sara Ullberg/TT Spektra
sara.ullberg@ttspektra.se
Kategori: Pop
BEACH HOUSE
"Teen dream"
(Bella Union/Bonnier)
På nätet: http://www.myspace.com/beachhousemusic
Betyg: +++
Amerikanska Beach House kallas för Fleet Foxes-kopior trots att de egentligen kom före sina kollegor, deras debutplatta släpptes redan 2006 och hyllades stort. Men de får förstås finna sig i jämförelsen eftersom de har samma drömlika popsound och ljuva harmonier.
Jag gillar sångerskan Victoria Legrands distinkta röst och den dramatiska ljudbilden som den är med och skapar, men samtidigt kan jag känna att de verkar ha kört fast lite i sin genre. Det här överraskar inte på något sätt. Det är precis vad man förväntar sig.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Filmmusik
NICK CAVE & WARREN ELLIS
"The road"
(Mute/Emi)
På nätet: www.myspace.com/nickcaveandwarrenellis
Betyg: *++
Outtröttlige Nick Cave har tagit hjälp av lekkamraten Warren Ellis från the Bad Seeds för att göra musik till filmatiseringen av Cormac McCarthys dystopi "Vägen".
Det är inte första gången Cave och Ellis skapar filmmusik, förra året släpptes samlingsskivan "White lunar", där också några låtar från "Vägen" ingick.
Men där "White lunar" var oväntat lättillgänglig, med melodier som verkligen fäste i minnet är "The road" som helhet ett mer umbärligt soundtrack. Det är skissartad musik som skildrar olika stämningslägen, från skir pianoidyll till hotfulla kannibaldissonanser.
En del stycken, som "The road" och "The journey" växer till hela melodier, men sammantaget är skivan för undflyende för att helt och hållet stå helt på egna ben.
Sara Ullberg/TT Spektra
sara.ullberg@ttspektra.se
Kategori: Pop/punk
NEVERSTORE
"Age of hysteria"
(Sony Music/Epic)
På nätet: www.myspace.com/neverstore
Betyg: ++
Neverstore släpper sitt tredje album, och Skövdetrion fortsätter att skriva under på habil, poppig tonårspunk. "Age of hysteria" är ett rätt harmlöst album som dessutom innehåller en något obegriplig cover på Brainpools "Every day".
Det är ändå oundvikligt att ställa sig frågan varför man ska lyssna på Neverstore när man lika gärna kan lyssna på Good Charlotte, Green Day eller Sum 41. Det skulle vara den geografiska närheten då.
Slutresultatet är godkänt men utan plus i kanten. Neverstore kunde gott driva på och ta i lite mer.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se
Kategori: Popmetal
LOSTPROPHETS
"The betrayed"
(Visible Noise/Sony BMG)
På nätet: www.myspace.com/lostprophets
Betyg: +++
Det var minst tre saker som fattades på det före detta nu metal-gänget Lostprophets förra och hyllade platta "Liberation transmission" från 2006. Det var för mjäkigt för att landa metal-facket, för dåliga refränger för att kännas pop men framför allt för lite eget avtryck.
Det verkar Walesbandet tagit fasta på den här gången.
Det är hårdare, mörkare, bättre melodier och...näe...tyvärr inte mycket mer egen stil.
Men å andra sidan rymmer plattan allt från Alice in Chains, Rage Against the Machine och hardcore till My Chemical Romance, U2 ("With or without you" snodd rakt av) och den brittiska romantiska pop som härjade i början av 80-talet.
Splittrat? Japp.
Men det kan ändå gå vägen på grund av rätt blandning av riffväggar och allsångsrefränger.
Och det lär behövas för att spela in den enorma kosing som den här plattan (och den som hamnade på sophögen) kostat.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se
Kategori: Pop
BASIA BULAT
"Heart of my own"
(Rough Trade Records)
På nätet: www.myspace.com/basiabulat
Betyg: +++
Då var vi där igen. Den svåra "andraskivan". Basia Bulat blev snabbt kritikerfavorit när albumet "Oh my darling" kom 2007, och det var lätt att förstå varför. Den då 24-åriga kanadensiskan visade prov på stor musikalisk mognad och överraskade med delvis djärva utsvävningar från den klassiska singersongwriter-genren.
Hon var rivig, hon var självsäker och hon hade något att säga. Inte minst den efterföljande singeln "In the night" från 2008 befäste hennes ställning som det mest spännande från Bryan Adams-land sedan Rufus Wainwright.
"Heart of my own" är en efterapning av debuten, bara snäppet sämre, tyvärr. Mognaden finns kvar, och hennes röst är som alltid fantastisk, men utsvävningarna uteblir och det syns mig som om Bulat håller igen i brist på annat.
Kanske behöver hon lite längre tid på sig, tid att våga. Men, som alltid, finns det några guldkorn att bli lycklig över.
Kerstin Magnusson/TT Spektra
kerstin.magnusson@ttspektra.se
Kategori: Pop
KESHA
"Animal"
På nätet: www.myspace.com/kesha
(RCA/Sony Music)
Betyg: +
Fastän ingen bryr sig när Pete Doherty rumlar runt har Kesha fått skit lite här och var för att hon sjunger om festande, sex och shopping. Bara det kan ju göra att man får sympati för tjejen bakom jättehitten "Tik tok".
Tyvärr hjälper inte det, för alla dessa referenser till sprit, bakfylla och samlag kan inte dölja att det här är en ganska så osexig platta som inte alls osar fest - för fem öre.
En rad varianter på "Tik tok"-temat staplas på varandra, bara så mycket sämre. Lägg till det ett par platta ballader och man kan bara nicka igenkännande när man läser titeln på plattans sjätte spår; "Blah blah blah".
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Pop
ADAM GREEN
"Minor love"
(Rough trade)
På nätet: www.myspace.com/adamgreen
Betyg: ++
Vore "Minor love" ett konstverk så vore det målat på ett kollegieblock med blyertspenna och radergummi i hand.
Slarvigt, gulligt och fullt med som små underligheter och humoristiska knorrar.
Lou Reed-ekande låtar som "Cigarette burns forever" är både söta och coola och bjuder mellan ironin och de taffligt spelade elgitarrerna på en vacker uppriktighet.
Tyvärr kommer dessa ljusglimtar alltför sällan.
I sin helhet är "Minor love" en musikalisk fornlämning från en artist som - under några förvirrade år i mitten av 00-talet - var det coolaste New York hade att erbjuda.
Alldeles tydligt är det att succén med Moldy Peaches - som gav Adam Green en nästan ikonisk status - nu har blivit en parentes i musikhistorien.
Victor Johansson/TT Spektra
victor.johansson@ttspektra.se