Kategori: Thrash/metal
KREATOR
"Hordes of chaos"
(Steamhammer/Border)
Betyg: ++++
Det är svårt att fatta att det snart har gått 25 år sedan de tyska thrashpionjärerna Kreator släppte sitt första album. Bandets nya skiva innehåller inte minsta antydan till att veteranerna skulle ha tröttnat eller tappat stilen. "Hordes of chaos" rusar fram som ett ånglok på amfetamin och visar att bandet fortfarande har mycket att erbjuda.
Det inledande titelspåret öppnas med ett tokigt snyggt gitarrintro och dyker sedan rakt ner i kokande gryta av blastbeat. Med drygt fem minuter är låten lång i överkant och Kreator gör rätt i att begränsa de flesta av sina spår till mellan tre och fyra minuter. Bäst på skivan är de lite kortare "Escalation" och "Radical resistance" som bjuder in till moshpits av den gamla skolan
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Mjukpop
TINA STENBERG
"Tales of a heart"
(TBM Records)
Betyg: +++
Den här typen av stories måste man respektera. Tina Stenberg kontrakterades av självaste Stikkan Anderson på 90-talet. Storsatsningen rann ut i sanden när musikmogulen gick bort. Sedan dess har hon kämpat i det tysta, gett ut singlar och ep:s och nu kommer en fullängdare på egen etikett. De flesta hade gett upp för länge sedan.
"Tales of a heart" är inte oäven. Lugna, varma och välsjungna visor skrivna av Stenberg själv. Hon håller sig någonstans kring Sophie Zelmani-land, men saknar tyvärr det där riktigt egna uttrycket som bland andra Zelmani besitter. Snyggt, men lite anonymt alltså.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Visor
MIKAEL SAMUELSSON
"Fredman"
(Joglar/Border)
Betyg: +++
Mikael Samuelsson gör det han verkar älska mest, "leker med Bellman". Han är också en bra tolkare av skalden, så varför inte återvända. Mikael Samuelsson må göra storslagna och folkkära framträdanden på de stora teaterscenerna, men han är inte det minsta rädd att skita ner sig och framföra de dystraste av epistlar. Som producent har han självklart också satsat på ett enklare arrangemang med klaviatur och bas. Mycket Bellman blir det, och mycket Mikael Samuelsson. Det är bra.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kartegori: Rock
MOLOTOV JIVE
"Songs for the fallen apart"
(Bonnier)
Betyg: +++
Jag var inte så imponerad av Molotov Jives debutalbum. Men idogt turnerande i Schweiz, Tyskland och Österrike, där de har gått hem rejält, har tydligen finslipat Värmlandsbandets talang inför släppet av tvåan. Kvartetten med den uttrycksfulla rockstjärnewannaben Anton Annersand i spetsen vill låta som "Born to run"-Springsteen parat med Ramones, men i mina öron låter det snarare som om Moneybrother skulle sjunga Mando Diao-låtar producerade av Killers. Inte fy skam alltså.
Den här speciella genren är ju helt överfull av band och det är svårt att låta originellt, men Molotov Jive har verkligen hittat något eget och jag misstänker att killarna kommer att bli stora konsertfavoriter i år. Se dem på en festival nära er.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: R'n'b
KEYSHIA COLE
"A different me"
(Geffen/Universal)
Betyg: ++
På introspåret till sin tredje skiva "A different me" utlovar Keyshia Cole en sexigare sida av sig själv. Det är konstigt med tanke på hennes tidigare ambitioner att vara Mary J Bliges arvtagerska med händerna på täcket. Men det inskränker sig bara till texterna, där Keyshia kämpar för att övertyga lyssnaren om att hon verkligen vill vara så snuskig som hon sjunger.
Musikaliskt är det här en ganska så "slick" och osexig skiva. En slags hiphop-fri r 'n' b, som faktiskt inte är så vanlig längre, vilket på ett sätt kan kännas rätt befriande. Även om Keyshia Cole lyckats få ihop en duett med 2 Pac ("Playa cardz right"), som varit död i över tolv år, så övertygar det här inte alls.
Och det känns inte alls så sexigt.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Rock
THE ANTENNAS
"Feeling Feline tonight"
(Novoton/Nons)
Betyg: ++
"I'm not exactly happy and I'm not exactly sad", konstaterar Christian Björkman i trion The Antennas.
Vem bryr sig?
Texterna på "Feeling Feline tonight" är lika intetsägande och slackerslöa som själva musiken. The Antennas spelar glåmig, stel indierock som tyngs av stora pretentioner och helt saknar melodiös bärkraft. Arcade Fire nämns som en influens, Nick Cave som en annan, men tyvärr glömde killarna bort att skapa låtar någonstans på vägen.
Och precis när man rycks med av ett enstaka smart riff eller en otippad rytmfigur, kommer ännu en krampaktig, svengelsk sånginsats som ska låta sådär "mystisk", "dramatisk", whatever.
Varpå man stänger av och lyssnar på Animal Collective igen.
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se
Kategori: Pop
ANDREW BIRD
"Noble beast"
(Bella Union/Bonnier Amigo)
Betyg: +++
Andrew Bird kan inte bestämma sig. Chicagoartisten är klassiskt skolad violinist men spelar lika gärna stillsam akustisk gitarrpop. Intresserade har kunnat läsa hans New York Times-blogg, där Bird har beskrivit sina våndor inför den kreativa processen.
Därför förvånar det inte att "Noble beast" känns något ofokuserad. Här finns embryon till fantastiska låtar, med spröda sångfraser och snygga arrangemang, men märkligt lite fastnar i minnet efteråt.
Jag gillar den softa 70-talskänslan och visselintrot till "Oh no", som minner om vårt svenska geni Björn Olsson, medan annat befinner sig i de fjäderlätta exotiska ljudlandskap som mästerliga High Llamas brukar röra sig i.
Synd bara att Andrew Bird aldrig vågar förlita sig på en enkel melodi, utan ständigt tvingar sig själv att ompröva den.
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se