Kategori: Rock
BO KASPERS ORKESTER
"8"
(Sony BMG)
Betyg: ++
Borta är jazzbacillerna och soulpastischerna. Bo Kaspers Orkester spelar in hösten med en mörk, ack så mörk skilsmässoplatta. Med låttitlar som "November", "Dom tar dig ifrån mig" och "Innan allt försvinner".
Därför är det förstås bara naturligt att mollkungarna Andreas Mattsson och Tomas Andersson Wij är med på varsitt hörn och sprider vemod. Men jag saknar den musikaliska lekfullheten från förr hos BKO.
Det går förstås inte att betygsätta andra människors känslor och tankar, så man måste ju ändå har viss sympati för den som visar upp sin själ offentligt på det här sättet, men lika stark som den här skivan är textmässigt - lika svag är den musikmässigt.
Att försöka låta som Anna Ternheim är inte rätt väg att gå vidare för BKO.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Rock
REBECKA TÖRNQVIST
"The cherry blossom and the skyline rising from the street"
(Molue/Emi)
Betyg: +++
Musikprogrammet i min dator försöker envist kategorisera Rebecka Törnqvist som jazz när jag laddar in nya albumet med den alldeles för långa titeln. Men Törnqvist har ju sedan länge snarare utforskat gränslandet mellan jazz, rock och ibland lite country. Och det här är det bästa försöket på länge.
Steely Dan-plattan med Sara Isaksson härom året visade att det ofta varit låtmaterialet som varit svagt, men nu har Rebecka Törnqvist även skrivit starka egna låtar. Hon har få övermän i Sverige när det gäller att koka ihop jazz, västkustrock och en sparsmakad ljudbild till en skön slutprodukt.
Det borde fler (åter-) upptäcka.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Jazz.
VIKTORIA TOLSTOY
"My Russian soul"
(Act)
Betyg: +++
Viktoria Tolstoys hjärta är svenskt, men själen är rysk. Det slås fast i hennes skivutgivning där plattan "My Swedish heart" från 2005 nu får sällskap av nya "My Russian soul".
Släktskapet med den världsberömde författaren Leo Tolstoj brukar dras upp i varenda intervju med Viktoria Tolstoy. Här gör hon ett försök att gå till botten med sitt ryska ursprung genom en musikalisk odyssé. Klassiska stycken av Tjajkovskij och Rachmaninov förvandlas i Jacob Karlzon och Joakim Milders arrangemang till jazziga örhängen.
Plattan är snyggt producerad av Nils Landgren, Viktoria Tolstoy sjunger med inlevelse och intensitet, men samtidigt känns låtarna märkligt utslätade. Den ryska själen lyser tyvärr ofta med sin frånvaro.
Sara Ullberg/TT Spektra
sara.ullberg@ttspektra.se
Kategori: Electropop
SOPHIA SOMAJO
"The laptop diaries"
(Telegram/Warner)
Betyg: +++
En 22-årig tjej och en laptop. Det är allt som behövs för att göra popmusik i dag. Nu är Sophia Somajo inte vilken 22-åring som helst. Den här tjejen har redan skrivit låtar åt Darin och Backstreet Boys. Dessutom samarbetar hon med folk som Juvelen och Adam Tensta. Men på "The laptop diaries" gör hon sin helt egna grej, och det ska vi vara glada för.
Skivan låter som det sena dansgolvet på ett elektroniskt bröllop mellan r'n'b och pop. Sophia Somajo är effektiv. Låtarna är tacksamt befriade från allt som inte är nödvändigt och när skräpet blivit bortrensat kvarstår dansanta beats och självklara melodier.
Det är svårt att inte jämföra Sophia Somajo med Robyn. Hon har samma attityd och samma självförtroende i uttrycket. Låt oss hoppas att hon också har samma ödmjukhet. För trots att "The laptop diaries" är en stark debut finns det en del som kan förbättras. Sophia Somajo kunde gärna hoppa över de värsta vocoderexcesserna och det hade inte gjort något om ljudbilden varit mer varierad.
Men räkna med att få höra henne i radion i vinter och bli inte förvånade om Sophia Somajo följer sin nämnda kollega - över Atlanten och rakt in i kategorin "swedish pop wonder".
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Pop
ANDRA SJUNGER OLLE LJUNGSTRÖM
"Andra sjunger Olle Ljungström"
(Warner)
Betyg: ++++
Det är först när man återupptäcker något som man inser hur mycket man saknat det. När jag hör samlingen "Andra sjunger Olle Ljungström", där artister som Bo Sundström, Jocke Berg, Uno Svenningsson, Sara Isaksson, Eric Gadd, Lisa Miskovsky och Thomas Di Leva tolkar en av nutidens mest egensinniga svenska artister, dråsar hela mitt 90-tal ner i knät med allt vad det innebar av trevande vuxenhet, konstiga fyllor och drömmar. Det borde inte vara en helt angenäm känsla. Men det är det.
Alla tolkningarna är inte lyckade, jag blir oftast rastlös av de avskalade försöken, jag vill ha mina Olle-låtar pompösa, nära att brista, så som jag inbillar mig att han själv är. När det sker, som i Isakssons "Som man bäddar", Bergs "Nåt för dom som väntar", Di Levas "En apa som liknar dig" och inte minst i Emil Jensen/Ane Brun-duetten "Vissa funktioner" - där norskans svenska sång hela tiden är på väg att krackelera - blir det smått fantastiskt.
Producenten Robert Qwarforth ligger bakom skivan. All heder åt honom för denna kulturgärning.
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se
Kategori: Pop
I'M FROM BARCELONA
"Who killed Harry Houdini?"
(Emi)
Betyg: ++++
När jag lyssnar på band som I'm from Barcelona och Moder Jords Massiva undrar jag ofta vad i hela fridens namn de gör allihopa? 28 personer i ett band, är det inte... ja, rent slöseri att späda ut inkomsterna så? Och miljöaspekten då, I'm from Barcelona fyller ju ett mindre flygplan på egen hand när de turnerar? Hur ser miljöpartiet på I'm from Barcelonas framgång?
Nåväl. På gruppens andraskiva hörs myllret väldigt sällan, vilket jag tycker är en bra sak. "Who killed Harry Houdini?" är mindre handklappig och kollektivmysig i tonen än debuten, frontmannen Emanuel Lundgren verkar ha rotat mer bland sina inre demoner och bestämt sig för att göra en oftast riktigt bra popskiva. Förstasingeln "Paper planes" smittar, men det är de mer ödesmättade spåren, som inledande "Andy", som stannar kvar i minnet.
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se
Kategori: Instrumental pop
PETER BJORN AND JOHN
"Seaside rock"
(Bonnier Amigo)
Betyg: +++
Att Peter Bjorn and John är mest kända för visselmelodin i "Young folks" är symptomatiskt för deras musik. Trions låtar har alltid handlat mer om produktionsfiness och snygg yta, snarare än själfulla vokala insatser och intressanta texter. Därför är det inte så konstigt att de nu släpper en instrumental skiva, utgiven enbart digitalt samt i begränsad vinylupplaga.
En av idéerna bakom "Seaside rock" var att använda sig av oprövade barnmusiker, för att anknyta till bandmedlemmarnas egna bakgrunder i diverse orkestrar under skolåren. Ett gulligt experimentet, med vingliga violiner och flöjtmelodier i "Needles and pins".
Annat på skivan korsar ambient krautpop och filmiska Morricone-klanger med ursvensk folkvisa och norrländskt vemod. De dialektala monologerna som vävs in i musiken fascinerar mest, framförallt när en obekant kvinna hyllar Piteå Havsbad i "Norrlands riviera".
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se
Kategori: Metal
EVERGREY
"Torn"
(Steamhammer/Border)
Betyg: +++
En sak är säker. Grabbarna i Evergrey kan skriva riff. "Torn" är bandets åttonde album sedan debuten 1998 och på skivan har Tom S Englund och resten av ligan packat in några rejält tunga paket. Evergrey lever upp till förväntan och levererar mörk, melodisk metal. Samtidigt visar de att de verkligen kan skriva låtar. Flera av spåren på skivan har kvaliteter som gör att de i en annan tappning skulle kunna klättra på vilken pop- eller danslista som helst.
Den här genren inbjuder till att svära i kyrkan så jag tänker göra det och föreslå att Sverige skickar Evergrey till schlager-EM nästa år. Jag tror vi skulle ha betydligt bättre chanser med en låt som "Fear" eller "In confidence" än ännu en ljummen gladpopdänga à la Charlotte Perrelli.
Tyvärr är materialet på "Torn" lite för enahanda för att skivan ska få ett riktigt högt betyg. Tom S Englund har en unik röst i Metal-Sverige, men han skulle gärna få bjuda på mer variation. Evergreys hantverk är klanderfritt, men de riktiga överraskningarna uteblir.
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Pop
TV ON THE RADIO
"Dear science"
(Comma/Playground)
Betyg: +++
I sina bästa stunder är TV On The Radio smånära genialitet. Ta en låt som inledande "Halfway home". De kombinerar en vacker sångmelodi med krautarrangemang och ett ba-pa-ba-pa-pa som hämtat från valfri Ramonesplatta. Efter 5.32 är man inte bara halvvägs hemma.
Men så går det snett ibland också. Skärpan håller inte alls i sig. Att gå från den ganska gastkramande upplevelsen till den funkbetonade "Crying" är kanske lite av bandets signum, men ändå svårt att förstå sig på.
De vill så fantastiskt mycket och älskar så mycket musik. Det är new wave, funk, dans och goth. Ibland sitter det som i nämnda "Halfway home", Prince-svängiga "Golden age" och inte minst det lugna stråknumret "Family tree". Ibland blir det bara för mycket, som i B52's-tokiga "Red dress".
Hypen går någonstans att förstå, för TV On The Radio är helt klart ett spännande band. Men de har fortfarande svårt att leva upp till all uppmärksamhet.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Soul
STEPHANIE MCKAY
"Tell it like it is"
(Playground)
Betyg: ++++
Bronxtjejen Stephanie Mckay presenterar på sitt andra album (det första gavs ut 2003 och fick inte särskilt mycket uppmärksamhet) svettig, pulserande, funkig och sexig soul. Sången blir emellanåt lite ansträngd och vasst gnällig, men hon klarar faktiskt nästan hela tiden att hålla sig på rätt sida om gapigheten.
Det där gnälliga förstärker också intrycket av det det är riktig, småskitig soul vi har att göra med här, och inte någon superpolerad 2000-talsvariant. Vilket är rätt befriande.
Hur som helst svänger det rejält om den här skivan. Det är omöjligt att inte headnodda till låtar som titelspåret "Tell it like it is", funkiga "Say what you feel", gungiga "Funky" och smärtsamt vackra "This letter", skivans bästa spår.
När Mckay sedan drar ner på tempot i balladen "Where did our love go" gör hon det tillsammans med en av mina hjältar, den fullkomligt briljante Anthony Hamilton - och jag är såld.
Therese Nyberg/TT Spektra
therese.nyberg@ttspektra.se
Kategori: Hiphop/R'n'b
THE PUSSYCAT DOLLS
"Doll domination"
(Universal)
Betyg: ++
Pussycat Dolls lyckades klämma fram massor av hits från debutalbumet för tre år sedan. Det blir inte lika lätt andra gången, för jag kan inte riktigt finna några stora minnesvärda låtar på den här skivan.
Det är som om alla stjärnlåtskrivare som bjudits in bara tagit med sig barskrapet till festen. Och så är plattan alldeles för lång - 18 låtar gör att man får en rejäl överdos på ganska så medioker r'n'b-pop.
Då är det gästerna som får rycka in och rädda upp tillställningen. Snoop Dogg briljerar i "Bottle pop" och Missy Elliott visar var skåpet ska stå i "Whatcha think about that", men resten... Nej, det håller inte.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Indie
ABSENTEE
"Victory shorts"
(Memphis Industries/Cooperative Music)
Betyg: ++++
Dan Michaelsons röst har jämförts med Mark Lanegans och bandet med Crash Test Dummies. Inga dåliga jämförelser, men varför inte även kasta in ett band som Pavement?
Brittiska Absentee har en Michaelsonsk baryton som grund, men står på flera ben. De gör många bra countrybetonade mörka ballader, de kan sin gitarrbritpop och de kan ta ut svängarna, kasta in piano och blås och bryta av det hela när det behövs.
Brittisk musikpress har för en gångs skull inte hyllat ett eget band till skyarna. Kan faktiskt inte förstå varför.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Visa
BOSSE SAXELL
"Lycka"
(rootsy.nu)
Betyg: ++
Trots sjunde albumet är Bosse Saxell en doldis, åtminstone utanför Skåne. Men han är respekterad och får därför assistans av bland andra Peps Persson, Svante Thuresson och självaste Mikael Wiehe. Den senare dyker upp i en fin ballad tillsammans med Cecilia Salazar.
Saxell gör varken låtar eller texter som höjer sig över mängden, men har med "Lycka" åstadkommit en väl genomarbetad platta där mycket deltagande folk länkats samman snyggt. Öresund runt - från Peps munspel till danska sångerskor.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se