Skivrecensioner v. 30

Kategori: HårdrockALICE COOPER"Along came a spider"(Steamhammer/Border)Betyg:++Hårdrock ska vara korkad. Tänk Beavis och Butt-Head. Tänk ormar, nitar och giljotiner. Tänk Alice Cooper.Den hårdsminkade rockhjälten har hunnit fylla 60 och ger ut sitt 25:e album. "Along came a spider" är en klassisk hårdrocksplatta: lite mord, lite psykopati, ett gästsolo av Slash och en rätt kass ballad. Alice Cooper gör absolut inga försöka att förnya sig. Det mest vågade greppet på skivan är en (i och för sig väldigt lyckad) stöld av basgången till Beatles "Taxman". Och det är bra. Vad skulle vi ha Alice Cooper till om han inte levererade lättuggad gothrock?I flera spår på den här skivan lyckas han med det, men sen är det som om han glömmer det viktiga - att hårdrock ska vara just korkad. För det handlar om att tro - inte om att tänka. Tyvärr tror jag inte fullt på Alice Cooper den här gången, vilket är okej. Värre är att Alice Cooper inte heller verkar tro. Jag antar att vi båda två har insett att 60-åriga män är mycket mer skrämmande när de går i kostym än när de målar sig i svart-vitt och bär läderbrallor.Carl Cato/TT Spektracarl.cato@ttspektra.seKategori: DanspopCYNDI LAUPER"Bring ya to the brink"(Epic/Sony BMG)Betyg +++Cyndi Lauper kan sjunga. Det kan inte ha undgått någon efter 25 miljoner sålda plattor och drygt två decennier av popsmashar. Ändå är min första tanke när jag sätter på nya "Bring ya to the brink" att shit - Cyndi Lauper kan sjunga.Det är 25 år sedan debuten "She's so unusual" kom med otroliga singlar som "Girls just wanna have fun", "Time after time" och den fantastiska covern på "When you where mine". Cyndi Laupers version av Princes rockpärla omedelbart gjorde henne till den glittrande queera feministikon hon fortfarande är. På sin nya skiva har hon tagit hjälp av några av dansmusiken största namn. Bland Basement Jaxx och Dragonette märks svenskar som Kleerup och Axwell, men hon har fortfarande samma "party for your right to fight"-budskap."Bring ya to the brink" är ett vattentätt proffsjobb och kanske är det där man måste komma med en anmärkning. Det här är en superproduktion, men ibland är den alltför slätstruken.Lite mer punk och det här hade blivit riktigt bra.Carl Cato/TT Spektracarl.cato@ttspektra.seKategori: ElectrorockCSS"Donkey"(Sub Pop/Warner)Betyg: +CSS-sångerskan Lovefoxx kickade basisten Ira för att hon, enligt uppgift, "var så kass på att spela bas". Ett dumt beslut, eftersom bandet numera saknar allt det aviga sväng som kännetecknade albumdebutens punkfunkiga hedonistpop.Eller var den oemotståndliga genombrottssingeln "Let's make love and listen to death from above" bara tillfällig nybörjarflax?På "Donkey" försöker Brasilienkvintetten låta coola som Pixies eller Tom Tom Club men deras tama gitarrharvande, plastiga synthar och nonsenstexter får medelmåttor som The Sounds att framstå som musikgenier.Det suger åsneballe, om ni ursäktar uttrycket.Nils Johansson/TT Spektranils.johansson@ttspektra.seKategori: popMELPO MENE"Bring the lions out"(Imperial recordings/Triada)Betyg: +++Du har kunnat höra Melpo Menes mjuka stämma i en reklamfilm för en svenskt bilmärke. Men detta är faktiskt mycket intressantare än något radioskvalande Oh Laura lyckats få ur sig. Erik Mattiasson, som står bakom enmansbandet, har spelat och skrivit låtar sedan han var 13 år. Namnet är taget från sångens och tragedins beskyddarinna i den grekiska mytologin. Det skulle kunna bli duktig musikskolepop men i stället har han på första fullängdaren "Bring the lions out", tillsammans med med gästsångerskor som Anna Ternheim, skapat en bedårande melankoli som passar perfekt till en eftermiddags dagdrömmande. Det startar med jazziga bossarytmer i "Hit the boy" och sedan flyter låtarna in i varandra till en ljudmatta i Kings of Convienience efterföljd. Lägg till slappt vacker sång och några himmelska körer så har du ditt soundtrack för en solig dag på bryggan.Mirjam Johansson/TT Spektramirjam.johansson@ttspektra.se