Kategori: Rap
G-Unit
"TOS"
(Interscope Records)
Betyg: ++++
Det är fem år sedan New York rapparna G-Unit släppte sin debutskiva och nya "TOS" är en av årets mest nyfiket efterlängtade plattor. Första gången jag hör den är jag nära att somna.
Tråkigt, dåligt sväng? Nope. Min pömsiga reaktion får inte förstås som kritik. "TOS" är en av årets softaste skivor - perfekt för trötta öron som längtar mjuka, mörka röster och enkel melodiös rap. På insidan av konvolutet har bandet skrivit ett motto för skivan: "It is better to give than to receive", bättre att ge än att få. Har 50 Cent och hans gangsters blivit mjuka?
Knappast. Bilden under mottot, en handfull pistolkulor, förklarar allt och när man i tacktexterna hittar hälsningar till rapparen Tony Yayos advokater, Gud, plus en rejält tilltagen RIP-avdelning vet man att allt är som vanligt. Det är vapen, droger, pengar och en kvinnosyn som får medeltidens häxprocesser att verka riktigt gemytliga. Gansterrappen lever och om G-units TOS kan utgöra någon sorts mätare mår den bättre än på länge. Och ja, vänta lite, titeln "TOS" - "Terminate on sight". Ni fattar.
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Pop
PATRIK ISAKSSON
"En snäll mans bekännelser"
(Roxy)
Betyg: ++
Ett decennium har gått sedan Patrik Isaksson blev ett känt artistnamn. Nu firar han sitt jubileum med att ge ut samlingen "En snäll mans bekännelser".
För Patrik Isaksson-fanet är det här som att fira julafton och födelsedag samtidigt - hitlåt efter hitlåt radas upp på skivan tillsammans med nya verk. Hitparaden kommer säkert att generera allsång på efterfester liksom många kommer att kramas till de mer känslosamma låtarna, som duetten "Det som var nu" med Marie Fredriksson.
Skivans höjdpunkt är den nya duetten om olycklig kärlek, "Du som tog mitt hjärta" med Sarah Dawn Finer, som får det att rycka i hjärtenerven även hos den mest inbitna cyniker.
Men den som inte redan är ett inbitet fan blir inte frälst av den här skivan. Patrik Isaksson karaktäristiska sound gör att det är svårt att skilja låtarna åt och det är svårt att motivera sig till att lyssna klart på skivan.
Emma Björkman/TT Spektra
emma.bjorkman@ttspektra.se
Kategori: Hårdrock
Mötley Crüe
"Saints of Los Angeles"
(Eleven Seven Music/BAM)
Betyg: ++
"I wanna make alot of money, but I don't wanna go to school". Där har du första versen i den första låten på legendarerna Mötley Crües nya skiva. Citatet talar för hela albumet för det är svårt att se den här plattan som något annat än ett försök dra in dollars. Och de återförenade sleazerockarna har inte velat göra jobbet.
"Saints of Los Angeles" är baserad på biografin "The Dirt" som gavs ut 2001. Boken blev omåttligt framgångsrik, och det är inte så konstigt för Nikki Sixx, Tommy Lee, Mick Mars och Vince Neil har historier som är lika omåttligt urspårade som de är underhållande. Det är emellertid inte en lika god idé att basera en rockskiva på nostalgi. Medelålders rockstjärnor som sjunger om hur tuffa de var när de var unga känns... inte så tuffa.
Om Mötley Crüe skulle tagit något med sig från sin ungdom är det soundet. Produktionen på den nya skivan är tung och Vince Neil sjunger grötigt. Man saknar vassheten, farten och flytet från klassiker som "Dr feelgood" och "Shout at the devil". Jag har förvisso alltid misstänkt att "Kick start my heart" handlat om, hrm, "läkemedel", men så här i efterhand får låten en annan innebörd. Det är livräddning han ber om.
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Pop
MARIA HAUKAAS STORENG
"Hold on be strong"
(Universal)
Betyg: ++
Svenska folket har redan höjt en gemensam tumme upp i luften för att visa sin kärlek till norska Maria Haukaas Storeng och hennes schlagerbidrag "Hold on be strong", som ju fick Sveriges tolvpoängare i Belgrad i maj.
"Hold on be strong" är också titelspår på den tidigare "Idol"-deltagarens andra platta. En skiva där hon till en början tycks ha inspirerats av de senaste årens 1960-talstrend. Resultatet är ett par hyfsade spår, även om det är långt ifrån Amy Winehouse-klass på låtarna.
Men sedan får Maria svårt att bestämma sig. Hon blandar schlager, countrypop, snyftballader, storband och latinorytmer. Och lånar "I'm so excited"-verser ("Never let go") och Bon Jovi-basgång ("Lazy").
Jag förstår inte riktigt. Och med undantag för "More, more, more", som är ett riktigt enerverande spår, lämnar det mesta på "Hold on be strong" mig oberörd. Möjligtvis lite irriterad över stundtals banala texter.
Slutsats: Maria Haukaas Storeng är en duktig sångerska i en anonymt urtrist förpackning.
Therese Nyberg/TT Spektra
therese.nyberg@ttspektra.se