Kategori: Dansband
ROLANDZ
"Efter regn kommer solsken"
(Mariann/Warner)
På nätet: www.rolandz.se/
Betyg: +
Filmen om Roland i "Torsk på Tallinn" tillhör förstås svensk nöjeshistoria. Fast det kunde väl ha fått stanna där. Men Robert Gustafsson har ju gjort sig känd för att mjölka ut sina "gubbar" - Tony Rickardsson, Peps Persson... - så nu gör Roland comeback. I sommar blir det dansbandsturné.
Jag kan förstå att det här blir roligt på scen där Robert Gustafsson får spela ut sitt register som blyg värmländsk dansbandscharmör, men på skiva går det inte fram alls. För det första sjunger Robert inte som Roland på skivan utan helt "normalt". För det andra Robert har ingen bra röst. För det tredje sjunger han helt "normala" dansbandslåtar. Det finns ingen humor i detta, alls.
Så hur njutbart det är att höra Robert Gustafsson sjunga dansbandsstandards där det verkligen låter som om han vill sjunga dem på allvar, utan humor - det kan ni ju räkna ut själva.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Pop
GRAHAM COXON
"The spinning top"
(Transgressive/Bonnier Amigo)
På nätet: www.grahamcoxon.co.uk/
Betyg: +++
Har aldrig varit särskilt förtjust i Graham Coxons röst, men han har alltid varit intressant som låtskrivare och sökare kanske vi ska kalla det. "The spinning top" är väldigt mycket mer Nick Drake än Blur om man ska utrycka det enkelt. Lågmälda låtar, ofta småsvängiga och rent av trallvänliga, och ett imponerande gitarrspel. I innerkonvolutet kan vi se Coxon sitta ner på golvet med sina indiska gästartister, ganska talande bilder.
Med sina 15 spår är "The spinning top" på tok för långt, det hade gått att sålla bort en del. Höjdpunkterna, som den smått "Ummagumma"-mysiga "In the morning", är dock riktigt starka.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Pop
A-ha
"Foot of the mountain"
(Universal)
På nätet: www.myspace.com/aha
Betyg: ++
På nya albumet "Foot of the mountain" blippar norska pop-fenomenet A-ha vidare i gamla hjulspår. Bandet som stod för 1980-talets jätteplåga "Take on me" håller fast vid sitt beprövade recept och låter syntslingorna ligga och skvalpa på låt efter låt. I bland funkar det riktigt hyfsat, som i "The bandstand" eller "Foot of the mountain".
Albumet är dock ett sömnpiller, om än ett oklanderligt sådant. Och kommersiellt sett kommer säkert Magne Furuholmen, Paul Waaktaar-Savoy och Morten Harket långt med att fortsätta sina Mix Megapol-intentioner: A-ha har sålt över 30 miljoner album genom åren.
"Start the simulator", sjunger A-ha på albumets sista spår. Stäng av autopiloten, vore en bättre uppmaning till bandet självt.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se
Kategori: Singer-songwriter
MILOW
"Milow"
(Familytree/Bonnier Amigo)
www.myspace.com/milowbe
Betyg: ++
Jag har svårt för att respektera Milow. Jag är kanske fånig, men ska det inte behövas mer än att man gör en "avskalad" gitarrversion av en sunkig hiphophit (50 Cents "Ayo technology") för att man ska utnämnas till det nya svarta för James Blunt-publiken nu för tiden?
Efter att ha lyssnat några varv på belgaren Milows debut på den internationella arenan är svaret tydligt - nej, det är faktiskt allt som krävs. Resten av skivan är jämntjock "avskalad" gitarrpop utan ett uns av udd. Faktum är att första gången det händer något efter den inledande hitsingeln är när den redan för långa skivan avslutas med två remixar av förstaspåret. Det säger en del om resten.
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se
Kategori: Pop/country
THE LEMONHEADS
"Varshons"
(Bad Taste)
På nätet: www.myspace.com/thelemonheads
Betyg: +++
Coveralbum är faktiskt inte vad man önskar sig från Evan Dando och hans Lemonheads. Varför låna av andra när man kan göra det bättre själv?
Nåja, vi ska vara nöjda med allt som kommer från detta bitvis så enastående band. På "Varshons" tolkas förstås Gram Parsons och Townes Van Zandt, men också udda namn som Sam Gopal och July. Att Dando fastnat för deras mindre kända låtar är inte svårt att höra.
"Varshons" bjuder också på ett par intressanta duetter. Liv Tyler hjälper Dando i Leonard Cohens "Hej, that's no way to say goodbye", mycket vackert. Kate Moss-duetten "Dirty robot" sticker ut rejält. Just där och då hörs det faktiskt att Anthony Saffran från Cornershop har mixat albumet.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Rock
BONGO BRAINS FEATURING STEFAN SUNDSTRÖM
"Royal straight flush"
(BB/Border)
På nätet: www.myspace.com/bongobrains
Betyg: ++
Man slukar ju det mesta Stefan Sundström ger sig in i, men samarbetet med Bongo Brains är tyvärr inte något som går till historien.
Ett experimenterande pubrockband som leker med bland annat blues- och reggaeinfluenser, toppat med en engelskspråkig Sundström som säkert får leka av sig, men som ändå inte känns mer än 75 procent hemma. Funkar säkert hyfsat live, men inte riktigt lika kul dagen efter.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Visa
SVENSKA LYXORKESTERN
"En underbar tid med Svenska Lyxorkestern och vänner"
(EMI)
På nätet: http://www.svenskalyxorkestern.se/
Betyg: ++
Sex väletablerade kompmusiker går samman och bildar en allstar-orkester. De kontaktar en handfull folkkära artister och en kör, sen spelar de in femton låtar som sjuder av svensk sommar, midsommar, sill och nubbe.
Låter det ospännande? Det är det. Merparten av spåren på debuten är nyskrivna av Leif Larson, men jag skulle lika gärna kunna ta dem för sångerna som min mormor brukade spela på lantställets enorma kassettbandspelare när jag hälsade på utanför Ludvika som liten.
Inget fel i det, egentligen. Bröderna Gardemar kan sina dragspel och fioler. Björn Skifs, Niklas Strömstedt och Allmänna Sången vet hur man sjunger vackert.
Men vill man nå en publik utanför pensionärsfåran får man nog addera lite originalitet, och sväng, till produktionen.
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se
Kategori: Pop
AMAZING BABY
"Rewild"
(Shangri-La/V2)
På nätet: theamazingbaby.com
Betyg: +++
Färskt Brooklynband som just nu får rätt mycket uppmärksamhet. Det är lätt att förstå varför. De har ganska tydliga influenser i form av band som Grateful Dead och Polyphonic Spree, sånt som de flesta lite äldre popredaktörer uppskattar. Kombinerat med lite halvanarkistiskt nytänkande samt en sångare som inte så lite påminner om Jarvis Cocker. Klart att det funkar rätt bra.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Pop
JONAS BROTHERS
"Lines, vines and trying times"
(Hollywood Records/Universal)
På nätet: www.jonasbrothers.se/
Betyg: ++
USA:s svar på EMD växer upp med en rasande fart och försöker nu också låta vuxna, lite rockigare än tidigare. Så den tidigare så slätstrukna poppen har rockats upp ett snäpp och man förstår att trion lyssnat en hel del på My Chemical Romance och Fall Out Boy - för texterna är djupare och killarna tar ut svängarna musikaliskt.
Men det blir lite problematiskt, för de klarar inte riktigt av den tuffare stilen. Låten "Don't charge me for the crime" där rapparen Common dyker upp och gästar kvalar lätt in som årets mest pinsamma låt, vilket inte säger lite.
De skulle förmodligen inte vilja höra det, men det låter faktiskt bäst när de lugnar ner tempot, som i fina balladen "Turn right". För som rockare funkar Jonas Brothers inte alls.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Metal
CORRODED
"Eleven shades of black"
(Ninetone/Universal)
På nätet: www.myspace.com/corrodedsweden
Betyg: ++
Ångebandet Corroded vill nog väldigt gärna gå i kompisarna Takidas fotspår. Det kan jag nog ganska snabbt säga att de lär de inte göra. För det krävs en monsterhit i stil med "Curly Sue" och hur många svenska metalband har klarat av det sedan Europes dagar.
Det är väl inget att gråta över. Corroded känns mer som - och vill nog hellre vara - ett albumband.
Men det är lite för jämngrått. De där elva nyanserna saknas något och när de väl hörs, som i de lugnare balladerna, blir resultatet rätt taffligt.
Bandet borde satsat mer på de hårdare spåren, där blandningen av Life of Agony och Göteborgsmetal emellanåt svänger rätt tungt.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se
Kategori: Poprock
MAGNUM
"Into the valley of the Moonking"
(SPV/Steamhammer/Border)
På nätet: www.myspace.com/magnumuk
Betyg: +
Nu riskerar jag säkert att få halva Sweden Rock-festivalen efter mig. Men det är ganska enkelt att konstatera att världen inte vore ett sämre ställe utan brittiska Magnum.
Inte bättre heller, förvisso, eftersom man helt enkelt kan skita i och bry sig.
Magnum är sedan starten i slutet av 70-talet nu framme vid sin 15:e studioplatta (om jag räknat rätt). Det en gång så progressiva och symfoniska hårdrocksbandet har allt mer börjat fjärma sig från sitt ursprung för en sorts mainstreamrock/pop som låter lite för slipad. Inte för att bandet hört till de hårdare i genren, men ändå, så här tillbakalutad, slö och otidsenlig rock trodde jag inte det gick att skapa.
Tur för Magnum att gitarristen Tony Clarkin fortfarande kan skriva en och annan habil melodislinga.
Annars vore det helt outhärdligt.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se