Kategori: Rock
NEW YORK DOLLS
"Cause I sez so"
(Atco/Rhino/Warner)
Betyg: +++
På comebacken för tre år sedan höll New York Dolls rockfanan högt och bandets gamle gitarrist Johnny Thunders måste ha nickat gillande i sin grav. Men frågan är om han denna gång inte i stället börjar rotera.
För det här är New York Dolls prydligaste skapelse hittills med reggaeversionen av "Trash" från det över 30 år gamla debutalbumet, som det kanske mest oväntade.
Men lika tagen på sängen som man blir av det oväntade valet, lika förvånad blir jag själv över att versionen faktiskt håller ända in i mål.
Och det är mycket David Johansens förtjänst. Han har aldrig varit en stor sångare men hans enkla röst formar sig perfekt runt inte bara den låten utan runt hela det Todd Rundgren-producerade materialet, som spänner över en mängd olika genrer, alltifrån garagerockiga titelspåret via Bo Diddley-gungande "My world" till spagettivästernklingande "Temptation to exist" och new age-alstret "Drowning", en låt som lika gärna kunde vara skriven av Patti Smith.
Det här är definitivt inte nydanande men när tre femtedelar av bandet inte längre är i livet är det väl ett under att det fortfarande känns relevant.
Gott så.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se
Kategori: Pop/singer-songwriter
THERESA ANDERSSON
"Hummingbird, go!"
(Basin Street/Playground)
Betyg: +++
Gotländskan som haft New Orleans som hemvist sedan tidigt 90-tal, beräknas nu få sitt stora genombrott. "Hummingbird, go!" har satt fart på delar av kritikerkåren och Theresa har redan fått utdelning, bland annat i form av tv-tid hos den store Conan O'Brien.
Skivan är inspelad i egna köket med Tobias Fröberg som bollplank. Theresa spelar gärna så många - vanliga som ovanliga - instrument som möjligt själv och är inte heller rädd för att använda sig av samplingar. Hon experimenterar och leker sig fram på ett sätt som vittnar om sjukt stor musikalitet.
Det är också ljuden, stämningarna som är det mest intressanta med albumet. Det är kul att höra vad man kan göra med bland annat vinglas som instrument, det är otroligt att hon kan skapa ett trots allt ganska enhetligt uttryck av alla infall. Däremot är inte "Hummingbird, go!" direkt fylld av låtar som direkt tilltalar mer än andra. De sticker tyvärr inte alls ut i samma omfattning.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Rock
SANNE SALOMONSEN
"Unico"
(Mermaid Records)
Betyg: +
Första danskspråkiga plattan på över tolv år, första plattan överhuvudtaget sedan 2005 och den olyckliga sjukskrivningen därefter. Men nej, Sanne, det här blir inte din comeback i Sverige, trots skivbolagets optimistiska jämförelser med det självbetitlade succéalbumet från 1989.
"Unico" är en alldeles för trött skiva, helt utan melodier som fastnar eller imponerar. Daterad skvalrock med plastiga synteffekter. Musik som hör hemma i Melodifestivalen, om den nu måste placeras någonstans.
Jag har inget emot Sanne Salomonsen som sångerska, hon är en tuff brud med ett rätt bra klös i stämman. Det är väl därför som hon blivit folkkär både i Sverige och i hemlandet, där "Unico" redan lär ha sålt platina.
Men vill hon bli tagen på allvar bör hon nog satsa på nya låtskrivare.
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se
Kategori: Rock
BRITISH SEA POWER
"Man of Aran"
(Rough Trade/Border)
Betyg: ++++
British Sea Power har, lite i skymundan, släppt några av 2000-talets bästa brittiska album, däribland 2008 års knasigt betitlade "Do you like rock music?". Med gitarrdominerade låtbyggen, postpunkens energi och bedårande melodiflöden sopar de banan av andra 80-talsnostalgiska band av i dag (Interpol, The Killers, Arcade Fire och så vidare.).
"Man of Aran" har inspirerats av en svartvit konstfilm från 1934 - om en mystisk ögrupp utanför Irland - och låtarna funkar lika briljant som soundtrack till den medföljande dvd:n, som på egen hand.
Det är pretentiös musik - men so what? Instrumentala, böljande partier övergår i mäktiga vågor av gitarrdån, inte långt från My Bloody Valentine. Full storm ena stunden och i nästa ligger havet spegelblankt, alltmedan de (enstaka) vokala spåren klingar vackert av keltisk folkmusik.
En perfekt kompanjon till svenska Testbilds! "Aquatint".
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se
Kategori: Hiphop/Rock
SWINGFLY
"God bless the IRS"
(Dolores/Emi)
Betyg: ++
Swingfly känner vi ju som den extra kryddan i Teddybears, främst live. Efter flera års försening kommer nu hans soloplatta ut, med hjälp av halva creddiga delen av musik-Sverige, bland annat Kleerup och bröderna Åhlund från Teddybears. Och det svänger ju förstås duktigt.
Men tittar man under ytan är det en ganska svag brygd han kokat ihop. Låtarna sticker inte alls ut utan känns som upprepningar av Teddybearskonceptet utan att han egentligen kommer med så mycket nytt.
Kleerup, som varit med och skrivit de flesta låtarna, är dessutom så oerhört mycket skickligare när han rör sig i elektroniska landskap än som det blir nu när han försökt koka ihop någon slags hiphoprock.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Singer/songwriter
YUSUF
"Roadsinger"
(Island/Universal)
Betyg: +++
När Yusuf Islam, eller Cat Stevens som han egentligen heter, gjorde comeback 2006 med "An other cup" var det otroligt hur välbevarat hans melodisinne och röst var. Lite för mycket religiösa grubblerier skymde sikten för ett album som innehöll mycket kvalitet.
På sin nya platta "Roadsinger" har han skruvat ner både arrangemang och framförandet några snäpp. Det är bra men mer lågmält, som om han nu verkligen fortsatte där han steg av på 1970-talet.
Även nu belastas hantverket av för mycket religiösa dimridåer i form av kamp mot mörkret. Trots det är det här alldeles för musikaliskt begåvat för att man ska strunta i det.
Avslutande instrumentala "Shamsia" är en bedårande liten komposition.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se
Kategori: R'n'b
CIARA
"Fantasy ride"
(La Face/Sony Music)
Betyg: ++
Duetten på "Love sex magic", albumets första singel, lovade väldigt gott inför Ciaras tredje album. Men den låten fungerade ju för att Justin Timberlake spred sin magi. Och tyvärr verkar Ciara vara drabbad av det stora r 'n' b-syndromet just nu; splittrade plattor där osäkra och anonyma artister lutar sig för mycket mot etablerade stjärnor som dyker upp och gästar.
Bevis 2: albumspåret "Work", där Missy Elliott dyker upp och utmanar Ciara att höja nivån. Plattans näst bästa spår.
En gäst som Ciara däremot kanske ångrar är Chris Brown, som i väntan på rättegången för misshandeln av Rihanna, dyker upp på "Turntables". Det är det mest spännande med den här skivan där Ciara helt enkelt har väldigt svårt att stå på egna ben och helt kommer i skymundan av sina mer berömda gästartister.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Electronica
PEACHES
"I feel cream"
(XL Recordings)
Betyg: ++
Electroclashtjejen (eller -kvinnan snarare, hon har trots allt passerat 40) med den stora munnen är tillbaka med sitt fjärde album, lika frispråkig som senast. Tolv spår som mal på i oändlighet, känns det som. Minimalistiska beats över varandra, danspop som känns som hämtad direkt från den hippa klubbscenen i Berlin där Peaches, som ursprungligen kommer från Kanada, bor och verkar numera.
Men nja. Trots att Merrill Nisker, som hon egentligen heter, kan sin grej och stundtals (som i pulserande "Trick or treat") påminner om vår svenska dansdrottning Robyn blir jag besviken på "I feel cream" i sin helhet. Den provokativa sexighet som Peaches fortsätter att spela på känns helt enkelt inte lika sexig längre.
Bäst är hon, som vanligt, när hon livar upp sin electro med lite skitig rock, som i mer organiska "Show stopper".
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se
Kategori: Rock
CONOR OBERST AND THE MYSTIC VALLEY BAND
"Outer south"
(Wichita Recordings)
Betyg: +++
Han är ingen lysande sångare, Conor Oberst. Men han sjunger med så mycket känsla och har ett sådant personligt tilltal att du övertygas av motsatsen. Sångaren, mest känd från Bright Eyes, har lämnat de deprimerade, ångestfyllda och avskalade låtarna bakom sig. Inte för att "Outer south" saknar vemod, men förpackningen vittnar ändå om en befriande livslust.
Stundtals låter den nya plattan som en live-inspelning där Oberst samlat polarna för att jamma loss. Det är också då skivan är som bäst, när den skramlar och vibrerar. Nu vill jag bara ta bilen och lägga mil efter mil bakom mig medan jag lyssnar på låtar som "Spoiled" och "Nikorette".
Camilla Sundell/TT Spektra