Kategori: Pop
KEVIN BORG
"The beginning"
(Columbia/Sony Music)
Betyg: ++
Kevin Borg haft haft tre månader på sig med sitt album efter "Idol"-vinsten. Det är ungefär två månader och tre veckor längre än de tidigare vinnarna så alltså borde denna platta vara så mycket bättre än de andra idolernas?
Ack, nej. Kevin vann "Idol" därför att han var den perfekte coverartisten, precis som Marie Picasso året innan. Och om Marie hade svårt att hitta en egen stil till sin debut har Kevin nästan det ännu svårare.
Kevin behärskar förstås det mesta - i teorin, han är sammetslen i de lugna låtarna och dansar trovärdigt iväg i de snabba. Men när man inte känner igen låtarna han sjunger måste han visa mer för att göra avtryck, men det gör han tyvärr inte. Det tar många genomlyssningar innan man ens kommer ihåg de flesta av låtarna. Det förefaller rätt anonymt.
Och trots att plattan kryllar av kända (och även okända) producenter så är det paradoxalt nog uptempolåten "Paint it black" som Kevin själv skrivit som är skivans starkaste. Alltid något.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Pop
OLLE LJUNGSTRÖM
"Sju"
(Telegram/Warner)
Betyg: ++++
Olle Ljungström är stor. En av våra största. Behövde "Sju" för att bli påmind om detta och det är faktiskt aningen genant. Hur kunde jag tvivla på Olle Ljungström?
Det långa uppehållet gjorde förstås sitt. Och att radarpartnern Heinz Liljedahl inte står vid hans sida denna gång var lite oroväckande.
En genomlyssning var dock allt som krävdes.
"Sju" är enligt honom själv den där punkskivan han alltid velat göra. Punk och punk, men det skramlar i alla fall en hel del. Här finns också mycket som känns igen, sådant som kännetecknar Olle Ljungström och har så gjort sedan tiden i Reeperbahn. Spår som faktiskt sitter direkt.
Han har haft några tunga år och det har förstås satt sina spår. "Sju" är småtrasig, men samtidigt väldigt klarsynt. Olle Ljungström har ju alltid haft saker att säga och att han inte legat av sig har han visat med råge i alla de intervjuer som getts den senaste veckan. På skivan klär han som vanligt in sina åsikter lite mer, men det är alltid uppfriskande att lyssna på Olle Ljungström. Och ingen annan inleder ju heller sina låtar med rader som "På tapeten igen/motivtapeten är du".
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra
Kategori: Americana
NEKO CASE
"Middle cyclone"
(Anti-)
Beetyg: ++++
Det må vara irrelevant för betygssättningen, men jag kan inte låta bli att kommentera utseendet på Neko Cases nya skiva. Dels för att omslaget och bookleten är bland den tjusigaste cd-konst jag sett, men också för att de råa miljöfotografierna och den plommonlila 60-tals-Forden hon poserar ovanpå ger en rätt god fingervisning om hur den rödhåriga Virginia-bönan låter på sitt sjätte studioalbum.
Det här är jordnära alt-country att plugga in i bilstereon när man rullar fram längs den amerikanska söderns, eller Skånes, slätter. På gästlistan återfinns bland andra The Band-organisten Garth Hudson samt medlemmar från Calexico och Giant Sand.
Musiken är knappast banbrytande, men heller inte utan små uppfriskande twister. Det låter snyggt och välarrat rakt igenom, ta bara stråkarna i covern "Never turn your back on mother earth".
Neko Case har en bitterljuv stämma som gör samtliga låtar till vackra, intressanta utflykter. Ibland är tempot lite långsamt, men hon klarar sig med god mariginal från att bli tråkig.
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se
Kategori: Hiphop
LORENTZ & M SAKARIAS
"Vi mot världen"
(Epic/Sony Music)
Betyg: +++
Man behöver inte ha en gitarr på magen för att bli en stor Stockholmsskildrare. Hiphopbröderna Lorentz & M Sakarias gjorde ett rejält avtryck häromåret när de samplade Adolphson & Falk till sin egen "Stockholms serenad" och man behöver inte ha huvudstaden i sitt hjärta för att fatta genialiteten i det tilltaget.
Nu kommer fullängdaren och den imponerar med sin lekfullhet och charm. Duon har bland annat samplat "Ecuador" från Sash till singeln "Mayhem" och anlitat Gustaf Skarsgård för en kärleksfull liten snutt på skivan.
Enda invändningen är att de låter som bäst när de samplar som mest från andra. Det säger en del.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Punkpop
DEN STORA SÖMNEN
"Den stora sömnen"
(Alley Cat Records)
Betyg: +++
Några takter "London calling". Sedan en refräng som snodd från Ebba Grön.
Är det ett skämt?
Nej, Den Stora Sömnen skämtar inte men jag hade sett en snyggare öppning på deras debutplatta.
För det här bandet är i all sin naivitet ändå rätt lovande. Det sparkas, frustas och svingas ångest och slagord i alla riktningar. Vissa försök blir lite patetiska och Thåströmskt högtravande. Samtidigt känns det uppriktigt när sångaren Stefan Randström fräser ur sig texterna.
Musikaliskt lägger sig bandet i någon sorts "best of swedish alternative"-fåra, med allt från Ebba Grön till Monster, Håkan Hellström och Broder Daniel för att nämna några. Det är lika delar punk och pop och det är mestadels rätt bra.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se
Kategori: Pop
SIMON NORRSVEDEN
"Ok baby det är dags att vi ska vinna allt"
(Universal)
Betyg: +
Simon Norrsveden är bara 22, men framkallar åldersnoja. Här kommer ett nytt hopp och allt jag kan tänka på är gamla godingar som Pontus & Amerikanarna och Gyllene Tider. Det är inte bara Lasse Lindh-läge, det är värre.
Har principiellt inget emot att hjulet uppfinns gång på gång, men Simon Norrsveden tillför verkligen inte mycket nytt. Ett spår sticker ut, den souldoftande balladen "Ta det lugnt med mig". Här kommer för en gångs skull Norrsvedens nasala röst till sin rätt.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra
Kategori: Pop
JAY-JAY JOHANSON
"Self-portrait"
(Virgin/Emi)
Betyg: ++
Med jämna mellanrum, vart annat eller vart tredje år, kommer det en skiva från Jay-Jay Johanson. Den anemiske eletrocroonern är regelbunden som en klocka, och han bjuder på ungefär lika många överraskningar. De redan frälsta kommer att känna sig trygga i Johansons skira, nästan ömtåliga ljudlandskap. Men han lär inte värva några nya lärjungar med den här skivan.
I spår som "Autumn, winter, spring" och "Trauma" lyckas han visserligen skapa en viss spänning, men för det mesta blir resultatet av hans ansträngningar bara överspänt. Ingenting på "Self-portrait" når upp till den nivå Jay-Jay Johanson satte med låtar som "On the radio" eller "Automatic lover". Det är spöken hit och stråkar dit och Jay-Jay Johanson som låter ledsen. Det går att begripa om han känner sig lite ensam. Han skulle behöva sällskap av en riktig hit.
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Dansband
CC & LEE
"Gåva till dig"
(Lionheart)
Betyg: +++
CC & Lee är orkestern som kom i skymundan av Scotts och Lars-Kristerz i "Dansbandskampen" i SVT, men nu får i alla fall ett av Sveriges mest omtalade nya band visa upp sig på platta. Debuten får åtminstone mig att tänka på Friends och det har förstås att göra med att CC & Lee också har två starka sångerskor som kompletterar varandra, systrarna Cecilia Furlong och Lena Ström.
Men CC & Lee har också, liksom Friends, fått några riktigt starka dansbandspärlor skrivna åt sig av Skaraslättens mest begåvande pennor. Då är det svårt att misslyckas. Och det här definitivt bättre än de plattor som Scotts och Lars-Kristerz fått ur sig efter succén i SVT.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se