Jag tycker nog att det egentligen är en smula obegripligt att Sheryl Crow under årens lopp inte lyckats förnya sig bättre. Allt hon gjort sedan debuten "Tuesday music night club" har mest känts som upprepningar, speciellt förra plattan "Wildflower".
Sedan den skivan har det varit rätt omtumlande år för Crow: kamp mot bröstcancer, brytningen med förre pojkvännen och cyklisten Lance Armstrong och dessutom har hon adopterat en son.
Det skulle kunna bana väg för en intressant platta.
"Detours" känns till en början platt och - som vanligt - en upprepning. "Now that you're gone" och "Shine over Babylon" är samma sorts mainstreampop och rock som tidigare hitsen "All I wanna do" respektive "If it makes you happy" - men något sämre.
Textmässigt är hon arg. Klimathotet, Bush och Irak är vad hon riktar in sig på. "Gazoline" och "God bless this mess" är några exempel. Men det känns lite väl sent att komma med en attackera Bush-platta just nu. När snart nog varenda amerikansk artist redan sparkat in alla dörrar som finns i Vita huset.
Behållningen på den här skivan är det när hon tonar ner det hela och skapar skön melankoli som i titelspåret, "Make it go away" och "Lullabye for Wyatt".
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se