Ord och inga visor med Louise Hoffsten

"På andra sidan Vättern" kan lätt vara årets mest självutlämnande album. Jag vet inte om det är modigt att sätta pränt på sina känslor så noggrant och så offentligt som Hoffsten, med viss hjälp av Peter LeMarc, gör, men det är hur som helst befriande att höra sånger om självupplevd otrohet, leda och uppriktig hopplöshet i en relation.Och, som alltid, gör Louise Hoffsten det med den stadiga bluesen i bagaget, en genre hon behärskar till fullo.Det kanske kan verka lite fegt att stödja sig på en gammal käpphäst, men jag inbillar mig att Louise Hoffsten med "På andra sidan Vättern" först och främst vill nå ut med sina texter.För visst, det är ord och inga visor när Hoffsten basunerar ut: "Du tog min dröm, reste dig och log, du stal mitt hjärta och mitt ljus innan du drog".