Ny musikalisk kostym

Nu har han fått upp farten igen Nicolai Dunger. Det här blir tredje plattan på lika många år och sån fart har han inte haft sedan början av 2000-talet. Men i sanningens namn ska sägas att den här plattan "Nicollide and the carmic retribution" legat klar minst ett par år. Dunger sjunger återigen på engelska efter de föregående svenska plattorna "Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran" och "Rösten och herren". Som vanligt har Dunger bytt musikalisk kostym även om hans melodier känns igen. Det är dramatiskt med stora arrangemang. Jag gillar hans experimentlusta men samtidigt ger det här ett på tok för splittrat intryck, lite av den sjuka Radiohead led av förut. Det finns dock ett fåtal guldkorn. Exempelvis "Picking up the pieces" som är vacker som en norsk fjord, eller "Wind serenade" där Dunger trots att Jeff Buckley-influenserna åter gör sig påminda, hittar precis rätt.