Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kanske är jag mer intresserad av berättelser än musik.Jag kan nämligen inte låta bli att tycka att historien om Detektivbyrån, om hur tre värmlandspöjkar som spelar på gatör och törg tar sina kappsäckar, flyttar till Göteborg, använder Masthuggsberget som replokal och tar ett banklån för att spela in sin egensinniga blandning av vispop och elektronisk blipblop, är roligare än musiken som jag hör i mina öron. Ja visst, det är jättecharmigt, det är fyndigt, det är kanske folkmusikens framtid som hörs när klock- och dragspelet brakar loss, men det berör mig inte. Tyvärr.Men uppgiften om att gruppens egensinnighet fött ett rykte i Stockholm om att banken gått in som Detektivbyråns skivbolag - kan myten bli bättre?
