Mikael Wiehe
Förra skivan från Wiehe, "Sånger från en inställd skilsmässa", var en verkligt drabbande kärlekshistoria. Nu är passionen som riktades mot en enskild person och ett enskilt hjärta utbytt mot Wiehes minst lika starka drivkraft - politiken. Och Sveriges mesta Malmöproggare är duktigt förbannad.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kapitalismen har lagt sina krokiga skitiga fingrar över Sverige, Reinfeldt, Olofsson och övriga samhällets parasiter ska få smaka på egen medicin - men till syvende och sist övervinner kärleken allt.
Alltså - han har ju rätt i sak. Men det blir nog svårt att få folk att riktigt bry sig - låtarna är helt enkelt inte starka nog för ett viktigt budskap att gå fram, och nå ut. Det riktigt fina titelspåret är till exempel, med sin lågmälda ton, mer effektiv än de många stenhårda sparkarna.
Albumet får mig visserligen att stundtals knyta näven - men dessvärre bara i fickan.
Sara Haldert/TT Spektra
sara.haldert@ttspektra.se