Mest för de redan inbitna

Musik2009-08-20 11:19

Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När amerikanska rockarna Supersuckers för drygt tio år sedan gav sig på att spela country kändes det ganska vågat. Men resultat blev lyckat, framför allt beroende på att bandet verkligen ansträngde sig för att spela country, inte spela rocklåtar i countryarrangemang.
Hardcorebandet The Bronx ger sig nu på en annan genre, mexikansk mariachi. Men där Supersuckers finurligt undvek en dikeskörning så lyckas inte The Bronx hålla sig kvar på vägen.
Det blir mest traditionella rock-/poplåtar klädda i mariachiarrangemang. Det är så här det låter när man är nybörjare på området. Förståeligt men då borde någon på skivbolaget sagt till dem att börja om från början. Nu blir det mesta något för de mest inbitna fansen.
Rolig idé men ladda gitarrerna med el nästa gång.
Henrik Larsson/TT Spektra

Danska Mew är väl det närmaste vi har i Skandinavien som motsvarighet till Flaming Lips. Det är i grunden samma förhållningssätt till konsten, det vill säga musik är både visuellt och audiellt. Och visst har Jonas Bjerre vissa röstlikheter med Wayne Coyne. Men där slutar likheterna.
Flaming Lips har alltid en förmåga att nå ut med melodin genom allt krimskrams kring musiken. Mew har svårare.
Det tar nästan 26-27 minuter innan jag hittar något på nya plattan (med världens längsta titel) som fastnar, refrängen av "Hawaii". Innan dess svävar hela alltet i en sorts moln av sömning indiepop.
Det sätter en förvisso på prov men jag har inte riktigt den orken att vänta.
Henrik Larsson/TT Spektra

Läs mer om