Mesiga hit på dansgolvet

Det är omöjligt att inte gilla Kylie Minogue. Genom hela den över 20 år långa karriären har hon ständigt varit glad, käck och ofarlig. Något som i och för sig skulle kunna vara sjukt irriterande, men som faktiskt mest bara har känts befriande och fint. Kylies musik, har liksom hennes image, varit ganska snäll och hon har inte tagit ut svängarna allt för mycket. Det är discobeatsen och inte texterna som har varit det viktiga, vilket känns rimligt om man vill få folk att skaka loss på dansgolvet och inte har några ambitioner att ändra världsordningen. På "Aphrodite" snurrar Kylie vidare i sin discostass på guldglänsande klackar. Och visst finns här några låtar som får det att rycka till lite i knäskålarna och spår som "Get otta my way" och "Closer" har potential att bli små hits, men tyvärr är de likt resten av spåren på plattan, ganska bleka. De är lite för mesiga och saknar det där sista snäppet av glitter för att bli riktiga dansgolvsklassiker. Synd, för "Aphrodite" är inte en dålig platta, den är helt enkelt bara lite för platt för att ta Kylie högst upp på discotronen igen.