LCD Soundsystem ? ?LCD Soundsystem?
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
(DFA/Emi)
Betyg: * * *
Det finns artister som bara är helt rätt. Ni vet, rätt bakgrund, rätt skivsamling, säger rätt saker, gör rätt musik. James Murphy är en sån kille.
Som ena halvan av producentduon DFA är han ansvarig för de senaste årens amerikanska punkdiscovåg. Han har remixat alla från Nerd till Le Tigre och står bakom Raptures hyllade singel ?House of jealous lovers?. För att inte tala om de egna tokhypade låtarna ?Yeah? och ?Losing my edge?.
Förväntningarna inför LCD Soundsystems debut är således skyhöga, men självklart fixar han det också. Albumet kommer med en slipad, fingertoppskänslig blandning av punk, funk, new wave, house, techno, indiepop och allt där emellan. Precis som Neptunes vet Murphy och kollegan Tim Goldsworthy hur man förvandlar till synes omöjliga ljud och psykedeliskt flum till dansanta beats. Eller hur man stjäl ur musikhistorien och får det att se ut som respektfulla hyllningar.
?LCD Soundsystem? ekar av Kraftwerk, Talking Heads, Cure och Clash. Inledande ?Daft Punk is playing at my house? låter som en ?Burning down the house? för 2000-talet. Dansanta ?Tribulations? bjuder på New Order-pop av högsta klass.
Det enda man kan reta sig på är att det blir lite för ?rätt?. Hela skivan har ett slags ironiskt småleende över sig och det blir snabbt ganska ointressant. Jag dansar gärna till ?Disco infiltrator? hela våren, men jag tror knappast att jag minns den i september.