Kelis: Fleshtone
Det här är - en smula överraskande för mig - inte alls hiphop/r'n'b. Jag börjar med att klargöra det. Det här är nämligen renodlad, David Guetta-producerad dansmusik.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Personligen är jag inte jätteförtjust i de mer monotona, unts-unts-techno-proddarna i låtar som "22nd century", "Emancipate" och "Scream". Men samtidigt är det något med nerven i Kelis sång, de sorgsna melodierna och texterna. Något som får mig att vilja hulkgråta in i kudden snarare än dansa natten lång.
Större delen av skivan är inspelad under Kelis graviditet, och när hon var i sjunde månaden skilde hon sig från barnets far, rapparen Nas. Det tycks ha satt sina spår. Låtar som fina "Brave", "4th of July", "Acapella" och kanske allra mest "Song for the baby" drabbar mig som en tonårsförälskelse. Och jag gillar det.
Therese Nyberg/TT Spektra
therese.nyberg@ttspektra.se