Hade kunnat bli ett sylvasst album

Och uppmärksamheten och de höga förväntningarna är väl inte tagna ur luften direkt, hans första album var ett charmigt litet mästerverk som föll både kritikergubbar och tonårsflickor i smaken med sina ärliga betraktelser från livet före 30. Något trollbinder med denne Norrköpingsson som leker med språket som om han inte gjort något annat. Och visst. Bland 26 spår, som de här två plattorna innehåller totalt, finns paradnummer. På den mer 80-tals- och syntpräglade "Prinsen av Peking" heter de bland annat "Hela livet var ett disco", "Hollywood Hills" och "Leka barn leka bra". Tre lysande poplåtar med fina melodislingor som träffar rätt på. På den lite skitigare "Lev som en gris dö som en hund" är det framför allt titelspåret som fastnar. Och "Fel på hjärnan", som jag älskar för den drivande gitarren. Men! Hur imponerande det än är att Markus Krunegård sprutat ur sig så många låtar efter 2008 års succédebut ursäktar det inte att det finns ett par stolpskott på vardera skiva. Han borde ha gallrat i skörden, så att vi kom undan en tradig pratlåt som "Barn från rödastan" till exempel. Ett stort antal av spåren på "Prinsen av Peking" och ett par av dem på "Lev som en gris dö som en hund" hade faktiskt kunnat bli ETT sylvasst album, utan minsta trubbighet.

Hade kunnat bli ett sylvasst album

Det är helt klart ett lyckat pr-knep att släppa två skivor på samma dag. Oavsett om Markus Krunegård hade en sådan tanke bakom dubbelutgivningen eller inte lär han tjäna gott på den, så mycket som har skrivits om detta redan.