Lyckligtvis verkar hon ha drabbats av någon slags kreativ skjuts i karriären, för det här är tydligen hennes första platta av tre (!), som ska komma under det närmaste året. Därför är det här också ett steg framåt - det är mindre flummigt än vanligt.
Hon går framåt genom att blicka bakåt. De bästa låtarna på skivan är när hon släpper loss 70-talistiskt funky groove, som på öppningsspåret "Amerykahn promise" och eleganta "Honey" som avslutar plattan.