En skimrande juvel

Det känns lite som en baksmälla att lyssna på Gnarls Barkleys nya album, uppföljaren till briljanta "St Elsewhere". Det excentriska vansinnet, de oförutsägbara produktionerna och självutlämnande texterna finns där, men allt har skruvats ned några grader. Som om Cee-Lo och Danger Mouse insett det omöjliga i att göra musik i tvångsdräkt och madrasserad cell och nu gått med på terapi.

Musik2008-04-02 13:23
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Trots att första reaktionen är besvikelse är "The odd couple" ändå en liten skimrande juvel till album. Danger Mouse har lämnat hiphopbeatsen, plockat fram Beatles "Sgt Pepper"-album och laddat med handklapp och gospelkörer. Singeln "Run" låter som en psykedelisk version av Outkasts "Hey ya" medan "Surprise" hänger med Beach Boys på efterfest. Finast är vemodiga "Who's gonna save my soul" där Cee-Los röst blöder lika mycket som på debutens "Just a thought".
Det tar lite längre tid att tycka om "The odd couple", men när man väl accepterat att vulkanutbrottet förvandlats till en svagt glödande brasa är det en behaglig bekantskap.


Malin Dahlberg/TT Spektra
malin.dahlberg@ttspektra.se

Ny skiva
GNARLS BARKLEY
The odd couple
Warner
Betyg: + + + +