Elin Sigvardsson ? ?Smithereens?
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kategori: Pop
(Bolero/Warner)
Betyg: * *
Den här gången står Elin Sigvardsson på egna ben. Debuten ?Saturday night naive? från 2003 bar Lars Winnerbäcks prägel. Han upptäckte henne, producerade skivan och spelade på delar av den med sitt kompband Hovet. Nu är Winnerbäck utkastad och Elin Sigvardsson har gjort det mesta själv.
Resultatet? Tja, det är bra, åtminstone stundtals. ?Smithereens? är en mer vuxen skiva än den föregående, den känns genomtänkt och välpolerad. Men kanske är den för utslätad, det finns nästan inget som sticker ut. Det stora undantaget är förstasingeln och Trackshiten ?Song for Anna?, som jag gillar skarpt, kanske främst för att den låter minst lika mycket Aimee Mann som Aimee Mann själv. Även spår som ?Showcase? och ?Porcelain? höjer temperaturen på skivan, men annars känns albumet rätt syrefattigt.
Elin Sigvardssons musik låter inte direkt som Lisa Miskovskys, men de påminner om varandra så till vida att de båda söker sig mer mot mitten än sina kolleger inom samma genre. Det har ju funkat ypperligt för Miskovsky, och kanske gör det det för Sigvardsson också. Men skivan blir ju inte mer spännande för det.