Deras rassliga ljud har vi hört förut

Jag vet inte om jag håller med. Med undantag för ett eller ett kanske ett par spår känns Shout Out Louds omisskännliga, lite rassliga sound igen, lätt. Och det finns inte heller någon anledning att avvika från ett vinnande koncept. Däremot kan bandet konsten att gå vidare i livet utan att förlora stilen. De behåller huvudet högt, men bjuder med "Work" på mer sofistikerad pop än tidigare, mer genomarbetat material än förr, utan att det blir det minsta mindre charmigt. Det gör mig glad. Jag är även glad över att Adam Olenius valt att tona ner sin lite väsande röst, det spär på den tjusigare känslan. Ett perfekt exempel på vad jag ovan beskrev, om att med finess gå vidare i livet. Bäst är "The candle burned out", påhittig, mjuk, försiktigt mastodontlik mot slutet.

Deras rassliga ljud har vi hört förut

Mindre ös, mer avskalat. I en färsk intervju gör Shout Out Louds själva den analysen av nya "Work" (en rak och ärlig albumtitel, för övrigt).