Knappast en korrekt uppfattning, men enligt min mening är Glasgow en vassare popstad än självaste Manchester. Sons & Daughters är ännu ett intressant band från den så segregerade staden, nya för många, men medlemmarna har ett gediget förflutet från bland andra Arab Strap.
Det fina med staden är att det inte finns ett givet Glasgowsound. Man kan tro att alla skulle vilja låta som Jesus and Mary Chain eller Belle & Sebastian, men så är inte alls fallet.
Medlemmarna i Sons & Daughters exempelvis avgudar The Smiths, Iggy Pop och Velvet Underground. Det kan spåras här och var även om jag som svensk faktiskt tänker oftare på Marit Bergman än någon annan, mycket på grund av likheterna med sångerskan Adele Bethel, men också för den kaxiga gladpunkiga attityden.
Sons & Daughters saknar förvisso jämnhet i sitt låtsnickrande, men de är charmiga och kanske det elfte bästa bandet i Glasgow. För tillfället i alla fall.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se