Böljande rytmer och stämsång

Sedan dess har Saharagänget blivit hyllade stjärnor, med förbandsspelningar åt just Keith Richards och gubbarna i sitt facit. Och utvecklingen har skett därefter. "Imidiwan: companions" är Tinariwens fjärde album, uppföljaren till kritikersuccén "Aman iman". Igenkänningen är stor, men framför allt låter den nya skivan tyngre, med ännu snyggare gitarrslingor. Tinariwen är proffs på att bygga upp ett monotont men behagligt ös, med hjälp av böljande rytmer och suggestiv kvinnlig stämsång. Alla tydligast blir det i smått fantastiska spåret "Imazaghen n adagh".

Böljande rytmer och stämsång

Jag upptäckte Malibandet Tinariwen i en period då Rolling Stones 70-talsskivor var allt jag lyssnade på. Likheterna mellan den västafrikanska åttamannagruppen och världens största rockband bestod framför allt i det elgitarrdrivna, bluesiga svänget.