Att närma sig samtiden utifrån begreppet gränser är en fruktbar idé, visar det sig i Torbjörn Elenskys essäbok.
Under den strama titeln samlar han fem kapitel som pekar långt i olika riktningar.
Det kan handla om stadsbyggnad såväl som robotisering och teknikutveckling; zombier och tankar om jagets gränser, eller religion och vetenskap.
Men huvudspåret rör sig kring brännande frågor om nationsgränser, nationalism och migration. Och annat som mer eller mindre tydligt hänger ihop med de frågorna, som politisk extremism av olika slag. Utifrån begreppet gränser kan man med fog hävda att samtida farsoter som islamism och högerextremism är två sidor av samma mynt, där den absoluta strävan är att inordna alla inom de ramar man anser vara de riktiga. Vad extremgrupperna avskyr är gränslösheten, gråzonen.
Elensky väjer inte för svåra frågor, och strävar efter att öppna för en mer konstruktiv debatt där positionerna ofta snabbt blir låsta.
Han anser i linje med det att bemötandet av SD har varit väldigt olyckligt och tycker att många fler borde ha gett sig in i en debatt. Den etablerade offentlig¬heten (som han skriver) har brustit i självförtroende, vilket borgar för förlust, menar han.
Nationalism är ett ämne som återkommer på flera håll i boken. (En och annan upprepning finns för övrigt, vilket gissningsvis beror på att texterna bygger på tidigare material, som tillkommit under lång tid.)
Elensky lyfter fram nationalismen som en grund¬förutsättning för demokratins framväxt. Och vidare hur staten är garanten för individens frihet – inte alls ett hot.
Sedan vet jag inte om jag känner igen den bild han ger av nationalismen som en illa sedd rörelse i dag.
Det känns ibland som om han för debattens skull tillskriver en tänkt meningsmotståndare åsikter som kanske egentligen inte är så vanliga.
Vad är det till exempel för ”vänster” som i kultur¬frågor ”kräver politisk nytta av varje verk”? Men det må vara hänt – diskussionen lever i Elenskys texter.
Också i flyktingfrågan vinnlägger han sig om att gå bortom de gängse för¬hållningssätten och resonerar till exempel intressant om distinktionen mellan å ena sidan de individuella flyktingödena, de som av personliga skäl är förföljda, och å andra sidan flyktingar som kollektiv, stora grupper som flyr från krig.
I det senare fallet blir frågan hur situationen i stort bäst kan avhjälpas.
Parallellen är tydlig till den dagsaktuella diskussionen kring tiggeriförbud. Ofta rör han sig på ett fruktbart sätt mellan de olika perspektiven.
Elenskys beläsenhet är imponerande. Någon gång tycker jag till och med att han kunde besparat läsaren vissa utvikningar.
Men det är synpunkt i marginalen på en läsvärd och stimulerande bok.