Romanen "Underbarn" (utkom i mars) är mitt första möte med den norske författaren Roy Jacobsen. Men definitivt inte mitt sista.
Underbarn är en barndomsskildring som berättar om ett avgörande år i pojken Finns liv.
Han växer upp med sin arbetande och ensamstående mamma i höghusområdet Årvoll, i utkanten av Oslo.
Det är tidigt 60-tal. Berlinmuren byggs och John F Kennedy är president i USA.
Arbetarklassen får det sakta men säkert lite bättre, vilket Jacobsens berättelse ger en tydlig bild av.
Det är ett omtumlande år för Finn och hans mamma.
Händelserna tar avstamp i att hon bestämmer att de ska rusta upp där hemma. Nya tapeter ska köpas, en hylla och en soffa likaså. Men detta är förstås inte gratis.
Följaktligen sätter hon in en annons i tidningen under rubriken "inneboende sökes". Den före detta sjömannen Kristian flyttar in och tillför sådana moderniteter som exempelvis en tv-apparat. Men allt han för med sig är inte av godo i Finns ögon.
Fram till nu har familjen utgjorts av bara Finn och hans mamma. Föräldrarna skildes tidigt och pappan, kranföraren, dog i en arbetsplatsolycka några år efteråt. Men pappan har uppenbarligen inflytande över den lilla familjens liv även från andra sidan graven.
Det ska nämligen visa sig att Finn har en lillasyster, Linda, som behöver en familj och en dag anländer den övergivna lilla flickan med bussen.
Det enda hon har med sig är en blå resväska, storlek mindre. Plötsligt är de fyra personer som samsas om utrymmet i den lilla lägenheten.
Men allt står inte rätt till med Linda, det är uppenbart.
Underbarn är visserligen en berättelse om ett svunnet decennium. Men framförallt är detta en historia om syskonkärlek. Det är i alla fall så jag upplever det. Kärleken uttalas aldrig men är omisskännlig.
Linda behöver både Finn och hans mamma. För alla motgångar Linda måste ta sig igenom växer sig syskonkärleken allt starkare.
Finn inser att han har ett ansvar och han växer med den insikten. Han står upp för Linda och kämpar för hennes rättigheter.
Han konfronterar både barnen på gården och i skolan och självaste rektorn.
Underbarn är vacker och vemodig, faktiskt en av de bästa böcker jag läst på länge.