Om en självupptagen loser

När Nicke kommer hem ligger hans leksakssamling krossad och utspridd i trädgården och huset. På köksbordet ligger hans mobil med snuskiga sms på skärmen. Robin är nu hans exfru och Nicke regredierar till en femårings nivå. För det kan ju inte vara hans fel att allt gått snett. Att han klamrar sig fast vid en romantisk konstnärsdröm, är notoriskt otrogen och inkapabel att se saker och ting ur mer än sitt eget perspektiv. Nicke går sönder i småsmulor, precis som leksakssamlingen, och försöker laga sig själv med hjälp av sprit och taffliga raggningsförsök. Men den enda framgång han haft i livet, den att vara tillsammans med den otroligt vackra Robin, är nu historia blott. Och nu trasslar han in sig i lögner och sjunker bara djupare ner i skiten. Så är inte den här mannen en verkligt stereotyp loser? Jo, jag är nog rädd för det. Hans språk, hans brudfixering, hans totala avsaknad av drivkraft (förutom leksakssamlandet då) och hans depression som kulminerar och gör honom till psykpatient på en vecka. Allt det känns mallartat. Blir man sådan när mattan rycks undan under fötterna? Jo, så är det nog också. Det är svårt att inte vara självcentrerad när allting är skit. Och en romankaraktär som i stället för att gräva ner sig, supa och sälja sin sons teckningar som konst skulle hjälpa hemlösa och sjunga för dödssjuka skulle nog kännas ännu mer klyschig och framför allt osannolik. Men någon sorts förståelse för andra människors känslor och lite mindre barnslighet hade jag nog ändå önskat mig av Nicke. Nåja, även om det först verkar som om han bara ska fortsätta sin destruktiva tillvaro företer han ändå någon sorts personlig utveckling. Det är inga stora steg han tar, men man kan inte begära hur mycket som helst på den vecka som handlingen utspelar sig. Hade han blivit helt omvänd hade han återigen sniffat på den klyschiga helgonglorian. Så det är okej. Jag kan köpa det. Även om jag blir irriterad. Men Pernilla Glaser skriver bra med ett driv både i språk och handling. Boken är underhållande - gott så, även om anrättningen innehåller mer socker än fibrer.